4.2 Intensifieringstest för tillsyn av särskilt betydande filialer

Den samordnande tillsynsmyndigheten och hemmedlemsstatens behöriga myndighet bör samarbeta med utgångspunkt från följande punkter och i största möjliga utsträckning göra en gemensam bedömning och dra en gemensam slutsats om huruvida en filial som har fastställts vara betydande i enlighet med artikel 51 i direktiv 2013/36/EU även uppfyller villkoren i intensifieringstestet och därför enligt dessa riktlinjer bör anses vara en ”särskilt betydande” filial och utsättas för den intensifierade tillsyn som avses i avsnitt 5. Denna gemensamma slutsats bör meddelas till institutet och moderföretaget inom EU av den samordnande tillsynsmyndigheten och hemmedlemsstatens behöriga myndighet.

Den samordnande tillsynsmyndigheten och hem- och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter bör komma överens om tidsramen och processen för genomförandet av intensifieringstestet, och om utarbetandet av den gemensamma slutsatsen rörande huruvida villkoren i detta test är uppfyllda.

Den samordnande tillsynsmyndigheten och hem- och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter bör i största möjliga utsträckning genomföra sin gemensamma bedömning av huruvida villkoren i intensifieringstestet har uppfyllts och då använda sig av den information som redan finns tillgänglig inom ramen för COREP och FINREP, såväl som annan information som redan insamlats från institutet, inklusive från institutets eller gruppens IKU och ILU. För detta ändamål och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 28 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/98 bör den samordnande tillsynsmyndigheten och hem- och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter inom ramen för kollegiet även utbyta all annan information som är nödvändig.

Om de olika behöriga myndigheterna har olika uppfattningar rörande resultatet av intensifieringstestet och de inte kan utarbeta en gemensam slutsats bör myndigheterna lämna in en förfrågan till EBA i enlighet med vad som avses i artikel 31 c i EBA-förordningen, tillsammans med all den information som är nödvändig för att EBA ska kunna bilda sig en uppfattning om de omtvistade frågorna och hjälpa myndigheterna att dra en gemensam slutsats. Alla de inblandade behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till EBA:s ståndpunkt och avgöra frågan i enlighet med detta.

Den samordnande tillsynsmyndigheten eller hemmedlemsstatens behöriga myndighet bör se till att det i kartläggningen av institutet eller gruppen noteras om en filial uppfyller villkoren i intensifieringstestet. Den samordnande tillsynsmyndigheten eller hemmedlemsstatens behöriga myndighet bör på ett lämpligt sätt vid behov informera tillsynskollegiet om detta.

Den samordnande tillsynsmyndigheten och hem- och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter bör minst en gång per år granska sin gemensamma slutsats om resultatet av intensifieringstestet och uppdatera denna. För granskningen och uppdateringen gäller punkterna 20–23 och avsnitt 4.2.2.

De behöriga myndigheterna bör se till att en filial som inte längre uppfyller villkoren i intensifieringstestet fortsätter att vara en betydande filial i den mening som avses i artikel 51 i direktiv 2013/36/EU, såvida filialen inte bedöms vara annat i enlighet med bestämmelserna i denna artikel. Bedömningen av intensifiering av tillsyn respektive bedömningen av betydande filialer är två separata processer.

4.2.2 Kriterier för intensifieringstestet

Den samordnande tillsynsmyndigheten och hem- och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter bör utföra intensifieringstestet med beaktande av filialens affärsmodell samt storleken på, omfattningen av och systemvikten hos filialens verksamhet i värdmedlemsstaten och med beaktande av dess betydelse för institutet eller gruppen.

Den samordnande tillsynsmyndigheten och hem- och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter bör enbart beakta och göra en bedömning av en betydande filial om denna filial tillhandahåller kritiska funktioner i den mening som avses i direktiv 2014/59/EU på grundval av uppgifter i återhämtnings- eller resolutionsplaner (för gruppen), på följande områden:

• a. banktjänster till privatkunder,
• b. banktjänster till företagskunder,
• c. betalningar, clearing, avräkning,
• d. depå,
• e. in- och utlåning internt inom det finansiella systemet, eller
• f. investeringsbanktjänster.

Den samordnande tillsynsmyndigheten och hem- och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter bör även utvärdera om en betydande filial som tillhandahåller kritiska funktioner uppfyller följande villkor:

• a. filialen är av betydelse för institutet eller gruppen, eller
• b. filialen är av stor betydelse för värdmedlemsstatens finansiella stabilitet.

En betydande filial som tillhandahåller kritiska funktioner bör anses vara av betydelse för institutet eller gruppen om filialen uppfyller en eller flera av de villkor som avses i artikel 7.2 a– e i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1075, antingen för institutet eller gruppen.

De behöriga myndigheterna bör även utvärdera om en betydande filial är av betydelse för institutet eller gruppen utifrån all den information som lämnats in av institutet eller moderföretaget inom EU. Det inkluderar den information som lämnats in inom ramen för interna processer för bedömning av kapitalbehov, interna likviditetsutvärderingar, återhämtningsplaner eller information från någon annan typ av planering, där filialen har beskrivits vara av betydelse för institutet eller gruppen.

För att bedöma om en betydande filial som tillhandahåller kritiska funktioner bör anses vara av stor betydelse för värdmedlemsstatens finansiella stabilitet bör de behöriga myndigheterna överväga om filialen uppfyller något av följande kriterier:

• a. filialens marknadsandel för inlåning överstiger 4 procent i värdmedlemsstaten,
• b. filialens totala tillgångar (tillgångar som är förenade med filialen) utgör en betydande del av värdmedlemsstatens BNP (dvs. är större än 4 procent av BNP),
• c. filialens totala tillgångar (tillgångar som är förenade med filialen) utgör en betydande del av värdmedlemsstatens banksystems totala tillgångar (dvs. är större än 4 procent av värdmedlemsstatens banksystems totala tillgångar), eller
• d. filialen kan anses vara systemviktig på liknande grunder som andra systemviktiga institut (O-SII) med utgångspunkt från den bedömning som avses i EBA:s riktlinjer⁵ i de fall den går att tillämpas på filialspecifika uppgifter, om sådana uppgifter finns tillgängliga. Givet omfattningen av filialernas integrering med och med avseende på det stöd filialerna får från institutet, bör de behöriga myndigheterna även överväga att fastställa högre trösklar för poängsättning för O-SII i syfte att identifiera de filialer som uppfyller villkoren i intensifieringstestet.

⁵ EBA:s riktlinjer om kriterierna för att fastställa villkoren för tillämpning av artikel 131.3 i direktiv 2013/36/EU (CRD) i samband med bedömningen av andra systemviktiga institut (O-SII) (EBA/GL/2014/10).