2.4. Proportionality and supervisory engagement

När de behöriga myndigheterna fastställer formerna för dialogen med instituten bör de beakta de potentiella konsekvenserna av att ge instituten betyget i fråga om deras offentliggörandeskyldigheter enligt kraven i förordning (EU) nr 596/2014¹¹ och direktiven 2014/57/EU¹² och 2004/109/EG¹³ .

¹¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordningen) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).

¹² Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv) (EUT L 173, 12.6.2014, s. 179, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2014/596/SV).

¹³ Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2004/109/oj).

De behöriga myndigheterna bör anpassa tillsynens omfattning, frekvens, detaljnivå och intensitet avseende ett institut i enlighet med dess kategori och med beaktande av proportionalitetsprincipen. När behöriga myndigheter planerar sin ÖUP-verksamhet bör tillsynsintensiteten åtminstone uppgå till den intensitet som beskrivs i tabell 1. Tabellen används för visa hur intensiteten i tillsynen beror på vilken kategori institutet tillhör. Informationen i tabellen bör inte tolkas som ett hinder för att tillsätta resurser för identifierade tillsynsprioriteringar. De behöriga myndigheterna får därför, oavsett institutets kategori, fastställa fokus och detaljnivån för sin bedömning för att återspegla institutets riskprofil, väsentligheten hos de olika risker, trender och framväxande risker som identifierats genom övervakning av nyckelindikatorer enligt avdelning 3, stresstester enligt avdelning 11 eller resultatet av tidigare ÖUP-bedömningar.

Enligt denna modell bör de behöriga myndigheterna bilda sig en uppfattning om alla ÖUP-delar (affärsmodellsanalys, styrning/internkontroll, kapitalrisker och risker för likviditet och finansiering) i enlighet med den minimifrekvens som anges i tabell 1, samtidigt som de fortsätter att kunna göra en årlig meningsfull och heltäckande bedömning av ett instituts bärkraft (sammanfattning av den samlade ÖUP-bedömningen).

Denna bedömning bör baseras på information som samlats in genom den fulla uppsättningen av tillsynsaktiviteter som anges i punkt 14. I synnerhet kan information från tidigare år också tjäna som utgångspunkt för bedömningen och sammanfattningen av den samlade ÖUP-bedömningen, förutsatt att den behöriga myndigheten, samtidigt som den även tar hänsyn till den kvartalsvisa övervakningen av indikatorerna, har fastställt att institutets riskprofil inte väsentligen har ändrats.

De behöriga myndigheterna bör samarbeta med institutens ledningsorgan och verkställande ledning¹⁴ baserat på frekvensen som anges i tabell 1. Oavsett institutets kategori bör de behöriga myndigheterna intensifiera tillsynen för att följa upp resultaten av tidigare ÖUP-bedömningar eller övervaka institut med högre eller snabbt föränderliga riskprofiler alternativt de med ett sämre samlat ÖUP-betyg som återspeglar allvarliga farhågor från tillsynssynpunkt.

¹⁴ Enligt definitionen i artikel 3.9 i Europeiska unionens och rådets direktiv 2013/36 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2013/36/2026-01-11).

Om institut ingår i gränsöverskridande grupper bör de behöriga myndigheterna diskutera hur de planerar att utföra sin ÖUP-bedömning inom ramverket för tillsynskollegier för att identifiera problem i ett tidigt skede och anpassa och samordna tillvägagångssättet mellan myndigheterna i enlighet med avdelning 10. Tabell 1 Tillämpning av översyns- och utvärderingsprocessen på institut i olika kategorier

*Översynens inriktning och detaljnivå bör anpassas för att återspegla institutets riskprofil, de olika riskernas väsentlighet samt trender och nya risker som identifierats genom tillsynsverksamhet. Detta kan baseras på tidigare bedömningar om inget väsentligt har ändrats i enlighet med tillgänglig information (t.ex. övervakning av indikatorer och rapportering), oavsett institutets kategori.

**Den lägsta frekvensen för bedömning av alla ÖUP-delar kan förlängas från 3 till 5 år för institut i kategori 4 förutsatt att

• i) de har en stabil lågriskprofil, stabila finansiella mått och betryggande marginaler och ii) den kvartalsvisa övervakningen av nyckelresultatsindikatorerna inte ger upphov till några farhågor.

I de fall behöriga myndigheter fastställer att institut har liknande riskprofiler kan de genomföra tematiska ÖUP-bedömningar av flera institut genom en enda bedömning (en affärsmodellsanalys kan t.ex. göras för alla små hypoteksinstitut eftersom frågeställningarna när det gäller bärkraften hos denna typ av institut sannolikt är gemensamma för dem alla). De behöriga myndigheterna kan också använda skräddarsydda metoder för tillämpningen av ÖUP för institut med liknande riskprofiler, såsom liknande affärsmodeller eller exponeringars geografiska belägenhet i enlighet med artikel 97.4 a i direktiv 2013/36/EU.

När det gäller institut som omfattas av programmet för tillsynsgranskning enligt artikel 99 i direktiv 2013/36/EU bör de behöriga myndigheterna se till att engagemangsnivån och översyns- och utvärderingsprocessen utgår från detta program.