4.4 Information om styrning

Utgivare bör i sin återhämtningsplan inkludera en tydlig och detaljerad beskrivning av de styrningsprocesser som gäller för utvecklingen, underhållet och genomförandet av återhämtningsplanen.

Den information om styrning som avses i föregående punkt bör åtminstone omfatta följande:

• a) Roll(er) och funktion(er) för den eller de personer som ansvarar för att utarbeta, genomföra och uppdatera planen.
• b) En beskrivning av hur återhämtningsplanen överensstämmer med utgivarens ramar för intern styrning, affärsstrategi och riskhantering (inbegripet den av institutets styrelse beslutade riskaptiten).
• c) En beskrivning av de processer och tidsramar som ska användas för den periodiska uppdateringen av planen och för uppdateringar vid eventuella väsentliga förändringar som påverkar den specifika token, utgivaren eller dess miljö.
• d) De policyer och förfaranden som styr godkännandet av återhämtningsplanen samt dess översyner och uppdateringar.
• e) En beskrivning av upptrappningsförfarandet, det vill säga de villkor och förfaranden som är nödvändiga för att säkerställa ett snabbt genomförande av de särskilda återhämtningsalternativ som föreskrivs i återhämtningsplanen. Dessa bör åtminstone innehålla tydlig information om beslutsprocessen för aktivering av återhämtningsplanen, vilken bör basera sig på ett tydligt detaljerat upptrappningsförfarande som utlöses när det upptäcks att tröskelvärdet för en återhämtningsplansindikator överskrids eller sannolikt kommer att överskridas inom en nära framtid och som tjänar till att överväga och fastställa vilket återhämtningsalternativ som behöver genomföras för att återställa efterlevnaden av de relevanta lagstadgade krav som är tillämpliga på tillgångsreserven eller för att fortsätta tillhandahålla tjänster relaterade till token i fråga.
• f) Tidsfristen för beslutet om aktivering av återhämtningsåtgärder och tidpunkten samt formerna för att informera den behöriga myndigheten.
• g) En beskrivning av kvantitativa och kvalitativa indikatorer som identifierar eventuella sårbarheter, svagheter eller hot med avseende på tillgångsreservens storlek, likviditet och fördelning och de medel som utgivare alltid måste inneha enligt förordning (EU) 2023/1114, enligt vad som närmare anges i punkterna 22–41.

Om utgivaren har ingått ett avtal med tredjepartsenheter rörande förvaltningen av tillgångsreserven, och för investering och/eller förvaring av tillgångsreserven samt, i tillämpliga fall, för distributionen av token till allmänheten i enlighet med artikel 34.5 h i förordning (EU) 2023/1114, bör utgivaren i sin återhämtningsplan inkludera en tydlig och detaljerad beskrivning av de förfaranden som inrättats för att utbyta information på ett sätt som säkerställer en snabb aktivering av det upptrappningsförfarande som avses i punkt 37 i händelse av att utgivaren eller den berörda tredjepartsenheten upptäcker att ett tröskelvärde för en återhämtningsplansindikator överskridits. I återhämtningsplanen bör utgivaren också ange hur avtalet med en sådan tredje part säkerställer att informationen delas snabbt och på ett sätt som gör det möjligt för utgivaren att få kännedom om att indikatorn överskridits eller att den sannolikt kommer att överskridas inom en snar framtid, så att planen kan aktiveras i tid.

Dessutom bör utgivarna säkerställa att de åtgärder som anges i deras återhämtningsplan är förenliga med kraven i åtgärds- och återställningsplanen avseende IKT samt med andra relevanta delar av IKT-riskhanteringen som fastställs i förordning (EU) 2022/2554³ , när de berörda utgivarna också omfattas av dessa krav.

Indikatorer och tröskelvärden för övervakning

³ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554 av den 14 december 2022 om digital operativ motståndskraft för finanssektorn och om ändring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011 (EUT L 333, 27.12.2022, s. 1).

Utgivaren bör i återhämtningsplanen ange ett lämpligt indikatorramverk som utgivaren kan använda för att fastställa förutbestämda kriterier som kan utlösa varningar om att övervakningsfrekvensen behöver höjas eller att återhämtningsplanen behöver aktiveras. Dessa kriterier bör fastställas på ett sätt som gör det möjligt för utgivaren att övervaka, intensifiera och aktivera återhämtningsalternativ när så är lämpligt.

Indikatorerna i återhämtningsplanen bör spegla den specifika riskprofil och verksamhetsmiljö som gäller för både utgivaren och de token som ges ut. I enlighet med detta bör justeringen av tröskelvärden och fastställandet av indikatorer för återhämtningsplanen tillämpas på tokennivå, med undantag för indikatorerna för kapitaltäckning, som bör kalibreras på utgivarnivå baserat på utgivarens storlek, komplexitet, art och affärsmodell, samt de operativa riskindikatorerna och indikatorerna för marknadsförtroende, som bör kalibreras på både utgivar- och tokennivå.

Vid bedömningen av vilken typ av indikatorer som ska ingå i återhämtningsplanen bör utgivaren noggrant överväga vilka typer av händelser som kan leda till en överträdelse av lagstadgade krav och använda sin interna riskbedömning för att utarbeta specifika indikatorer. Förteckningen över indikatorer i bilaga I tillhandahålls således endast i upplysningssyfte, vilket innebär att det står utgivaren fritt att använda samtliga indikatorer under varje kategori eller endast vissa av dem.

Vidare bör utgivarna inte begränsa sin uppsättning indikatorer för återhämtningsplaner till dem som anges i bilaga I, utan i stället inrikta sig på att använda de lämpligaste indikatorerna, även om de inte skulle finnas med i bilaga I, på grundval av de kriterier som fastställs i dessa riktlinjer, exempelvis indikatorer för att hantera miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade risker, och i alla händelser indikatorer för sådana områden inom vilka problem har konstaterats.

Utgivarna bör säkerställa att förteckningen över indikatorer för återhämtningsplanen och kalibreringen av tröskelvärdena baseras på deras interna riskbedömning och att de alltid är förenliga med utgivarens ram för riskaptit. Ändringar av utgivarnas riskaptit bör föranleda en översyn av förteckningen över återhämtningsindikatorer och tröskelvärden i syfte att säkerställa att dessa indikatorer och tröskelvärden fortsätter att vara lämpliga trots den ändrade riskaptiten.

Utgivare bör i återhämtningsplanen ange att de kommer att övervaka indikatorerna i återhämtningsplanen med en lämplig frekvens, så att de på begäran kan lämna in de registrerade uppgifterna för varje indikator i tid till den behöriga myndigheten. Utgivarna bör också ange hur de kommer att övervaka dessa indikatorer.

Utgivarnas återhämtningsplaner bör innehålla både kvantitativa och kvalitativa indikatorer. När utgivare, inom sin allmänna riskhanteringsram i enlighet med artikel 45.3 och 45.7 b i förordning (EU) 2023/1114, fastställer tröskelvärden för de kvantitativa indikatorerna i sin återhämtningsplan bör de använda sig av progressiva mått (en så kallad trafikljusmetod) för att informera ledningen vid förhöjd risk för att sådana tröskelvärden nås.

Utgivare bör inkludera åtminstone följande kategorier av indikatorer i sina återhämtningsplaner, i enlighet med vad som närmare beskrivs i bilaga I (Avsnitt A – ”Minimikategorier för alla utgivare av tillgångsanknutna token eller e-pengatoken”):

1) Likviditetsriskindikatorer som ger utgivaren information om en potentiell eller faktisk försämring av tillgångsreservens likviditetsprofil.

2) Indikatorer för operativ risk, som beskriver potentiella risker till följd av otillräckliga eller misslyckade interna förfaranden, system och personer eller på grund av externa händelser, inbegripet rättsliga risker. När utgivarna kalibrerar denna typ av indikatorer bör de särskilt ta hänsyn till typen av underliggande teknik (t.ex. tillståndsbelagd/tillståndsfri distribuerad liggare) samt hur komplex den är (t.ex. förekomsten av broar, kvaliteten på krypteringen osv.). Utgivarna bör också beakta att användningen av en unik och komplex infrastruktur i stället för en standardlösning kan vara problematisk inte bara när det gäller möjligheterna att ersätta den, utan även när det gäller tillgången till personer som kan underhålla och reparera den. Vid utgivning via flera kedjor bör utgivaren inkludera särskilda indikatorer för varje teknik för distribuerade liggare som används för att distribuera den tillgångsanknutna token och/eller e-pengatoken.

3) Indikatorer för kreditrisk och för tillgångarnas kvalitet, som mäter utvecklingen av kvaliteten hos tillgångsreserven.

4) Indikatorer relaterade till den anknutna tillgången/de anknutna tillgångarna, som mäter risken för omfattande krav på inlösen, t.ex. på grund av frisläppning.

5) Indikatorer för kapitaltäckning, som mäter den potentiella försämringen, i kvantitet och kvalitet, av utgivarens kapitalposition, inbegripet graden av efterlevnad av de kapitalbaskrav som fastställs i artikel 35 i förordning (EU) 2023/1114. Dessa indikatorer bör kalibreras så att de åtminstone uppfyller de gällande lagstadgade minimikraven. Kapitaltäckningsindikatorer bör endast användas av utgivare av tillgångsanknutna token och e-pengatoken som inte är kreditinstitut.

Utgivare bör också inkludera följande indikatorkategorier i återhämtningsplanen, vilka beskrivs närmare i bilaga I (Avsnitt B – Ytterligare minimikategorier för utgivare av betydande tillgångsanknutna token och e-pengatoken samt för andra utgivare som inte lämnar någon lämplig motivering till den behöriga myndigheten om varför de inte inkluderar alla kategorier):

6) Marknadsriskindikatorer härrörande från alla positioner som ingår i tillgångsreserven, inbegripet volatilitet hos den eller de tillgångar som det hänvisas till.

7) Indikatorer för koncentrationsrisk, som visar om tillgångsreserven har en alltför stor exponering mot en enda motpart eller ett flertal motparter med inbördes kopplingar.

8) Indikatorer för marknadsförtroende, som fångar upp potentiellt negativa uppfattningar om utgivaren eller dennes token från aktörer på marknaden, något som skulle kunna medföra att utgivarens tillgång till finansiering och kapitalmarknader begränsas eller leda till en snabb ökning av inlösenkrav.

Utgivare av icke-betydande token kan undantas från kravet att i sin återhämtningsplan inkludera de indikatorkategorier som fastställs i föregående punkt, förutsatt att de lämnar lämpliga motiveringar till sin behöriga myndighet om att dessa kategorier inte är lämpliga eller relevanta för den riskprofil, affärsmodell, storlek och/eller komplexitet som gäller för utgivaren.

Bland indikatorerna som gäller den anknutna tillgången/de anknutna tillgångarna bör utgivarna alltid inkludera åtminstone en indikator för frisläppningsrisk som ger information om risken för att marknadsvärdet på utgivarens token avviker från marknadsvärdet på den tillgång/de tillgångar som det hänvisas till. Indikatorn för frisläppningsrisk bör mätas som förhållandet mellan marknadsvärdet på utgivarens token och marknadsvärdet på tillgången/tillgångarna som dessa token hänvisar till. Denna kvot förväntas alltid motsvara 1, med ett toleransintervall som inte bör överstiga 1 procent. Om kvoten blir lägre än 1 bör utgivaren vidta relevanta åtgärder i enlighet med återhämtningsplanen.

I återhämtningsplanen bör utgivaren beskriva resonemanget bakom kalibreringen av indikatorerna i återhämtningsplanen och visa att tröskelvärdena är fastställda på ett sätt som gör att eventuella överskridanden av dessa värden kommer att ske tillräckligt tidigt för att de ska vara effektiva. Denna beskrivning bör vara tydlig och godtagbar för den behöriga myndigheten.

Utgivare bör i återhämtningsplanen beskriva hur de regelbundet kommer att övervaka att såväl indikatorerna som kalibreringen av deras tröskelvärden är lämpliga, och hur de kommer att uppdatera dem när så behövs. Utgivarna bör särskilt ange hur de ska säkerställa att återhämtningsplanen hålls uppdaterad när de ekonomiska omständigheterna och affärssituationen förändras för dem och/eller för deras token. Utgivarna bör i återhämtningsplanen ange att alla uppdateringar som rör kalibreringen av tröskelvärdena för återhämtningsplanens indikatorer utan onödigt dröjsmål kommer att anmälas till och förklaras för den behöriga myndigheten. Utgivarna bör se till att indikatorerna i återhämtningsplanen och deras tröskelvärden alltid är helt förenliga med deras riskhanteringsram.

Återhämtningsplanens innehåll bör tas fram med beaktande av att återhämtningsalternativ inte bör aktiveras per automatik när indikatortröskelvärden överskrids, och att det bör vara upp till utgivaren att besluta om och när återhämtningsplanen ska aktiveras vid ett överskridet tröskelvärde. När utgivarna kalibrerar indikatorerna i återhämtningsplanen bör de fastställa att denna beslutspunkt ligger i ett tillräckligt tidigt skede för att vid behov kunna genomföra åtgärder.

Utgivarna bör ange sin interna beslutsprocess i återhämtningsplanen. Utgivarna bör se till att denna process är grundlig och väl underbyggd, i linje med punkterna 39, 40 och 41. Dessutom bör utgivarna ange i återhämtningsplanen att de, oavsett om de beslutar att vidta åtgärder eller inte, kommer att föra en öppen och aktiv dialog med den behöriga myndigheten.

För att överskridna tröskelvärden för återhämtningsplansindikatorer ska ha en effektiv varningseffekt bör utgivarna i sina återhämtningsplaner fastställa att de snabbt och under alla omständigheter kommer att göra följande:

• • Att senast 24 timmar efter att tröskelvärdet för indikatorn har överskridits meddela ledningsorganet hos utgivaren genom att aktivera ett lämpligt upptrappningsförfarande för att säkerställa att eventuella överskridanden beaktas och, i förekommande fall, åtgärdas.
• • Att senast 24 timmar efter aktiveringen av det interna upptrappningsförfarandet anmäla överskridandet av indikatortröskelvärdet för återhämtningsplanen till den behöriga myndigheten.

Med tanke på risken för att de tidsramar som fastställs i föregående punkt inte gör det möjligt för utgivaren att reagera i tid vid överskridandet av ett tröskelvärde, bör utgivaren fastställa den lämpligaste tidsfristen för genomförandet av dessa åtgärder på grundval av verksamhetens särdrag samt storleken på och komplexiteten hos tillgångsreserven. I vilket fall som helst bör de tidsfrister som anges i föregående punkt inte förlängas.

Utgivaren bör i återhämtningsplanen ange att om ett indikatortröskelvärde överskrids ska utgivarens ledningsorgan bedöma situationen, besluta huruvida återhämtningsplanen ska aktiveras och utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna. Utgivaren bör också ange i återhämtningsplanen att beslut om aktivering av densamma ska inkludera information om den typ av återhämtningsåtgärder som ska vidtas.

I återhämtningsplanen bör utgivaren även ange att beslutet som avses i föregående stycke bör bygga på en motiverad analys av omständigheterna kring det överskridna tröskelvärdet.

Utgivaren bör i återhämtningsplanen ange att om beslutet innebär att utgivaren ska vidta åtgärder i enlighet med återhämtningsplanen bör den behöriga myndigheten tillställas en handlingsplan som bygger på en förteckning över trovärdiga och genomförbara återhämtningsalternativ som kan användas i denna stressituation samt en tidsplan för åtgärdandet av avvikelsen. I återhämtningsplanen bör det också anges att om inga åtgärder har beslutats bör skälen till detta klart framgå av förklaringen till den behöriga myndigheten, när så är lämpligt tillsammans med en redogörelse för hur det är möjligt att återställa specifika typer av indikatorer och överträdelser av dessa utan att vidta återhämtningsåtgärder.