Kapitalindikatorer

Kapitalindikatorer bör identifiera väsentliga faktiska och sannolika framtida försämringar av kvantiteten eller kvaliteten för kapitalet i en verksamhet i fortsatt drift, inklusive en ökad hävstångseffekt.

I samband med att ett institut väljer kapitalindikatorer bör man överväga hur man kan lösa de problem som beror på att sådana indikatorer kan ha sämre förmåga att reagera i tid än andra typer av indikatorer, samt att vissa åtgärder för att återställa ett instituts kapitalställning kan ta längre tid att verkställa eller vara mer känsliga för marknaden eller andra förhållanden. Detta kan framför allt uppnås genom framåtblickande prognoser som bör beakta viktiga avtalade förfallotider för kapitalinstrument.

Kapitalindikatorerna bör även integreras i institutets interna process för bedömning av kapitalbehov enligt artikel 73 i direktiv 2013/36/EU.

Institutet bör, med utgångspunkt i lagstadgade kapitalkrav, justera indikatorernas gränsvärden till lämpliga nivåer för att se till institutet är tillräckligt långt från att överträda de kapitalkrav som gäller för institutet (inklusive lägsta kapitalbaskrav enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 och ytterligare kapitalbaskrav enligt artikel 104.1 a i direktiv 2013/36/EU).

I linje med målet för återhämtningsprocessen och den flexibilitet som institutet har att agera självständigt när indikatorer överträds bör indikatorer för kapitalbasen sättas högre än indikatorer som kan bli föremål för tillsynsingripanden.

Generellt sett bör kapitalindikatorerna justeras till en nivå som överstiger det kombinerade buffertkravet. Om ett institut justerar sina kapitalindikatorer inom buffertarna bör det tydligt visa i sin återhämtningsplan att dess återhämtningsalternativ kan genomföras i en situation där buffertarna helt eller delvis har utnyttjats.

Gränsvärdena för indikatorer som rör kraven i artiklarna 45c och 45d i direktiv 2014/59/EU (minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder) och artikel 92a eller 92b i förordning (EU) nr 575/2013 (total förlustabsorberingskapacitet, uttryckt som andelar av det totala riskvägda exponeringsbeloppet och det totala exponeringsmåttet), bör anpassas till justeringen av indikatorerna för kapitalbasen och sättas till en nivå som överstiger den nivå där resolutionsmyndigheten kan ingripa i enlighet med artikel 16a i direktiv 2014/59/EU [som infördes genom direktiv (EU) 2019/879] och artikel 128 i direktiv 2013/36/EU [i dess ändrade lydelse genom direktiv (EU) 2019/878]. Institutet bör i allmänhet justera gränsvärdet till en nivå som överstiger det kombinerade buffertkravet när det beaktas utöver i) minimikravet på total förlustabsorberingskapacitet (TLAC) och ii) det slutliga minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder eller de bindande mellanliggande målnivåerna (om dessa skiljer sig åt) uttryckt som andelar av det totala riskvägda exponeringsbeloppet. Institutet bör också ta hänsyn till eventuella andra faktorer som anses vara relevanta för fastställandet av dessa krav, däribland i tillämpliga fall ett efterställningskrav. Om ett institut justerar indikatorer som rör minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder och total förlustabsorberingskapacitet inom buffertarna måste det tydligt visa i sin återhämtningsplan att dess återhämtningsalternativ kan genomföras i en situation där buffertarna helt eller delvis har utnyttjats.

Gränsvärdet för indikatorn bör ta hänsyn till de kvalificerade skuldernas löptider och institutets förmåga att förnya dem. När det gäller koncerner som har resolutionsstrategier med flera ingångspunkter, där tillsynen och resolutionen kan ha olika räckvidd, bör institutet justera indikatorer som rör minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder och den totala förlustabsorberingskapaciteten på koncernnivå för respektive resolutionsenheter/resolutionsgrupper.

Justeringen av gränsvärdet för minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör fastställas av den behöriga myndigheten i samråd med resolutionsmyndigheten när de bedömer återhämtningsplanen. När den behöriga myndigheten får information från institutet om att indikatorn för minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder har överträtts bör den meddela resolutionsmyndigheten detta och samarbeta med den, mot bakgrund av den betydelse minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder har för de resolutionsmål som fastställs i artikel 31 i direktiv 2014/59/EU.