4.1 Kriterier för att fastställa de undantagsfall som avses i artikel

En överträdelse av de gränsvärden som anges i artikel 395.1 i förordning (EU) nr 575/2013 bör alltid anses utgöra ett undantagsfall.

För att bedöma en situation där ett institut har överskridit gränsvärdena i artikel 395.1 i förordning (EU) nr 575/2013 bör en behörig myndighet utvärdera åtminstone följande aspekter:

• a. Hur ofta överträdelserna förekommit och antalet överträdelser.
• b. Överträdelsens förutsebarhet.
• c. Skäl som ligger utanför institutets kontroll och som ledde till en oförmåga att förhindra överträdelsen.

Hur ofta överträdelserna förekommit och antalet överträdelser

Den behöriga myndigheten bör bedöma om institutets överträdelse av gränsvärdena i artikel 395.1 i förordning (EU) nr 575/2013 är en sällsynt händelse. I bedömningen bör hänsyn tas till eventuella tidigare överträdelser från institutets sida av samma orsak, som utlösts av samma händelse eller kopplat till samma kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning.

Om ett institut rapporterar en andra överträdelse under de senaste tolv månaderna som avser samma kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning som den första överträdelsen kan den behöriga myndigheten besluta att händelsen inte kan betecknas som sällsynt. Detsamma gäller om ett institut rapporterar en andra överträdelse under de senaste tolv månaderna som har samma ursprung som den första överträdelsen.

Om ett institut under de senaste tolv månaderna redan har rapporterat två överträdelser av gränsvärdena för stora exponeringar som rör en annan kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning, eller om överträdelserna har olika orsaker eller har utlösts av olika händelser, kan den behöriga myndigheten besluta att en eller flera ytterligare överträdelser, även om de är orelaterade, inte kan betraktas som sällsynta händelser.

Överträdelsens förutsebarhet

Den behöriga myndigheten bör bedöma huruvida det hade gått att förutse överträdelsen om institutet hade tillämpat en korrekt och effektiv riskhantering i enlighet med sina skyldigheter enligt artikel 393 i förordning (EU) nr 575/2013 och EBA:s riktlinjer för intern styrning² .

² EBA:s riktlinjer för intern styrning, EBA/GL/2021/05.

Den behöriga myndigheten bör även överväga om institutet skulle ha kunnat förutse överträdelsen med hjälp av tillgänglig information.

Om identiska eller liknande överträdelser av andra institut inträffar som kan hänföras till samma orsak kan den behöriga myndigheten dra slutsatsen att överträdelsen orsakades av en oförutsebar händelse.

Skäl som ligger utanför institutets kontroll vad gäller att förhindra överträdelsen

Den behöriga myndigheten bör bedöma om överträdelsen orsakades av skäl som institutet inte råder över. Detta skulle åtminstone kunna antas i följande fall:

• a. En oväntad och väsentlig minskning av institutets kapitalbas, bland annat på grund av effekterna av större operativa riskhändelser, såsom externa bedrägerier, naturkatastrofer eller pandemier, som inte är kopplade till ett fel i institutets interna kontrollmekanismer.
• b. Om en exponering som är (helt eller delvis) undantagen slutar att omfattas av ett sådant undantag på grund av ett beslut av en tredje part som institutet inte kunde ha förutsett eller förhindrat.
• c. En dom eller ett administrativt beslut som medför en annan tolkning av det tillämpliga regelverket för stora exponeringar om institutet inte haft tillräckligt med tid på sig att genomföra det för att förhindra att gränsvärdena i artikel 395.1 i förordning (EU) nr 575/2013 överskrids.
• d. En sammanslagning av motparter/kunder eller ett förvärv mellan motparter/kunder, men endast om institutet inte kände till eller kunde ha förutsett sammanslagningen eller förvärvet för att förhindra en överträdelse.

En överträdelse som orsakas av en olämplig tillämpning eller feltolkning av regelverket för stora exponeringar bör i allmänhet inte betraktas som ett skäl som ligger utanför institutets kontroll.

Om den behöriga myndigheten drar slutsatsen att överträdelsen inte uppfyller kriterierna i detta avsnitt bör den behöriga myndigheten i allmänhet inte bevilja en längre period än tre månader för att åter efterleva gränsvärdena för stora exponeringar.