8.1 Conservatism in the application of risk parameters

När det gäller artikel 171.2 i förordning (EU) nr 575/2013 bör instituten tillämpa ytterligare försiktighet med avseende på riskklassificeringen om brister identifieras vid implementering av modellen i it-systemet eller i samband med processen för att åsätta riskparametrar för gäldenärer eller exponeringar i den aktuella portföljen (tillämpning av riskparametrar), särskilt om bristerna gäller data som används under klassificeringsprocessen. Detta bör göras genom upprättande av en ram som består av följande faser:

• (a) Identifiering av brister i implementeringen av modellen i it-systemet eller tillämpningen av riskparametrar.
• (b) Specificering av den typ av försiktighet som ska tillämpas och kvantifieringen av lämplig försiktighetsnivå.
• (c) Övervakning och åtgärdande av brister.
• (d) Dokumentation.

När det gäller punkt 195(a) bör instituten ha en robust process för att identifiera alla genomförande- och tillämpningsbrister i riskklassificeringen, där varje brist leder till ytterligare konservativ hantering i den riskklassificering som påverkas. Instituten bör beakta åtminstone följande skäl för ytterligare försiktighet:

• (a) Saknade data i tillämpningsportföljen.
• (b) Avsaknad av uppdaterade redovisningsdata. Saknade uppdateringar av redovisningar eller kreditbyråuppgifter, enligt vad som avses i punkt 59 .
• (c) Inaktuella kreditvärderingar i tillämpningsportföljen. En inaktuell kreditvärdering bör förstås i den mening som avses i artikel 25.2 b i den tekniska standarden för tillsyn av den interna bedömningsmetoden.
• (d) Saknade kreditvärderingar, där en exponering anses omfattas av den interna modellens tillämpningsområde men inte är klassificerad inom ramen för den.

När det gäller punkt 195(b) bör instituten säkerställa att eventuella skäl som avses i punkt 196 leder till att ytterligare försiktighet tillämpas vad gäller riskparametern för beräkning av riskviktade exponeringsbelopp. Om det förekommer mer än ett skäl bör estimatet vara konservativare. Den ytterligare försiktigheten med avseende på varje skäl bör vara i proportion till osäkerheten i den estimerade riskparametern som införs genom skälet.

Instituten bör beakta de identifierade bristernas och den resulterande försiktighetsmarginalens övergripande inverkan på den portföljnivå som omfattas av relevant modell när det gäller säkerheten i metoden för åsättande av riskklasser, och se till att kapitalbaskraven inte förvrängs av behovet av ytterligare justeringar.

När det gäller punkt 195(c) bör instituten regelbundet övervaka genomförande- och tillämpningsbristerna samt nivåerna för ytterligare försiktighet som tillämpas i samband med dem. När så är möjligt bör instituten vidta åtgärder för att komma till rätta med de brister som identifierats. Instituten bör till följd av bedömningen utarbeta en plan för att åtgärda bristerna inom en rimlig tidsram, där hänsyn tas till hur stor inverkan är på kapitalbaskraven.

När det gäller punkt 195(d) bör instituten specificera lämpliga vägledningar och ett lämplig förfarande för tillämpning av ytterligare försiktighet, och dokumentera processen för att ta itu med genomförande- och tillämpningsbristerna. Sådan dokumentation bör åtminstone innehålla de skäl som avses och de effekter som skälen hade på det slutliga åsättandet av en riskklass, riskparameternivån och kapitalbaskraven.