5.1 Förberedelser inför försäljning

Resolutionsmyndigheterna bör i resolutionsplanerna eller i eventuella stödjande handlingar fastställa hur de på ett smidigt sätt kan genomföra den försäljning som avses i punkt 50 a på ett så transparent sätt som möjligt.

För att säkerställa att tillämpningen av försäljningsverktyget är genomförbar och trovärdig bör resolutionsmyndigheten med institutens hjälp på förhand fastställa en förteckning över kriterier som potentiella förvärvare kan förväntas uppfylla på grundval av överföringsomfångets särdrag och med tanke på de befintliga marknadsaktörernas särdrag samt yttre faktorer (t.ex. regleringsmässiga hänsynstaganden avseende marknadskoncentration, behov av licenser och auktorisation och eventuella hinder för åtkomst till marknaden). Resolutionsmyndigheterna bör kunna utnyttja den information som finns tillgänglig för tillsynsmyndigheterna och i återhämtningsplanerna.

Även om försäljningsstrategin beror på definitionen av överföringsomfånget (institut- och situationsspecifik) bör resolutionsmyndigheterna utforma ett försäljningsförfarande som tar hänsyn till åtminstone följande faktorer:

• - Tidsplanen för försäljningsförfarandet: en tidtabell där viktiga delmål och delresultat anges.
• - Fastställande av operativa delprocesser med en tydlig fördelning av uppgifter mellan de olika arbetsgrupper och experter som ingår i resolutionsmyndigheter, institut, behöriga myndigheter och alla relevanta aktörer i enlighet med punkterna 56 och 57.
• - Gruppernas och organens sammansättning och roller.
• - De dokument som ligger till grund för försäljningsramen och marknadsföringsprocessen (inbegripet men inte begränsat till villkor, sekretessavtal och andra rättsliga handlingar, mallar som är tillgängliga för anbudsgivarna, formulär för bedömning av anbud, kravlista, upphandlingsdokument, uppdrag för externa konsulter och mallar för kommunikation med media).
• - Konfidentiella kommunikationskanaler, kommunikationsplaner och information, data och rapporter.

När resolutionsmyndigheterna står i begrepp att fastställa en tidsplan enligt artikel 10.7 d och j i direktiv 2014/59/EU bör de beakta de olika delmål som är relevanta för överföringar och i synnerhet referensdatum¹¹ för resolutionsplanering, värderingsdatum¹² , resolutionsdatum¹³ och överföringsdatum (ett eller flera).

¹¹ I enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1624 av den 23 oktober 2018 om fastställande enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av tekniska genomförandestandarder när det gäller förfaranden, standardformulär och mallar för den information som ska lämnas för upprättandet av resolutionsplaner för kreditinstitut och värdepappersföretag, och om upphävande av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1066 (EUT L 277, 7.11.2018, s. 1–6).

¹² Detta återspeglas i EBA:s handbok om värdering i resolutionssyfte (Handbook on Valuation for Purposes of Resolution) (”EBA:s värderingshandbok”).

¹³ Enligt definitionen i artikel 1 j i kommissionens delegerade förordning 2018/345.

Resolutionsmyndigheterna bör identifiera de godkännanden eller medgivanden som inte omfattas av de undantag som avses i artikel 63.2 i direktiv 2014/59/EU och säkerställa att försäljningsprocessen tar hänsyn till dem. Dessa kan omfatta Europeiska kommissionens godkännande av koncentrationen av en europeisk dimension i enlighet med rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EU:s regler för koncentrationskontroll”)¹⁴ . Resolutionsmyndigheterna bör överväga samverkan med marknadsmyndigheterna och andra myndigheter som förväntas ingripa i försäljningsprocessen. Dessa kontakter med andra myndigheter bör ske i god tid och bör inte medföra att tidsramarna för försäljning blir olämpliga i förhållande till möjligheten till resolution.

¹⁴ Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (EUT L 024, 29.1.2004 s. 0001–0022).

När det gäller gränsöverskridande koncerner, gränsöverskridande överföringsomfång eller gränsöverskridande transaktioner bör resolutionsmyndigheterna vid behov diskutera försäljningsramen med andra resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter för att komma överens om fördelningen av uppgifter, informationsutbytet och tidsplanen, för att regelbundet uppdatera försäljningsramen och för att säkerställa att det finns konfidentiella kommunikationskanaler. Diskussioner kan till exempel föras i resolutionskollegier där sådana finns, eller i krishanteringsgrupper i förekommande fall (vid globala systemviktiga institut), alternativt genom behovsstyrda och mindre formella arrangemang.

Resolutionsmyndigheterna bör säkerställa att deras försäljningsprocess är tillämplig inom ramen för minst två scenarier: försäljning som följer efter en marknadsföringsprocess enligt artikel 39 i direktiv 2014/59/EU (som kan betecknas som ”strategisk försäljning av verksamhet”) och försäljning utan marknadsföringsprocess i enlighet med artikel 39.3 i direktiv 2014/59/EU (som kan betecknas som ”accelererad försäljning av verksamhet”).

Resolutionsmyndigheten bör vara beredd att så snart som möjligt och senast vid förklaringen om att institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera bedöma genomförbarheten av marknadsföringsprocessen i enlighet med EBA:s riktlinjer om effektiviteten i verktyget för försäljning av affärsverksamhet¹⁵ .

¹⁵ EBA:s riktlinjer gällande de faktiska omständigheter som utgör ett reellt hot mot den finansiella stabiliteten och kriterierna avseende effektiviteten för verktyget försäljning av affärsverksamhet i enlighet med artikel 39.4 i direktiv 2014/59/EU (EBA/GL/2015/04).

Försäljningsprocessen bör möjliggöra ett smidigt genomförande av en accelererad försäljning av verksamheten under resolutionshelgen. För att göra detta bör resolutionsmyndigheten i enlighet med marknadsvillkoren och överföringsomfånget vid tidpunkten för bedömningen av fallissemanget kunna uppdatera förteckningen över kriterier för potentiella förvärvare att uppfylla och på förhand fastställda förteckningar över potentiella förvärvare på grundval av punkt 19 i dessa riktlinjer. Detta kan till exempel åstadkommas genom att utföra marknadsövervakningsverksamhet, genom befintlig tillgång till aktuella relevanta marknadsdata eller via befintliga förfaranden för att begära experthjälp i ärendet. Resolutionsmyndigheten bör så tidigt som möjligt bedöma eventuella konsekvenser av ett påskyndat förfarande när det gäller reglerna för statligt stöd och säkerställa ett genomförande av den påskyndade försäljningen som minimerar förekomsten av sådana konsekvenser¹⁶ .

¹⁶ I enlighet med EBA:s svar på vanliga frågor, Final Q&A2015_2339.

För en strategisk försäljning av verksamhet bör resolutionsmyndigheterna kunna uppdatera förteckningen över kriterier som potentiella förvärvare ska uppfylla på grundval av avsnitt 4.1 och punkt 19 i dessa riktlinjer. Försäljningsprocessen bör möjliggöra ett smidigt genomförande av en strategisk försäljning av verksamhet som säkerställer en öppen, transparent och icke-diskriminerande marknadsföringsprocess (marknadsföringskrav) som syftar till att uppnå högsta möjliga försäljningspris och identifiera eventuella intressekonflikter. Dessa kriterier bör omfatta en rad indikatorer för de potentiella förvärvarnas finansiella, rättsliga och operativa styrka, vilka bör stå i relation till överföringsomfånget och inte vara utformade för att gynna de potentiella köpare som identifierats på förhand. Resolutionsmyndigheten kan begära planer som fastställer den potentiella köparens förfarande för integrering av överföringsomfånget och visar att tillräcklig kapacitet finns.

Resolutionsmyndigheterna bör förbereda för att begära externt bistånd (inbegripet konsulter, juridiska rådgivare eller revisorer) inom ramen för försäljningsprocessen eller för delegering av marknadsföringsprocessen. Resolutionsmyndighetens ansvar bör inte delegeras, och resolutionsmyndigheten bör ha inrättat ett förfarande för att välja ut och utse externa konsulter på grundval av på förhand fastställda kriterier inom ramen för ett fastställt mandat, kontrollera dem och se över de resultat de levererar, säkerställa att det inte föreligger några intressekonflikter och respektera konfidentialiteten. Mandatet bör bland annat tydligt definiera mål och resultat, förväntad sakkunskap och förväntade resurser, tidsplan eller avgifter.

5.1.2 Intern uppdelning

Den resolutionsbarhetsbedömning som avses i avsnitt C i bilagan till direktiv 2014/59/EU ska bygga på en bedömning av institutets rättsliga struktur och organisationsstruktur (punkt 2 i nämnda avsnitt C i bilagan till direktiv 2014/59/EU), komplexiteten i denna struktur och svårigheten att anpassa affärsområden till koncernenheter (punkt 16 i avsnitt C i bilagan till direktiv 2014/59/EU) och denna strukturs förenlighet med det eller de valda resolutionsverktygen (punkt 21 i avsnitt C i bilagan till direktiv 2014/59/EU). Resolutionsmyndigheterna bör därför överväga hur man bäst förbereder sig för verktyget för avskiljande av tillgångar, med tanke på att många av överföringsomfångets delar kanske inte tillhör en juridisk person eller ett affärsområde, och bör, när så är nödvändigt och utan att det påverkar befogenheterna enligt artikel 17 i direktiv 2014/59/EU, främja en uppdelning av portföljer genom att göra följande:

• a. Begära att institut ska ha handlingsplaner (se punkt 75) som fastställer hur de kan separera problemtillgångar¹⁷ inom ett affärsområde eller en juridisk person när verktyget för avskiljande av tillgångar beaktas i resolutionsstrategin och när portföljer som är godtagbara för verktyget för avskiljande av tillgångar är spridda i koncernen.
• b. Bedöma hur återhämtningsalternativ enligt punkt 14 i avsnitt A i bilagan till direktiv 2014/59/EU skulle kunna stödja åtskiljande av problemtillgångar från resten av koncernen.

¹⁷ I dessa riktlinjer avses med problemtillgångar sådana tillgångar som är värdeminskade eller underpresterande enligt skäl 59 i direktiv 2014/59/EU.

När instituten begärs visa hur de kan separera problemtillgångar bör de belysa hur deras åtgärder kommer att

• - underlätta all form av undersökning enligt vad som avses i EBA:s riktlinjer om tester, granskningar eller genomgångar som kan leda till stödåtgärder¹⁸ , eftersom de flesta av problemtillgångarna skulle centraliseras till en särskild affärsenhet,
• - möjliggöra en grundlig identifiering av avtalshinder, rättsliga krav kopplade till problemtillgångar och andra typer av överföringshinder,
• - möjliggöra en enklare värdering av problemtillgångarna (och följaktligen av de affärsområden som inte är utsatta och som stöder valet av det kompletterande resolutionsverktyget),
• - skapa expertis på hög nivå inom affärsenheten för hantering av problemtillgångar,
• - främja utvecklingen av en särskild datamängd som täcker säkerheter och rättsfrågor i samband med problemtillgångarna,
• - lyfta fram de särskilda tjänster som krävs för dessa frågor och börja genomföra arrangemangen för att hantera dem,
• - leda till att separera de nödvändiga resurserna (inklusive finansiella resurser och personal) som då lättare kan överföras vid tiden för resolutionen, särskilt med hjälp av förvaltningsarrangemang.

¹⁸ EBA:s riktlinjer om de typer av tester, granskningar eller genomgångar som kan leda till stödåtgärder enligt led iii i artikel 32.4 d i direktivet om rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut och värdepappersföretag (EBA/GL/2014/09).

När det är relevant bör instituten också visa sin förmåga att skapa rättsliga enheter i enlighet med punkt 48 i dessa riktlinjer.