Komponent Metod Fokus

För att mäta och övervaka ränterisken som följer av verksamhet utanför handelslagret bör instituten använda minst ett resultatbaserat mått och minst en mätmetod för ekonomiskt värde som i kombination fångar upp alla komponenter i ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret. Större institut med gränsöverskridande verksamhet, framför allt institut i kategorierna 1 och 2 enligt riktlinjerna om gemensamma förfaranden och metoder för översyns- och utvärderingsprocessen, samt institut med komplexa eller sofistikerade affärsmodeller bör använda flera mätmetoder, som närmare anges i bilaga II.

4.4.3 Räntechockscenarier för fortlöpande hantering

Instituten bör regelbundet, minst varje kvartal och oftare i tider med högre räntevolatilitet eller högre ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, mäta sin exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret när det gäller förändrade ekonomiska värden och resultat enligt olika räntechockscenarier med potentiella förändringar av ränteavkastningskurvans nivå och form, samt gentemot förändringar av sambandet mellan olika räntor (dvs. basrisk).

Instituten bör även överväga om en metod för villkorad eller ovillkorad kassaflödesmodellering ska användas. Större och mer komplexa institut, framför allt institut i kategorierna 1 och 2 enligt riktlinjerna om gemensamma förfaranden och metoder för översyns- och utvärderingsprocessen, bör även ta hänsyn till scenarier där räntekursens utveckling beräknas och där en del av antagandena (t.ex. om beteende, bidrag till risk och balansräkningens storlek och sammansättning) i sig själva är funktioner av förändrade räntenivåer.

Instituten bör bedöma exponeringar i varje valuta i vilken de har positioner. För exponeringar i väsentliga valutor bör räntechockscenarierna vara valutaspecifika och överensstämma med den underliggande ekonomiska karaktären. Instituten bör i sina interna mätsystem inkludera metoder för att aggregera ränterisken som följer av verksamhet utanför handelslagret för olika valutor. När instituten använder sig av antaganden om beroendeförhållanden mellan räntor i olika valutor bör de ha den erforderliga färdighets- och sofistikeringsnivån. Instituten bör ta hänsyn till effekten av antaganden om beroendeförhållanden mellan räntor i olika valutor.

Vid valet av räntechockscenario bör instituten beakta följande:

• (a) Att institutens egna, internt utvecklade scenarier för räntechock står i proportion till deras verksamhets karaktär, omfattning och komplexitet och deras riskprofil, med beaktande av plötsliga och gradvisa parallella och icke-parallella förskjutningar och förändringar i avkastningskurvorna. Scenarierna bör grunda sig på räntornas historiska rörelser och beteende samt simuleringar av framtida räntor.
• (b) Räntescenarier som speglar förändrade samband mellan viktiga marknadsräntor för att hantera basrisk.
• (c) De sex föreskrivna räntechockscenarier som anges i bilaga III.
• (d) Alla ytterligare räntechockscenarier som begärs av tillsynsmyndigheter.

I miljöer med låga räntor bör instituten även överväga negativa räntescenarier och möjligheten för asymmetriska effekter av negativa räntor på deras räntekänsliga instrument.

Resultaten av chockscenarier bör utgöra underlag för beslutsfattande på lämplig ledningsnivå. Detta omfattar strategiska beslut och affärsbeslut, allokering av internt kapital samt riskhanteringsbeslut av ledningsorganet eller dess företrädare. Resultaten bör även beaktas vid fastställande och översyn av riktlinjer och gränsvärden för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret.

4.4.4 Räntestresscenarier

Stresstester avseende ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör beaktas i den interna processen för bedömning av kapitalbehov, i samband med vilken instituten bör genomföra stränga och långsiktiga stresstester som upptäcker de potentiella negativa effekterna av omfattande förändringar av marknadsförhållanden på deras kapital eller resultat, bland annat genom förändrat beteende hos deras kundbas. Stresstester avseende ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör införlivas i institutens övergripande ramverk för stresstester, inbegripet omvända stresstester, och bör stå i proportion till deras karaktär, storlek och komplexitet, samt deras affärsverksamhet och övergripande riskprofil.

Stresstester avseende ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör genomföras regelbundet, minst varje år och oftare i tider med högre räntevolatilitet och högre ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret.

Ramverket för stresstester avseende ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör omfatta tydligt definierade mål, scenarier som anpassats till institutets verksamhet och risker, väldokumenterade antaganden och sunda metoder.

I företagsomfattande stresstester bör växelverkan mellan ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret och andra riskkategorier (t.ex. kreditrisk, likviditetsrisk, marknadsrisker) samt alla väsentliga indirekta effekter beräknas.

Instituten bör genomföra omvända stresstester för att i) identifiera räntescenarier som kan utgöra ett allvarligt hot mot ett instituts kapital och resultat, och ii) avslöja sårbarheter som uppstår till följd av institutets risksäkringsstrategier och dess kunders potentiella beteendemässiga reaktioner.

När de testar sårbarheter under stressade förhållanden bör instituten använda större och mer extrema förskjutningar och förändringar av räntor än de som används för fortlöpande hantering, vilka minst omfattar

• a) väsentligt förändrade samband mellan viktiga marknadsräntor (basrisk),
• b) plötsliga och väsentliga förskjutningar i avkastningskurvan (såväl parallella som icke-parallella),
• c) en uppdelning av huvudantaganden om tillgångs- och skuldklassernas beteende,
• d) förändrade huvudantaganden om räntekorrelation,
• e) väsentliga förändringar av aktuella marknads- och makroförhållanden och av konkurrensmiljön och den ekonomiska miljön samt deras möjliga utveckling, och
• f) specifika scenarier som avser institutets enskilda affärsmodell och profil.

Resultaten av stresscenarier bör utgöra underlag för beslutsfattande på lämplig ledningsnivå. Detta omfattar strategiska beslut och affärsbeslut, allokering av internt kapital samt riskhanteringsbeslut av ledningsorganet eller dess företrädare. Resultaten bör även beaktas vid fastställande och översyn av riktlinjer och gränsvärden för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret. 4.4.5 Mätantaganden

När instituten mäter ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör de fullt ut förstå och dokumentera beteendemässiga huvudantaganden och modelleringsantaganden. Dessa antaganden bör vara anpassade till affärsstrategier och testas regelbundet.

Instituten bör, både vad avser det ekonomiska värdet och resultatbaserade mätningar av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, ta hänsyn till antaganden som gjorts för riskkvantifiering när det gäller minst följande områden:

• a) Utnyttjande av ränteoptioner (automatiska eller beteendemässiga) av både institutet och dess kund vid särskilda räntechock- och stresscenarier.
• b) Behandling av saldon och ränteflöden från insättningar utan avtalad löptid.
• c) Behandling av insättningar med fast löptid med risk för förtida inlösen.
• d) Behandling av lån med fast ränta och låneåtaganden med fast ränta.
• e) Behandling av eget kapital i interna ekonomiska värdemått.
• f) Konsekvenserna av redovisningspraxis för mätning av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, och framför allt säkringsredovisningens effektivitet.

Eftersom marknadsförhållanden, konkurrensmiljöer och strategier förändras över tiden bör instituten se över väsentliga mätantaganden minst varje år och oftare i tider med snabbt föränderliga marknadsförhållanden.