Avdelning I – Tillämpningsområde och allmänna principer

Tillämpningsområde

Dessa riktlinjer riktar sig till

• a. institut som är originatorer som omfattas av artiklarna 243 och 244 i förordning (EU) nr 575/2013,
• b. behöriga myndigheter.

Institut som är originatorer bör tillämpa i) de allmänna kraven i dessa riktlinjer på alla transaktioner som hävdas leda till betydande kreditrisköverföring enligt artikel 243 eller artikel 244 i förordning (EU) nr 575/2013, och ii) de särskilda kraven i dessa riktlinjer vid betydande kreditrisköverföring till tredje parter enligt artikel 243.4 eller artikel 244.4 i förordning (EU) nr 575/2013.

Behöriga myndigheter bör tillämpa dessa riktlinjer i följande situationer:

• a. För att upptäcka värdepapperiseringstransaktioner där kreditrisken inte bedöms ha överförts, trots att transaktionerna uppfyller något av villkoren i artikel 243.2 eller artikel 244.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
• b. För att bedöma om ett institut som är originator uppfyller de allmänna kraven i riktlinjerna beträffande alla transaktioner som hävdas leda till betydande risköverföring enligt artikel 243 eller artikel 244 i förordning (EU) nr 575/213.
• c. För att bedöma om ett institut som är originator uppfyller kraven i artiklarna 243.4 och 244.4 i förordning (EU) nr 575/2013.

Förutom de uppgifter som ska lämnas till EBA i enlighet med artiklarna 243.6 och 244.6 i förordning (EU) nr 575/2013 bör behöriga myndigheter årligen lämna uppgifter till EBA om de transaktioner som avses i punkt 3.1 i dessa riktlinjer genom att använda mallen i bilaga 1.

2. Allmänna principer

Ett institut som är originator som uppfyller villkoren i punkterna a eller b i artikel 243.2 eller artikel 244.2 i förordning (EU) nr 575/2013 får vid traditionell värdepapperisering undanta de värdepapperiserade exponeringarna från beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och, i relevanta fall, förväntade förlustbelopp, och vid syntetisk värdepapperisering beräkna riskvägda exponeringsbelopp och, i relevanta fall, förväntade förlustbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna i enlighet med artikel 249 i förordning (EU) nr 575/2013, såvida inte den behöriga myndigheten i det enskilda fallet fastställer att en betydande kreditrisk inte ska anses ha överförts till tredje parter eller att något av villkoren i artikel 243.5 eller artikel 244.5 i förordning (EU) nr 575/2013 inte har uppfyllts beträffande denna värdepapperisering.

Behöriga myndigheter bör se till att det finns förfaranden för att upptäcka värdepapperiseringstransaktioner som, trots att punkterna a eller b i artikel 243.2 eller artikel 244.2 i förordning (EU) nr 575/2013 är uppfyllda, bör granskas ytterligare av den behöriga myndigheten i enlighet med avdelning III i dessa riktlinjer, för att bedöma om transaktionen verkligen har lett till en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter.

Villkoren för betydande kreditrisköverföring till tredje parter bör uppfyllas fortlöpande.

Institut som är originatorer bör bedöma beroendet av externa kreditvärderingar i sina analyser av transaktioner som hävdas leda till betydande kreditrisköverföring och förhållandet mellan sådana externa kreditvärderingar och interna kreditvärderingar.