4.2 Styrning av stresstestning

Ledningsorganet bör godkänna⁴ institutets program för stresstestning och utöva tillsyn över programmets genomförande och resultat.

⁴ Se även kapitel II avsnitt 1 i EBA:s Riktlinjer för intern styrning .

Institutet bör se till att dess ledningsorgan fullt ut förstår hur stresshändelser påverkar institutets övergripande riskprofil, utan att detta påverkar kravet enligt artikel 91.1 i direktiv 2013/36/EU⁵ att ledamöter i ledningsorganet alltid ska ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna utföra sina plikter.

⁵ Se även kapitel III avsnitt 8 i Esmas och EBA:s gemensamma riktlinjer för lämplighetsbedömningar av ledamöter i ledningsorgan och ledande befattningshavare enligt direktiv 2013/36/EU och direktiv 2014/65/EU .

Ledningsorganet bör förstå de väsentliga aspekterna i programmet för stresstestning för att kunna

• (a) delta aktivt i diskussioner med institutens kommittéer för stresstestning, i tillämpliga fall, eller med den verkställande ledningen eller externa konsulter som är involverade i stresstestningen,
• (b) ifrågasätta viktiga modellantaganden, urvalet av scenarier och de antaganden som ligger till grund för stresstest i allmänhet, och
• (c) fatta beslut om nödvändiga ledningsåtgärder och diskutera dessa med de behöriga myndigheterna.

Programmet för stresstestning bör utföras i enlighet med institutets relevanta interna policy och förfaranden. Institutets ledningsorgan bör se till att tydliga ansvarsområden och tillräckliga resurser (t.ex. kunnig personal och it-system) tilldelas och fördelas för utförandet av programmet.

Instituten bör se till att alla delar av programmet för stresstestning, inklusive bedömningen, dokumenteras på lämpligt sätt och uppdateras regelbundet, i tillämpliga fall, i institutens interna policy och förfaranden.

Instituten bör se till att programmet för stresstestning effektivt förmedlas över verksamhetsområden och nivåer för styrning i syfte att öka medvetenheten, förbättra riskkulturen och väcka debatter om befintliga och potentiella risker samt om möjliga ledningsåtgärder.

Programmet för stresstestning bör vara en integrerad del i institutets ram för riskhantering, inklusive i samband med den interna processen för kapitalutvärdering (IKU) och den interna processen för likviditetsutvärdering (ILU). Stresstest bör utgöra underlag vid olika affärsbeslut och affärsprocesser samt vid strategisk planering, inklusive kapital- och likviditetsplanering. Besluten bör fattas med hänsyn till de brister, begränsningar och sårbarheter som konstateras under stresstestningen.

Ledningsorganet bör ta hänsyn till stresstestens resultat, särskilt i fråga om konstaterade begränsningar, sårbarheter och brister, när institutens strategi fastställs och när relevanta beslut fattas som påverkar planering som rör kapital, likviditet, återhämtning och avveckling.

Stresstestens (kvantitativa och kvalitativa) resultat bör användas som indata i processen för att fastställa ett instituts riskaptit och riskgränser. Resultaten bör dessutom fungera som ett planeringsverktyg för att fastställa hur ändamålsenliga nya och befintliga affärsstrategier är och hur de påverkar användningen av kapital. För att detta ska kunna göras bör de grundläggande resultaten från ett stresstest vara underförstådda förluster, kapital- och likviditetskrav samt tillgängligt kapital och tillgänglig likviditet.

För att stresstesten ska vara en meningsfull del i ett instituts riskhanteringssystem bör de utföras så ofta som är lämpligt. Frekvensen bör avgöras utifrån stresstestets tillämpningsområde och typ, institutets art, omfattning, storlek och komplexitet (proportionalitetsprincipen), portföljens egenskaper samt förändringar i den makroekonomiska miljön eller institutets affärsverksamhet.