5.1 Principer för hantering av ESG-risker

I syfte att integrera ESG-risker i den institutövergripande ramen för riskhantering i enlighet med punkt 152 i EBA:s riktlinjer för intern styrning bör instituten ta hänsyn till ESG-riskernas roll som potentiella drivkrafter bakom alla traditionella kategorier av finansiella risker, inbegripet kredit-, marknads- och likviditetsrisker, operativa risker (inklusive risker för rättstvister), anseenderisker, risker som rör affärsmodellen samt koncentrationsrisker.

Instituten bör se till att ESG-risker ingår i deras ordinarie system och processer för riskhantering och säkerställa att de stämmer överens med deras övergripande affärs- och riskstrategier, däribland de planer som utarbetats i enlighet med artikel 76.2 i direktiv 2013/36/EU, så som närmare anges i avsnitt 6. Instituten bör säkerställa att de har ett helt integrerat arbetssätt där ESG-risker fångas upp och ses som en del av deras riskhanteringsstrategier, policyer och limiter. Om instituten har infört särskilda system för ESG-risker bör de säkerställa att detta återspeglas i och bidrar till den ordinarie riskhanteringsramen.

Instituten bör ta fram en robust och sund strategi för att hantera och minska ESG-riskerna på kort och medellång sikt och på lång sikt i minst tio år, med beaktande av de principer som beskrivs i punkt 19.

Instituten bör fastställa vilken kombination av hjälpmedel för riskhantering och riskbegränsning som bäst kan bidra till detta genom att överväga en rad olika hjälpmedel, däribland följande:

• a) Kontakter med motparter i syfte att få en bättre förståelse för motpartens riskprofil och säkerställa överensstämmelsen med institutets riskaptit och strategiska mål, särskilt genom att
• i. fastställa vilka motparter institutet ska samarbeta med, med beaktande av resultaten av väsentlighetsbedömningen och riskmätningsprocessen,
• ii. upprätta en dialog med dessa motparter för att granska deras motståndskraft mot ESG-risker, med beaktande av den sektorsspecifika lagstiftning som påverkar motparterna och deras eventuella omställningsplaner,
• iii. om det är relevant och möjligt, ge kunderna aktuell information och råd om bedömningen eller begränsningen av de ESG-risker som de är exponerade för, och
• iv. överväga olika motpartsspecifika åtgärder, till exempel att anpassa sig till produktutbudet, komma överens om en plan och korrigerande åtgärder för att stödja övergångsarbetet och öka motpartens motståndskraft, eller, som en sista utväg, avbryta förbindelsen om en fortsättning anses vara oförenlig med institutets planering och riskaptit.
• b) Anpassning av de finansiella villkoren (t.ex. avtalade skyddsåtgärder och korrigerande åtgärder), de övriga villkoren (t.ex. löptid) och/eller prissättningen baserat på relevanta kriterier för ESG-risk samt institutets riskstrategi och interna kapitalpolicy.
• c) Beaktande av ESG-risker vid utarbetandet av sektorsspecifika policyer och vid fastställandet av globala, regionala och sektoriella risklimiter, exponeringsgränser och skuldsaneringsstrategier.
• d) Diversifiering av utlånings- och investeringsportföljer baserat på relevanta kriterier för ESG-risker, till exempel ekonomiska sektorer eller geografiska områden.
• e) Andra riskhanteringsverktyg som bedöms vara lämpliga i linje med institutets riskaptit, till exempel en eventuell omfördelning av finansieringen mellan och inom sektorer till exponeringar som är mer motståndskraftiga mot ESG-risker.