4.3 Policyer och förfaranden för kreditrisk

Instituten bör i sina policyer och förfaranden för kreditrisk fastställa kriterierna för identifiering, bedömning, godkännande, övervakning, rapportering och minskning av kreditrisken samt kriterierna för att bedöma kreditförlustreserveringar för både redovisningsmässiga- och kapitaltäckningsmässiga syften. Instituten bör dokumentera ramverket och uppdatera den regelbundet.

Policyer och förfaranden för kreditrisk bör ha som syfte att främja en proaktiv strategi för övervakning av kreditkvalitet, tidig identifiering av försämrade krediter och hantering av portföljens övergripande kreditkvalitet och tillhörande riskprofil, inklusive genom ny kreditbeviljande verksamhet.

Policyer och förfaranden för kreditrisk bör omfatta alla utlåningsverksamheter, tillgångsklasser, kundtyper, produkter och särskilda kreditfaciliteter, kreditriskhanteringsmetoder samt tillhörande ansvarsområden och kontroller.

Policyer och förfaranden för kreditrisk bör omfatta särskilda policyer och förfaranden för utlåning, som är tillräckligt detaljerade för att omfatta institutets särskilda affärsområden, för olika sektorer, i linje med deras varierande komplexitet och storlek, samt risker för olika marknadssegment relaterade till kreditfaciliteten.

Policyer och förfaranden för kreditrisk bör innehålla följande uppgifter:

• a. Policyer, förfaranden och regler för godkännande av kreditgivning och kreditbeslutsfattande, inbegripet lämpliga godkännandenivåer som fastställts i enlighet med kreditriskaptiten och kreditrisklimiterna.
• b. Kriterier för beviljande av kredit, med beaktande av de poster som avses i bilaga 1.
• c. Krav för hantering av information och uppgifter som behövs för kreditprövningen enligt vad som anges i avsnitt 5.1.
• d. Krav för kreditprövningen, inbegripet en känslighetsanalys, i enlighet med avsnitt 5.2.
• e. Krav på sammanställning av exponeringar och kreditrisklimiter samt hantering av kreditriskkoncentrationer.
• f. Krav och förfaranden för godkännande och användning av säkerheter och kreditriskreducerande åtgärder för att fastställa deras effektivitet när det gäller att minimera den inneboende risken för en kreditfacilitet. Sådana krav och förfaranden bör vara tillgångsklass- och produkttypspecifika och bör vederbörligen beakta typen, storleken och komplexiteten hos de kreditfaciliteter som beviljas.
• g. Villkor för tillämpning av automatiserat beslutsfattande i kreditgivningsprocessen, inbegripet identifiering av produkter, segment och limiter för vilka automatiserat beslutsfattande är tillåtet.
• h. En riskbaserad metod som tar itu med eventuella avvikelser från standardiserade kreditpolicyer och -förfaranden samt kriterier för kreditgivning, inbegripet
• i. villkor som definierar godkännandeprocessen när det gäller avvikelser och undantag och de särskilda dokumentationskraven, inbegripet verifieringskedjan,
• ii. kriterier för avslag och kriterier för eskalering av avvikelser/undantag till högre nivåer inom beslutshierarkin (inbegripet åsidosättande, avvisande, exponeringar som eventuellt godkänts som ett undantag från allmänna utlåningsstandarder och andra atypiska näringsverksamheter inom ramen för en särskild process med olika godkännandemyndigheter),
• iii. krav för övervakning av omständigheter och villkor för undantagsbeslut om kreditgivning, inbegripet krav på att de ska ses över av de relevanta funktionerna under den regelbundna översynen av tillämpningen och efterlevnaden av policyer och limiter,
• i. krav på vad som ska dokumenteras och redovisas som en del av kreditgivningsprocessen, även för stickprovs- och revisionsändamål. Detta bör åtminstone omfatta de krav för slutförande av kreditansökningar, de kvalitativa och kvantitativa motiven/analyserna och all styrkande dokumentation som låg till grund för godkännande eller minskning av kreditfaciliteten,
• j. krav på övervakning av kreditgivning; ramverket för intern kontroll bör säkerställa att den täcker alla faser efter beviljandet av krediter,
• k. i förekommande fall, de kriterier som anges i avsnitten 4.3.2, 4.3.3, 4.3.4, 4.3.5 och 4.3.6,
• l. kriterier som anges i avsnitten 4.3.1 och 4.3.7.

Inom ramverket för sina kreditriskpolicyer och kreditriskförfaranden och med utgångspunkt i kreditriskstrategin bör instituten också ta hänsyn till principerna om ansvarsfull utlåning. De bör framför allt

• a. beakta låntagarens särskilda situation, t.ex. rättvis behandling av låntagare som har ekonomiska svårigheter, och
• b. utforma kreditprodukter som erbjuds konsumenter på ett ansvarsfullt sätt.

För de kreditprodukter som erbjuds konsumenter bör instituten se till att kriterierna för kreditgivning inte medför otillbörliga svårigheter och överskuldsättning för låntagarna och deras hushåll.

I sina policyer och förfaranden för kreditrisk som berör kreditbeslut enligt punkt 38 a och kreditprövningarna enligt punkt 38 d, bör instituten också ange hur automatiska modeller i kreditprövnings- och kreditbeslutsförfaranden ska användas på ett sätt som är lämpligt för kreditfacilitetens storlek, art och komplexitet och för typen av låntagare. Instituten bör särskilt fastställa lämpliga styrningsformer för utformningen och användningen av sådana modeller och hanteringen av den tillhörande modellrisken, med beaktande av kriterierna i avsnitt 4.3.4, och för modellriskrelaterade aspekter av EBA:s riktlinjer för översyns- och utvärderingsprocessen¹⁴ .

¹⁴ EBA/GL/2014/13.

Instituten bör se till att policyerna och förfarandena för kreditrisk är utformade för att minimera risken för interna eller externa bedrägerier i kreditgivningsprocessen. Instituten bör ha lämpliga processer för att övervaka alla misstänkta eller bedrägliga beteenden.

Instituten bör regelbundet se över policyer och förfarandena för kreditrisk, och för detta ändamål bör de tydligt identifiera de funktioner och den personal som har till uppgift att upprätthålla särskilda policyer och förfaranden samt deras roller och ansvar i detta avseende.

4.3.1 Policyer och förfaranden för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

Instituten bör också i sina policyer ange hur de identifierar, bedömer och hanterar de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som de är utsatta för till följd av sin kreditgivningsverksamhet¹⁵ . Instituten bör särskilt

• a. på sin verksamhetsnivå identifiera, bedöma och hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism förknippad med den typ av kunder de betjänar, de utlåningsprodukter de tillhandahåller, de geografiska områden som de exponeras för och de distributionskanaler de använder,
• b. på nivån för det individuella förhållandet identifiera, bedöma och hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism förknippad med detta förhållande – som en del av detta bör instituten
• i. beakta syftet med krediten,
• ii. beakta i vilken utsträckning sammanslutningen av en fysisk eller juridisk person, som varken är låntagaren eller institutet med kreditfaciliteten, ger upphov till risk för penningtvätt och finansiering av terrorism,
• iii. särskilt i situationer där risk för penningtvätt och finansiering av terrorism förknippad med det individuella förhållandet uppstår, bör instituten vidta riskkänslighetsåtgärder för att reda ut om de medel som används för att återbetala krediten, inbegripet kontanter eller motsvarande som ställs som säkerhet, härrör från legitima källor. När instituten beaktar medlens legitimitet bör de ta hänsyn till den verksamhet som genererat medlen och huruvida denna information är trovärdig och förenlig med institutets kännedom om kunden och dess yrkesverksamhet.

¹⁵ Enligt direktiv (EU) 2015/849 ska instituten införa och upprätthålla effektiva policyer och förfaranden för att förebygga penningtvätt och finansiering av terrorism samt för att upptäcka och avskräcka från detta om det skulle inträffa. Instituten bör också hänvisa till de europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma riktlinjer om riskfaktorer (JC 2017 37) för ytterligare information om dessa punkter.

Instituten bör ha interna processer för att säkerställa att den information som erhållits för kreditprövning, t.ex. den information som anges i avsnitt 5.1 och bilaga 2 till dessa riktlinjer, även bidrar med upplysningar till deras processer för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

Instituten bör ha policyer och förfaranden som ser till att utbetalningen av lån görs i enlighet med kreditbeslutet och låneavtalet. De bör också se till att det finns lämpliga kontroller för att identifiera, bedöma och hantera risker för penningtvätt och finansiering av terrorism och att relevanta uppgifter dokumenteras, i linje med institutens mer omfattande skyldigheter att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism enligt direktiv (EU) 2015/849.

4.3.2 Transaktioner som medför en hög skuldsättningsgrad ( leveraged transactions )

Som en del av sina policyer och förfaranden bör instituten ha fastställt en övergripande definition för transaktioner som medför en hög skuldsättningsgrad som tar hänsyn till låntagarens skuldsättningsgrad och syftet med transaktionen. Definitionen bör omfatta alla affärsområden och enheter som bär kreditrisk.

Omfattningen och införandet av ett instituts definition av en transaktion som medför en hög skuldsättningsgrad bör regelbundet ses över för att säkerställa att inget otillbörligt utesluts.

Instituten bör fastställa sin riskaptit och strategi för transaktioner som medför en hög skuldsättningsgrad på ett sätt som omfattar alla relevanta affärsenheter som är involverade i sådan verksamhet. Instituten bör fastställa vilka typer av transaktioner de är beredda att ingå, såväl som godtagbara värden för olika parametrar, såsom kreditbetyg, sannolikhet för fallissemang, säkerhetsnivå och skuldsättningsgrad, även på sektornivå, när så är relevant.

Instituten bör fastställa sin riskaptit gällande syndikering av transaktioner som medför en hög skuldsättningsgrad och därigenom ta fram ett övergripande ramverk, som inbegriper särskilda limiter och en detaljerad uppsättning underlimiter, med uppgifter om både maximigränser och arten av transaktioner som institutet är berett att delta i.

Instituten bör upprätta en sund styrningsstruktur för transaktioner som medför en hög skuldsättningsgrad som möjliggör en omfattande och konsekvent tillsyn av alla sådana transaktioner som härrör från, syndikeras av eller köps av dem, inbegripet, i förekommande fall, best efforts -transaktioner och club deals , samt vanliga bilaterala lån till mikroföretag, små, medelstora och stora företag.

Instituten bör se till att alla transaktioner som medför en hög skuldsättningsgrad ses över på lämpligt sätt, i linje med institutens riskaptit, strategier och policyer samt godkänns av relevanta kreditbeslutsfattare. När det gäller transaktioner som inbegriper syndikering och därmed förknippade risker bör särskilda krav och processer för godkännande finnas på plats.

4.3.3 Teknikbaserad innovation för kreditgivning

Vid användning av teknikbaserad innovation för kreditgivningsändamål bör instituten göra följande:

• a. Se till att de inneboende riskerna, förknippade med den teknikbaserade innovation som används, på ett adekvat sätt ingår i institutens riskhanterings- och kontrollramar. Detta bör stå i proportion till affärsmodellen, kreditriskexponeringen, metodernas komplexitet och omfattningen av användningen av teknikbaserad innovation.
• b. Se till att ledningsorganet har tillräckliga kunskaper om användningen av teknikbaserad innovation, dess begränsning och den inverkan den har på kreditgivningsförfaranden.
• c. Förstå de underliggande modeller som används, inbegripet deras kapacitet, antaganden och begränsningar, och samtidigt se till att modellerna är spårbara, granskningsbara, robusta och motståndskraftiga.
• d. Se till att modellerna är ändamålsenliga med beaktande av den fastställda uppgiften och andra kriterier, såsom utfall och användning. Om förklaringar krävs för användning av modellerna, bör utvecklingen av en tolkningsbar modell beaktas.
• e. Vara medveten om kvaliteten på de data och värden som används i modellen samt upptäcka och förhindra partiskhet i kreditbeslutsprocessen genom att se till att lämpliga skyddsåtgärder finns för att trygga informationens och systemens konfidentialitet, riktighet och tillgänglighet.
• f. Se till att modellens utfall, inbegripet giltigheten och kvaliteten på modellens resultat, kontinuerligt övervakas och lämpliga avhjälpande åtgärder vidtas i tid om problem upptäcks (t.ex. försämring av eller avvikelse från förväntat beteende). 4.3.4 Modeller för kreditprövning och kreditbeslutsfattande

När instituten använder automatiska modeller för kreditprövning och kreditbeslut bör de förstå sig på de modeller som används liksom deras metod, indata, antaganden, begränsningar och utfall. Instituten bör även ha följande på plats:

• a. Interna policyer och förfaranden för att upptäcka och förebygga partiskhet samt säkerställa kvaliteten på indatan.
• b. Åtgärder för att säkerställa spårbarhet, granskningsmöjligheter, robusthet och motståndskraft hos indata och utdata.
• c. Interna policyer och förfaranden som säkerställer att modellens kvalitet regelbundet bedöms med hjälp av åtgärder som är lämpliga för modellens användning, inbegripet utfallstester av modellens resultat.
• d. Kontrollmekanismer, förfaranden för åsidosättande av modellen och eskaleringsförfaranden inom ramverket för regelbundna kreditbeslut, inbegripet kvalitativa tillvägagångssätt, kvalitativa riskbedömningsverktyg (däribland expertbedömningar och kritiska analyser) och kvantitativa begränsningar.

Instituten bör ha lämplig dokumentation gällande modellen som omfattar

• a. metoder, antaganden och indata samt en strategi för att upptäcka och förebygga partiskhet och säkerställa kvaliteten på indata,
• b. användningen av modellresultat i beslutsprocessen och övervakningen av dessa automatiserade beslut med hänsyn till den övergripande kvaliteten på den portfölj eller de produkter för vilka dessa modeller används.

4.3.5 Miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade faktorer

Instituten bör införliva ESG-faktorer och därmed tillhörande risker i sina policyer för kreditriskaptit och riskhantering och sina policyer och förfaranden för kreditrisk, och på så vis anta en holistisk strategi.

Instituten bör ta hänsyn till de risker som är förknippade med ESG-faktorer på låntagarnas finansiella villkor, särskilt den potentiella inverkan av miljöfaktorer och klimatförändringar, i sina redogörelser för kreditriskaptit, policyer och förfaranden. Riskerna med klimatförändringar för låntagarnas finansiella prestation kan i första hand uppstå i form av fysiska risker, såsom risker för låntagaren som uppstår till följd av klimatförändringarnas fysiska effekter, däribland ansvarsrisk för att ha bidragit till klimatförändringar, eller övergångsrisker, t.ex. risker för låntagaren som uppstår till följd av övergången till en koldioxidsnål och klimatsäker ekonomi. Dessutom kan andra risker uppstå, såsom förändringar i marknadens och konsumenternas preferenser samt rättsliga risker som kan påverka de underliggande tillgångarnas prestation. 4.3.6 Miljömässigt hållbar utlåning

Institut som tillhandahåller eller planerar att tillhandahålla miljömässigt hållbara kreditfaciliteter bör, som en del av sina policyer och förfaranden för kreditrisk, utarbeta konkreta detaljer om sina policyer och förfaranden för miljömässigt hållbar utlåning som omfattar beviljande och övervakning av sådana kreditfaciliteter. Dessa policyer och förfaranden bör framför allt

• a. tillhandahålla en förteckning över projekt och verksamheter, såväl som kriterier som institutet anser ska vara uppfyllda för att något ska vara berättigat till miljömässigt hållbar utlåning, eller en hänvisning till relevanta befintliga standarder för miljömässigt hållbar utlåning som fastställer vilken typ av utlåning som anses vara miljömässigt hållbar,
• b. beskriva den process som instituten använder för att bedöma om medlen från de kreditfaciliteter som klassificeras som miljömässigt hållbara verksamheter. Vid utlåning till företag bör processen omfatta följande:
• i. Insamling av information om låntagarnas klimatrelaterade och miljömässiga eller på annat sätt hållbara affärsmål.
• ii. Bedömning av huruvida låntagarnas finansieringsprojekt överensstämmer med godkända miljömässigt hållbara projekt eller verksamheter och uppfyller tillhörande kriterier.
• iii. Säkerställande av att låntagarna är villiga och kapabla till att på lämpligt sätt övervaka och rapportera fördelningen av medlen till de miljömässigt hållbara projekten eller verksamheterna.
• iv. Regelbunden övervakning av att medlen fördelas korrekt (vilket kan omfatta en begäran att låntagarna lämnar uppdaterad information om användningen av medlen till dess att den relevanta kreditfaciliteten återbetalats).

Instituten bör anpassa sina policyer och förfaranden för miljömässigt hållbar utlåning till ramverket för sina övergripande mål, strategier och policyer för hållbar finansiering. Instituten bör särskilt fastställa kvalitativa och, i förekommande fall, kvantitativa mål för att stödja utvecklingen och integriteten i sin verksamhet för miljömässigt hållbar utlåning, och bedöma i vilken utsträckning denna utveckling är i linje med eller bidrar till deras övergripande klimatrelaterade och miljömässigt hållbara mål. 4.3.7 Datainfrastruktur

Instituten bör ha en lämplig datainfrastruktur såväl som relevanta policyer och förfaranden för att stödja kreditgivningsprocessen samt för hantering och övervakning av kreditrisker under kreditfacilitetens hela livscykel (t.ex. kreditgivning och kreditprövning, riskbedömning, kreditöversyn och övervakning). Datainfrastrukturen bör säkerställa kontinuitet, riktighet och säkerhet vad gäller information om exponeringen, låntagaren och säkerheterna från ursprungstidpunkten och under kreditfacilitetens hela livscykel.

Datainfrastrukturen bör vara detaljerad och tillräckligt ingående för att omfatta specifik information på lånenivå, särskilt de faktiska kreditgivningskriterier som tillämpas vid utbetalningen av krediten. Detta så att uppgifter om låntagaren kan kopplas till uppgifter om säkerheter, i syfte att stödja en effektiv övervakning av kreditrisken (se avsnitt 8) och möjliggöra en effektiv verifieringskedja, mätning av effektivitet och operativa- och kreditrelaterade resultat samt spårning av avvikelser, undantag och åsidosättande av policyer (däribland åsidosättande av kreditbetyg eller bedömning av krediter/transaktioner).

För att utforma och underhålla datainfrastrukturen bör instituten överväga att använda relevanta datafält från EBA:s mallar för transaktioner förknippade med nödlidande lån¹⁶ .

¹⁶ https://eba.europa.eu/risk-analysis-and-data/eba-work-on-npls