4.4 Treatment of deficiencies and margin of conservatism

Instituten bör identifiera alla brister med koppling till skattningen av riskparametrar som leder till snedvridning i kvantifieringen av dessa parametrar eller till ökad osäkerhet som inte helt fångas upp av det allmänna skattningsfelet, samt klassificera varje brist enligt en av följande kategorier:

• (a) Kategori A: Identifierade data- och metodbrister.
• (b) Kategori B: Relevanta ändringar av kreditgivningsprinciper, riskbenägenhet, indrivnings- och återvinningspolicyer och andra källor till ökad osäkerhet.

För att identifiera och klassificera alla brister som avses i punkt 36 bör instituten ta hänsyn till alla relevanta brister hos metoder, processer, kontroller, data eller it-system som har identifierats av enheten för kreditriskkontroll, valideringsfunktionen, internrevisionsfunktionen eller genom någon annan intern eller extern översyn. De bör även analysera åtminstone alla av följande potentiella källor till ökad osäkerhet i riskkvantifieringen:

• (a) För kategori A:
• (i) Fallissemangskriterier för historiska observationer, inklusive ändrade kriterier för identifiering av en väsentligt förfallen kreditförpliktelse, saknas eller är kraftigt förändrade.
• (ii) Datumet för fallissemang saknas eller är felaktigt.
• (iii) Riskklassificeringen som användes för att bedöma den historiska andelen fallissemang eller genomsnittliga faktiska LGD-värden per klass saknas eller är felaktiga eller inaktuella.
• (iv) Informationen om källan till kassaflödena saknas eller är felaktig.
• (v) Data om riskfaktorerna och ratingkriterierna saknas, är felaktiga eller inaktuella.
• (vi) Informationen som användes för skattning av framtida återvinningar som avses i punkt 159 saknas eller är felaktig.
• (vii) Data för beräkning av ekonomisk förlust saknas eller är felaktiga.
• (viii) Begränsad representativitet för de historiska observationerna på grund av användningen av externa uppgifter.
• (ix) Potentiell snedvridning till följd av valet av metod för att beräkna genomsnittet av de observerade ettåriga fallissemangskvoterna i enlighet med punkt 80.
• (x) Behov av justering av genomsnittet av de observerade ettåriga fallissemangskvoterna i enlighet med punkt 86.
• (xi) Information som krävs för skattning av förlustnivåerna eller konsekvenserna av en ekonomisk nedgång för LGD-skattningarna saknas.
• (b) För kategori B:
• (i) Ändringar av kreditgivningsprinciper, indrivnings- eller återvinningspolicyer, riskbenägenhet eller andra relevanta interna processer.
• (ii) Oberättigade avvikelser i uppsättningen värden för de viktigaste riskegenskaperna hos tillämpningsportföljen jämfört med de i uppsättningen data som använts för riskkvantifiering.
• (iii) Ändringar i marknadsmiljön eller den rättsliga miljön.
• (iv) Framåtblickande förväntningar avseende potentiella ändringar i portföljens struktur eller risknivån, i synnerhet på grundval av åtgärder som redan vidtagits eller beslut som redan fattats men som inte återspeglas i de observerade uppgifterna.

4.4.2 Lämplig justering

För att korrigera snedvridningar i riskparameterskattningarna som härrör från identifierade brister som avses i punkterna 36 och 37 bör instituten tillämpa lämpliga metoder för att åtgärda de identifierade bristerna i den mån det är möjligt. Dessa metoders inverkan på riskparametrarna (lämpliga justeringar), som bör leda till en mer exakt skattning av riskparametrarna (bästa skattning), innebär antingen en ökning eller en minskning av riskparametrarnas värde. Instituten bör säkerställa och tillhandahålla bevis för att en lämplig justering leder till den bästa skattningen.

Instituten bör dokumentera de metoder som använts för att göra lämpliga justeringar för att åtgärda de identifierade bristerna, i förekommande fall, samt motiven för dessa.

Instituten bör regelbundet övervaka de lämpliga justeringarnas tillräcklighet. Att ett institut genomför en lämplig justering innebär inte att det inte behöver ta itu med identifierade brister.

4.4.3 Försiktighetsmarginal

I samband med kravet på att instituten bör lägga till en försiktighetsmarginal som avser olika typer av förväntade estimeringsfel, enligt kraven i artiklarna 179.1 f och 180.1 e i förordning (EU) nr 575/2013, bör instituten införa en ram för kvantifiering, dokumentation och övervakning av estimeringsfel.

Den slutliga försiktighetsmarginalen som avser täcka för brister vid estimeringen av riskparametrar bör återspegla osäkerheten hos estimeringen i följande kategorier:

Kategori A: Försiktighetsmarginal för data- och metodbrister som identifierats inom ramen för kategori A, enligt vad som avses i punkt 36(a).

Kategori B: Försiktighetsmarginalen som avser relevanta ändringar av kreditgivningsprinciper, riskbenägenhet, indrivnings- och återvinningspolicyer och andra källor till ökad osäkerhet som identifierats inom ramen för kategori B enligt vad som avses i punkt 36(b).

Kategori C: Det allmänna estimeringsfelet.

För att kvantifiera försiktighetsmarginalen bör instituten göra följande:

• (a) Kvantifiera försiktighetsmarginalen för de identifierade bristerna som avses i punkterna 36 och 37, i den mån den inte omfattas av det allmänna estimeringsfelet, för åtminstone kategorierna A och B på kalibreringssegmentnivån genom att säkerställa följande:
• (i) Om lämpliga justeringar i den mening som avses i punkt 38 används svarar försiktighetsmarginalen för eventuella ökningar av osäkerheten eller ytterligare estimeringsfel i samband med dessa justeringar.
• (ii) Försiktighetsmarginalen på kategorinivå med avseende på lämpliga justeringar är i proportion med osäkerheten i samband med dessa justeringar.
• (iii) Försiktighetsmarginalen tillämpas för att hantera osäkerheten vid estimeringen av riskparametrar som härrör från eventuella brister bland de som avses i punkterna 36 och 37 och som inte har åtgärdats genom lämpliga justeringar enligt vad som avses i punkt i.
• (b) Kvantifiera det allmänna estimeringsfelet i kategori C som avses i punkt 42 med avseende på den underliggande estimeringsmetoden för åtminstone varje kalibreringssegment. Det allmänna estimeringsfelets försiktighetsmarginal bör återspegla spridningen för det statistiska estimatet.

När det gäller punkt 43(a) samt kategorierna A och B kan instituten sammanställa alla eller utvalda brister, om så är motiverat, för att kvantifiera försiktighetsmarginalen.

Instituten bör kvantifiera den slutliga försiktighetsmarginalen som summan av följande:

• (a) Försiktighetsmarginalen i kategori A enligt vad som avses i punkt 43(a).
• (b) Försiktighetsmarginalen i kategori B enligt vad som avses i punkt 43(a).
• (c) Försiktighetsmarginalen för det allmänna estimeringsfelet (kategori C) enligt vad som avses i punkt 43(b).

Instituten bör lägga till den slutliga försiktighetsmarginalen till den bästa skattningen av riskparametrarna.

Instituten bör se till att den slutliga försiktighetsmarginalens inverkan inte leder till att skattningarna av riskparametrarna sänks och i synnerhet följande:

• (a) Försiktighetsmarginalen som härrör från det allmänna estimeringsfelet är större än noll.
• (b) Försiktighetsmarginalen som härrör från kategorierna A och B är i proportion med den ökade osäkerheten hos den bästa skattningen av riskparametrarna som orsakats av de identifierade bristerna som anges i varje kategori. Försiktighetsmarginalen för kategorierna A och B bör alltid vara större eller lika med noll.

Instituten bör beakta de identifierade bristernas och den resulterande slutliga försiktighetsmarginalens övergripande inverkan på modellens funktion och säkerställa att riskparameterestimeringarna och de resulterande kapitalbaskraven inte förvrängs av ett behov av ytterligare justeringar.

Den tillämpade försiktighetsmarginalen bör dokumenteras i relevant modelldokumentation och relevanta metodhandledningar för varje riskklassificeringssystem. Dokumentationen bör innehålla åtminstone följande:

• (a) En fullständig förteckning över alla identifierade brister, däribland fel och osäkerheter, samt de modellkomponenter eller riskparametrar som eventuellt har påverkats.
• (b) Den kategori enligt vilken bristerna klassificeras, enligt vad som avses i punkt 42.
• (c) En beskrivning av metoderna för kvantifiering av försiktighetsmarginalen med avseende på identifierade brister enligt vad som avses i punkt 43(a), och i synnerhet de metoder som använts för att kvantifiera försiktighetsmarginalen per kategori.

Instituten bör regelbundet övervaka försiktighetsmarginalens nivåer. Att instituten inför en försiktighetsmarginal innebär inte att de inte behöver ta itu med orsakerna till felen eller osäkerheterna, eller åtgärda modellerna för att se till att de stämmer fullständigt överens med kraven i förordning (EU) nr 575/2013. Efter att en bedömning gjorts av bristerna eller källorna till osäkerhet bör instituten ta fram en plan för att åtgärda bristerna i underliggande data och metoderna samt eventuella andra källor till ytterligare osäkerhet och minska estimeringsfelen inom en rimlig tidsram, med beaktande av estimeringsfelets och riskklassificeringssystemets väsentlighet.

Vid översynen av försiktighetsmarginalens nivåer bör instituten säkerställa följande:

• (a) Att försiktighetsmarginalen som härrör från kategorierna A och B och som avses i punkterna 36 och 37 inkluderas separat i den interna rapporteringen för varje kategori, och att den kan minskas med tiden och slutligen helt tas bort när bristerna åtgärdats i alla delar av riskklassificeringssystemet som påverkats.
• (b) Att försiktighetsmarginalen som härrör från det allmänna estimeringsfelet och som avses i punkt 43(b) inkluderas i den interna rapporteringen i en separat kategori (C).
• (c) Att försiktighetsmarginalens nivå bedöms som en del av de regelbundna översynerna som avses i kapitel 9, och i synnerhet att försiktighetsmarginalen med avseende på det allmänna estimeringsfelet förblir på en lämplig nivå efter att de senaste data av relevans för riskparameterestimeringen tagits med.

Instituten bör säkerställa att nödvändiga ändringar av försiktighetsmarginalen genomförs i god tid.