7.2 Övervakning och omvärdering

Vid övervakning av fastighetsvärdena enligt artikel 208.3 i förordning (EU) nr 575/2013 bör instituten, i enlighet med dessa riktlinjer, också inrätta policyer och förfaranden för det tillvägagångssätt som ska tillämpas och hur ofta säkerheten i form av fast egendom ska övervakas. Dessa policyer och förfaranden bör i förekommande fall redogöra för följande:

• a. Typ av egendom.
• b. Kreditkvaliteten på det lån som säkrats genom egendom.
• c. Egendomens utvecklingsstatus.
• d. Egendomens värde.
• e. Antaganden som gjorts i bedömningen.
• f. Förändringar i marknadsvillkoren.

Instituten bör fastställa lämpliga frekvenser för övervakning av säkerhetens värde, med beaktande av säkerhetens typ och värde vid utbetalningen av krediten, och, i förhållande till kreditavtalet, beakta följande:

• a. Frekvensen för övervakning av fastigheter och fastighetsdelar under utveckling, t.ex. ofärdiga byggnader, är högre än hos färdiga fastigheter och delar av en fastighet.
• b. Frekvensen för övervakning av fastigheter och delar av en fastighet med högt bokfört värde eller med hög belåningsgrad är högre än för liknande fastigheter och delar av en fastighet med lågt bokfört värde eller med låg belåningsgrad.
• c. Frekvensen för övervakning av lån som säkerställs genom fast egendom eller delar av egendom med lägre kreditkvalitet är högre än för liknande lån som säkrats genom fast egendom eller delar av egendom med högre kreditkvalitet.

Instituten bör se till att alla index och statistiska modeller som används för att övervaka säkerhetens värde är tillräckligt detaljerade och att metoden är lämplig för typen av tillgångs- och utlåningsprodukt och baseras på en tillräcklig tidsserie av observationer för tidigare transaktioner och värdebedömningar av säkerheten eller liknande säkerheter.

Instituten bör ha policyer och förfaranden för omvärdering av säkerheter i form av fast egendom som anger vilka metoder för omvärdering (t.ex. skrivbordsvärdering, drive-by-värdering, platsbesök med intern och extern bedömning av fastigheten, statistiska modeller) som ska tillämpas för olika typer av säkerheter i form av fast egendom och därigenom se till att tillvägagångssättet eller tillvägagångssätten är ansvarsfulla och står i proportion till säkerhetens typ och potentiella värden samt kreditavtalet. Dessutom bör instituten fastställa särskilda utlösande faktorer (t.ex. en ändring av de antaganden som gjorts i bedömningarna) som anger när övervakning ska leda till omvärdering eller att säkerheter behöver omvärderas.

När villkoren för översyn i enlighet med artikel 208.3 b i förordning (EU) nr 575/2013 är uppfyllda, bör instituten uppdatera värdet av den fasta egendomens säkerhet genom en omvärdering som utförs av en värderingsman som eventuellt stöds av lämpliga avancerade statistiska modeller som uppfyller villkoren i avsnitt 7.4, och redovisa fastighetens individuella egenskaper och det geografiska området. Institut bör inte använda statistiska modeller som enda medel för omvärderingen.

Om villkoren för översyn i enlighet med artikel 208.3 b i förordning (EU) nr 575/2013 inte är uppfyllda, kan instituten uppdatera värdet av den fasta egendomens säkerhet genom antingen en omvärdering som utförs av en värderingsman eller lämpliga statistiska modeller som uppfyller villkoren i avsnitt 7.4, och redovisa fastighetens individuella egenskaper och det geografiska området.

7.2.2 Säkerhet i form av lös egendom

Vid övervakning av säkerheter i form av lös egendom kan instituten förlita sig på lämpliga statistiska modeller och index. Vid omvärdering av säkerheter i form av lös egendom kan instituten förlita sig på värderingsmännens bedömning, modeller och index.

Instituten bör i sina policyer och förfaranden fastställa metoder för användningen av en värderingsman eller statistiska modeller, fastställa den metod (t.ex. skrivbordsvärdering, drive-by-värdering, intern och extern bedömning av fastigheten) som är mest lämplig för den särskilda typen av säkerheter som omvärderas av värderingsmän, och ange frekvensen för övervakning och omvärdering av säkerheten i form av lös egendom.

Institutens policyer och förfaranden bör, i förekommande fall, omfatta kriterier för individuell övervakning av värdet och en omvärdering av säkerheten i form av lös egendom av en värderingsman som har de kvalifikationer, den kompetens och den erfarenhet som krävs. Dessa kriterier bör, i proportion till typen, arten och komplexiteten hos säkerheter i form av lös egendom, såsom luftfartyg, fartyg, fasta anläggningar och maskiner, åtminstone vara kopplade till värdet av säkerheterna i form av lös egendom vid utbetalningen av krediten, egendomens livslängd, skick, avskrivningar och underhåll, behovet av fysiska kontroller och certifiering.

Instituten bör ha lämpliga it-processer, it-system, it-möjligheter och tillräckliga uppgifter för all omvärdering som utgår från statistiska modeller eller index.