5. Kriterier beträffande standardisering

Vid tillämpning av artikel 21.2 i förordning (EU) 2017/2402 bör det vara tillräckligt, för att de ränte- och valutarisker som härrör från värdepapperiseringen ska kunna anses ”minskas på lämpligt sätt”, att en risksäkrings- eller riskreduceringsåtgärd finns etablerad, på villkor att den inte är ovanligt begränsad, så att den ur ett ekonomiskt perspektiv omfattar en stor del av de respektive ränte- eller valutarisker som återfinns i relevanta scenarier. En sådan riskreduceringsåtgärd kan även finnas i form av derivat eller andra riskreducerande åtgärder, inklusive reservfonder, kreditförstärkning, överskottsmarginal eller andra åtgärder.

I de fall där den lämpliga reduceringen av ränte- och valutariskerna åstadkoms genom derivat bör samtliga följande krav tillämpas:

• (a) Derivaten bör endast användas för genuin risksäkring när det gäller obalanser i räntor och valutor mellan tillgångar och skulder och bör inte användas för spekulativa ändamål.
• (b) Derivaten bör vara baserade på allmänt accepterad dokumentation, inklusive International Swaps and Derivatives Association (ISDA) eller liknande etablerade nationella dokumentationsstandarder.
• (c) I händelse av att motparten förlorar tillräckligt mycket kreditvärdighet under en viss nivå, mätt utifrån kreditvärderingen eller på annat sätt, bör derivatdokumentationen föreskriva att motparten är föremål för krav om säkerhet eller gör en rimlig ansträngning för dess ersättning eller garanti av en annan motpart.

I de fall där den reducering av ränte- och valutariskerna som avses i artikel 21.2 i förordning (EU) 2017/2402 inte åstadkoms genom derivat utan genom andra riskreducerande åtgärder bör dessa åtgärder utformas så att de är tillräckligt robusta. När sådana riskreducerande åtgärder används för att reducera flera risker samtidigt bör det offentliggörande som krävs i artikel 21.2 i förordning (EU) 2017/2402 inkludera en redogörelse för hur åtgärderna säkrar ränte- och valutariskerna å ena sidan och å andra sidan övriga risker.

De åtgärder som avses i punkterna 52 och 53, samt det resonemang som förklarar reduceringsåtgärdens lämplighet för ränte- och valutariskerna under transaktionens löptid, bör offentliggöras. Derivat

Vid tillämpning av artikel 21.2 i förordning (EU) 2017/2402 bör exponeringar i gruppen av underliggande exponeringar som endast innehåller en derivatkomponent som uteslutande är till för att direkt säkra den respektive underliggande exponeringens egna ränte- eller valutarisk, och som inte själva är derivat, inte anses vara förbjudna.

Allmänt accepterade normer i den internationella finansvärlden

Vid tillämpning av artikel 21.2 i förordning (EU) 2017/2402 bör allmänt accepterade normer i den internationella finansvärlden inkludera ISDA eller liknande etablerade nationella dokumentationsstandarder.

5.2 Referensräntebetalningar (artikel 21.3)

Referensräntor

Vid tillämpning av artikel 21.3 i förordning (EU) 2017/2402 bör de räntor som betraktas som lämpliga referensgrunder för referensräntebetalningar inkludera samtliga följande:

• (a) Interbankräntor inklusive Libor, Euribor och andra erkända referensräntor.
• (b) Räntor som bestäms av penningpolitiska myndigheter, inklusive federal funds-räntor och centralbankernas diskonteringsräntor.
• (c) Sektorsräntor som speglar en långivares finansieringskostnader, inklusive standardvariabla räntor och internräntor som direkt speglar marknadens finansieringskostnader för en bank eller grupp institut, i den utsträckning som medför att tillräckliga data tillhandahålls till investerare för att de ska kunna bedöma sektorsräntornas relation till andra marknadsräntor.

Komplicerade formler eller derivat

Vid tillämpning av artikel 21.3 i förordning (EU) 2017/2402 bör en formel anses vara komplicerad när den uppfyller definitionen av ett exotiskt instrument från Global Association of Risk Professionals (GARP), vilket innebär en finansiell tillgång (eller ett finansiellt instrument) med egenskaper som gör den (det) mer komplicerad (komplicerat) än enklare, grundläggande produkter. En komplicerad formel eller ett komplicerat derivat bör inte anses förekomma när det bara rör sig om ett enkelt räntetak eller räntegolv. 5.3 Krav i händelse av verkställighet eller leverans av ett meddelande om påskyndad betalning (artikel 21.4)

Exceptionella omständigheter

Vid tillämpning av artikel 21.4 a i förordning (EU) 2017/2402 bör en förteckning över ”exceptionella omständigheter” i största möjliga utsträckning inkluderas i transaktionsdokumentationen.

Med tanke på karaktären av ”exceptionella omständigheter” och för att möjliggöra viss flexibilitet när det gäller eventuella ovanliga omständigheter som gör att ett kontantbelopp måste kvarhållas i specialföretaget för värdepapperisering i investerarnas bästa intresse bör, i de fall där en förteckning över ”exceptionella omständigheter” inkluderas i transaktionsdokumentationen i enlighet med punkt 59, förteckningen i fråga inte vara uttömmande.

Belopp som kvarhålls i specialföretaget för värdepapperisering i investerarnas bästa intresse

Vid tillämpning av artikel 21.4 a i förordning (EU) 2017/2402 bör det kontantbelopp som ska anses kvarhållas i specialföretaget för värdepapperisering vara det belopp som samtycks av trustförvaltaren eller en annan företrädare för investerarna som enligt lag är skyldig att agera i investerarnas bästa intresse eller av investerarna i enlighet med de omröstningsregler som anges i transaktionsdokumentationen.

Vid tillämpning av artikel 21.4 a i förordning (EU) 2017/2402 bör det vara tillåtet att kvarhålla kontantbeloppet i specialföretaget för värdepapperisering i form av en reservfond för framtida användning, så länge reservfonden uteslutande används för de syften som anges i artikel 21.4 a i förordning (EU) 2017/2402 eller för återbetalning under ordnade former till investerarna.

Återbetalning

Kraven i artikel 21.4 b i förordning (EU) 2017/2402 bör förstås som att de endast gäller för återbetalningen av kapitalbeloppet och inte omfattar återbetalningen av ränta.

Vid tillämpning av artikel 21.4 b i förordning (EU) 2017/2402 bör icke-sekventiella betalningar av kapitalbelopp förbjudas i situationer där ett beslut om verkställighet eller påskyndad betalning har meddelats. Om det inte förekommer någon händelse som aktiverar en verkställighet eller en påskyndad betalning kan inkomster som kan hänföras till kapitalbeloppet tillåtas för påfyllningssyften i enlighet med artikel 20.12 i samma förordning.

Likvidation av de underliggande exponeringarna till marknadsvärde

Vid tillämpning av artikel 21.4 d i förordning (EU) 2017/2402 bör investerarnas beslut att likvidera de underliggande exponeringarna till marknadsvärde inte anses utgöra en automatisk likvidation av de underliggande exponeringarna till marknadsvärde. 5.4 Icke-sekventiell prioritetsordning för betalningar (artikel 21.5)

Resultatrelaterade utlösande faktorer

Vid tillämpning av artikel 21.5 i förordning (EU) 2017/2402 kan de utlösande faktorer som är kopplade till en försämring i de underliggande exponeringarnas kreditkvalitet inkludera följande:

• (a) När det gäller underliggande exponeringar för vilka en regleringsmässig förväntad förlust kan fastställas i enlighet med förordning (EU) 575/2013 eller en annan relevant EU-förordning, kumulativa förluster som är högre än en viss procent av den regleringsmässiga ettåriga förväntade förlusten på de underliggande exponeringarna samt transaktionens viktade genomsnittliga löptid.
• (b) Kumulativa ej utgångna fallissemang som är högre än en viss procent av summan av det utestående nominella tranchbelopp som innehas av investerarna samt de trancher som har lägre rangordning än de.
• (c) Den viktade genomsnittliga kreditkvaliteten i portföljen som sjunker under en viss förspecificerad nivå eller koncentrationen av exponeringar i grupper med hög kreditrisk (sannolikhet för fallissemang) som ökar över en förspecificerad nivå.

5.5 Bestämmelser om förtida amortering eller faktorer som utlöser ett avslutande av den rullande perioden (artikel 21.6)

Insolvensrelaterad händelse med avseende på serviceföretaget

Vid tillämpning av artikel 21.6 b i förordning (EU) 2017/2402 bör en insolvensrelaterad händelse med avseende på serviceföretaget leda till båda av följande:

• (a) Den bör göra det möjligt att byta ut serviceföretaget för att säkerställa en fortsättning av förvaltningen.
• (b) Den bör utlösa ett avslutande av den rullande perioden.

5.6 Serviceföretagets sakkunskaper (artikel 21.8)

Kriterier för att fastställa serviceföretagets sakkunskaper

För att fastställa huruvida ett serviceföretag har sakkunskaper när det gäller att förvalta exponeringar som till sin art liknar de värdepapperiserade exponeringarna i enlighet med artikel 21.8 i förordning (EU) 2017/2402 bör båda följande villkor uppfyllas:

• (a) Medlemmarna i serviceföretagets ledningsorgan samt den högre personal, förutom medlemmarna i ledningsorganet, som är ansvarig för att förvalta exponeringar som till sin art liknar de värdepapperiserade exponeringarna bör ha adekvata kunskaper och kompetenser när det gäller att förvalta exponeringar som liknar de värdepapperiserade exponeringarna.
• (b) Följande principer beträffande sakkunskapens kvalitet bör beaktas vid fastställande av sakkunskaperna:
• (i) Medlemmarna i ledningsorganet och den högre personalen bör ha lämpliga roller och uppgifter och de nödvändiga kapaciteterna bör vara tillräckliga.
• (ii) Medlemmarna i ledningsorganet och den högre personalen bör ha skaffat sig tillräcklig erfarenhet genom tidigare befattningar och utbildning.
• (iii) Medlemmarna i ledningsorganet och den högre personalen bör ha ett lämpligt deltagande i styrningsstrukturen när det gäller förvaltningsfunktionen för exponeringarna.
• (iv) Om det rör sig om en tillsynsreglerad enhet bör de godkännanden eller tillstånd som enheten innehar vara relevanta för förvaltning av exponeringar som liknar de värdepapperiserade exponeringarna.

Ett serviceföretag bör anses ha nödvändiga sakkunskaper när något av följande gäller:

• (a) Verksamheten vid enheten, eller vid den konsoliderade grupp som enheten tillhör för redovisnings- eller tillsynssyften, har i minst fem år inkluderat förvaltning av exponeringar som till sin art liknar de värdepapperiserade exponeringarna.
• (b) Om kravet i led a) inte uppfylls bör serviceföretaget anses ha de nödvändiga sakkunskaperna om det uppfyller båda villkoren nedan:
• (i) Minst två av medlemmarna i dess ledningsorgan har relevant personlig yrkeserfarenhet på minst fem år när det gäller att förvalta exponeringar som till sin art liknar de värdepapperiserade exponeringarna.
• (ii) Högre personal, som inte är medlemmar i ledningsorganet, som är ansvariga för att hantera enhetens förvaltning av exponeringar som till sin art liknar de värdepapperiserade exponeringarna, har relevant personlig yrkeserfarenhet på minst fem år när det gäller att förvalta exponeringar som till sin art liknar de värdepapperiserade exponeringarna.
• (iii) Enhetens förvaltningsfunktion backas upp av reservserviceföretaget i enlighet med led a).

För att styrka antalet år av yrkeserfarenhet bör de relevanta sakkunskaperna redovisas i tillräcklig detalj och i enlighet med tillämpliga sekretesskrav så att investerare kan utföra sina skyldigheter i enlighet med artikel 5.3 c i förordning (EU) 2017/2402. Liknande exponeringar

Vid tillämpning av artikel 21.8 i förordning (EU) 2017/2402 bör tolkningen av begreppet ”exponeringar som till sin art liknar” följa den tolkning som anges i punkt 22 ovan.

Väldokumenterade och adekvata riktlinjer, förfaranden och kontroller för riskhantering

Vid tillämpning av artikel 21.8 i förordning (EU) 2017/2402 bör serviceföretaget anses ha ”väldokumenterade och adekvata riktlinjer, förfaranden och kontroller för riskhantering avseende förvaltning av exponeringar” när något av följande villkor uppfylls:

• (a) Serviceföretaget är en enhet som omfattas av reglering, tillsyn och kapitallagstiftning inom unionen, och sådana godkännanden eller tillstånd anses vara relevanta för förvaltningen.
• (b) Serviceföretaget är en enhet som inte omfattas av reglering, tillsyn och kapitallagstiftning inom unionen, och ett bevis på att väldokumenterade och adekvata riktlinjer och kontroller för riskhantering finns tillhandahålls, vilket även inkluderar ett bevis på iakttagande av god marknadspraxis och rapporteringskapacitet. Beviset bör styrkas genom en lämplig tredjepartsgranskning, t.ex. av ett kreditvärderingsinstitut eller en extern revisor.

5.7 Korrigerande åtgärder och andra åtgärder vid misskötsel och fallissemang från gäldenärers sida (artikel 21.9)

Tydliga och enhetliga villkor

Vid tillämpning av artikel 21.9 i förordning (EU) 2017/2402 bör ”klart och entydigt ange” och ”tydligt ange” förstås som att samma exakta termer måste användas i hela transaktionsdokumentationen för att underlätta investerarnas arbete.

5.8 Lösning av konflikter mellan olika kategorier av investerare (artikel 21.10)

Tydliga bestämmelser som gör det lättare att snabbt lösa konflikter mellan olika kategorier av investerare

Vid tillämpning av artikel 21.10 i förordning (EU) 2017/2402 bör de bestämmelser i transaktionsdokumentationen som ”gör det lättare att snabbt lösa konflikter mellan olika kategorier av investerare” inkludera bestämmelser i samtliga avseenden nedan:

• (a) Metod för att sammankalla möten eller arrangera konferenssamtal.
• (b) Maximal tidsfrist för att anordna ett sammanträde eller ett konferenssamtal.
• (c) Erforderlig beslutsförhet.
• (d) Det lägsta antalet röster för att bekräfta ett beslut, med tydlig åtskillnad mellan de lägsta antalen för varje typ av beslut.
• (e) I tillämpliga fall, en plats för sammanträdena, som bör ligga inom unionen.

Vid tillämpning av artikel 21.10 i förordning (EU) 2017/2402, och i de fall där det finns obligatoriska lagstadgade bestämmelser i den tillämpliga jurisdiktionen som anger hur tvister mellan investerare måste lösas, kan transaktionsdokumentationen hänvisa till sådana bestämmelser.