23. Key criteria for determining the relevant liquidity horizon

Instituten bör dokumentera de kriterier som används för att fastställa relevant likviditetshorisont för en position eller en uppsättning positioner. Även metodiken för att omvandla dessa kriterier till en definierad likviditetshorisont bör dokumenteras och tillämpas konsekvent för alla positioner.

Ett brett urval av kriterier kan tyda på att en position är likvid, baserat på tidigare erfarenhet, marknadsstruktur och produktens kvalitet eller komplexitet. Instituten bör identifiera ett urval kriterier som de tror är väsentliga för att definiera likviditetshorisonten för sina portföljer. Dessa kriterier innefattar:

• i. Marknadsaktivitet, avspeglat i antalet och volymen transaktioner i ett instrument eller namn, eller i storleken på historiska köp- och säljkurs-spreadar..
• ii. Marknadsstrukturen, såsom antalet och fördelningen av marknadsgaranter och marknadskvoteringar.
• iii. Positionens storlek (i förhållande till genomsnittliga handelsvolymer/generell marknadsstorlek).
• iv. Investeringskvalitet (t.ex. kreditvärdering).
• v. Emittentens geografiska hemvist.
• vi. Löptid.

Minst ett av de kriterier som beaktas när en likviditetshorisont fastställs bör vara direkt kopplat till hur koncentrerade positionerna är (t.ex. genom positionens storlek i förhållande till marknadsstorleken eller de genomsnittliga handelsvolymerna), eftersom likviditetshorisonten förväntas vara större för positioner som är koncentrerade, vilket avspeglar den längre period som krävs för att likvidera sådana positioner.

Positioner bör bedömas systematiskt mot de valda kriterierna och tilldelas likviditetshorisonter i enlighet med detta (med en undre gräns på 3 månader). Om det finns begränsat med data för en position eller en uppsättning positioner bör instituten vara konservativa när de fastställer relevant likviditetshorisont.

Den metod som tillämpas för att koppla ett kriterium till en längre eller kortare likviditetshorisont bör dokumenteras och stödjas med historisk evidens, inklusive evidens baserad på erfarenhet av likvidation av likartade positioner under stressperioder. Detta bör göras för att undvika att antaganden som förefaller teoretiskt logiska men inte är sanna i praktiken av misstag används i analysen. En lägre kreditvärdering behöver t.ex. inte alltid innebära en längre likviditetshorisont om det finns en aktiv marknad för vissa typer av positioner med låga kreditvärderingar. I fallet med användning av historiska köp- och säljkurs-spreadar kan instituten t.ex. sätta upp gränsvärden som avgör vilka likviditetshorisonter en position ska tilldelas. Valet av gränsvärden ska motiveras.

24. Övervakning av likviditetshorisonter – viktiga indikatorer för