5.6 Policyer och förfaranden för finansiella riskkategorier

Instituten bör förstå och hantera de befintliga och potentiella framtida effekterna av ESG-risker på sina exponeringar mot kreditrisk, på värderingen av sina positioner som är föremål för marknadsrisk, särskilt vid försiktiga värderingar, på sin likviditetsriskprofil och sina likviditetsbuffertar, på sina operativa risker (inbegripet risken för rättstvister) och på anseenderisker, bland annat genom att använda framåtblickande analyser.

5.6.1. Kreditrisk

I syfte att införliva ESG-risker i sina policyer och förfaranden för kreditrisk, i enlighet med punkt 56 i EBA:s riktlinjer om kreditgivning och övervakning, bör instituten se till att deras sektorsspecifika kreditpolicyer, som återspeglar ESG-risker, sprids nedåt och omsätts i tydliga ursprungskriterier som är tillgängliga för affärsområdespersonal och personal som fattar beslut om krediter, och säkerställa att ESG-risker införlivas i ramen för övervakning av kreditrisker.

När det gäller miljörisker bör instituten införa en kombination av kvalitativa och kvantitativa aspekter i sina policyer och förfaranden. Med utgångspunkt i sin väsentlighetsbedömning och riskaptit bör instituten fastställa kvantitativa kreditriskmått som omfattar de viktigaste kundsegmenten, typerna av säkerheter och de viktigaste riskreducerande instrumenten. 5.6.2. Marknadsrisk

När det gäller marknadsrisk bör instituten ta hänsyn till hur ESG-risker skulle kunna påverka värdet på de finansiella instrumenten i deras portfölj, utvärdera den potentiella risken för förluster i portföljen och den ökade volatiliteten i portföljens värde samt inrätta effektiva processer för att styra eller minska de sammanhörande effekterna som en del av ramen för hantering av marknadsrisk, däribland genom att vid behov se över riskaptiten i handelslagret och fastställa interna gränser för positioner eller kundexponeringar.

5.6.3. Likviditets- och finansieringsrisk

När det gäller likviditets- och finansieringsrisk bör instituten åtminstone överväga hur ESG-risker skulle kunna påverka nettokassautflödena (t.ex. ökat utnyttjande av kreditlinor) eller värdet av de tillgångar som utgör deras likviditetsbuffertar och, om så är lämpligt, införliva dessa effekter i kalibreringen av sina likviditetsbuffertar eller sin ram för hantering av likviditetsrisk.

När det gäller miljörisker bör instituten dessutom överväga hur dessa risker skulle kunna påverka tillgången till och/eller stabiliteten hos deras finansieringskällor och ta hänsyn till dem i sin hantering av finansieringsrisken. I detta syfte bör instituten ta hänsyn till olika tidshorisonter och både normala och ogynnsamma förhållanden, bland annat för att återspegla miljöriskernas potentiella effekter på anseenderisker, en situation med begränsad eller dyrare tillgång till marknadsfinansiering och/eller ett ökat uttag från kundernas konton.

5.6.4. Operativa risker och anseenderisker

När det gäller operativ risk bör instituten ta hänsyn till hur ESG-risker kan påverka de olika typer av operativa riskhändelser som avses i artikel 324 i förordning (EU) nr 575/2013 och de fortsatta möjligheterna att tillhandahålla kritisk verksamhet. De bör även införliva väsentliga ESG-risker i sin ram för hantering av operativa risker.

När det gäller miljörisker bör instituten

• a) identifiera och notera förluster på grund av miljörisker i sina register över operativa förluster, i linje med den riskklassificering och den metod för att klassificera förlusthändelser som fastställs genom de tekniska standarder för tillsyn som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 317.9 i förordning (EU) nr 575/2013,
• b) utveckla processer för att bedöma och hantera sannolikheten för och konsekvenserna av miljörelaterade risker när det gäller rättstvister,
• c) använda en scenarioanalys för att fastställa hur fysiska riskfaktorer kan påverka deras verksamhetskontinuitet, och
• d) ta hänsyn till väsentliga miljörisker vid utarbetandet av kontinuitetsplaner.

När det gäller anseenderisker bör instituten ta hänsyn till och hantera ESG-riskernas inverkan på deras anseende, bland annat genom att beakta potentiella risker i samband med utlåning till och investeringar i företag som kan vara i riskzonen för ESG-relaterade kontroverser, såsom kränkningar av sociala eller mänskliga rättigheter. Instituten bör även, i tillämpliga fall, ta hänsyn till de anseenderisker som är förknippade med underlåtenheten att fullgöra sina hållbarhetsåtaganden eller omställningsplaner, eller med den (upplevda) bristen på trovärdighet i sådana åtaganden och planer.

Som en del av sin hantering av risker som rör uppförande, rättstvister och anseende bör instituten ha inrättat sunda processer för att identifiera, förebygga och hantera risker till följd av grönmålning eller upplevda grönmålningsmetoder, med beaktande av de europeiska tillsynsmyndigheternas överordnade principer som anges i avsnitt 2.1 i EBA:s slutrapport om övervakning och tillsyn av grönmålning¹⁶ . I detta syfte bör instituten vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att deras hållbarhetsrelaterade kommunikation är rättvis, tydlig och inte vilseledande samt att deras hållbarhetspåståenden är korrekta, styrkta och aktuella, ger en rättvisande bild av institutets övergripande profil eller produktprofil och presenteras på ett begripligt sätt. Detta bör göras både på institutnivå (t.ex. för hållbarhetsåtaganden som omfattar framåtblickande mål) och produkt- eller verksamhetsnivå (t.ex. för produkter och verksamheter som marknadsförs som hållbara), bland annat genom övervakning av den rättsliga utvecklingen, marknadspraxis och kontroverser kring påstådda grönmålningsmetoder.

5.6.5. Koncentrationsrisk

¹⁶ EBA Final report on greenwashing monitoring and supervision (EBA/REP/2024/09) (inte översatt till svenska).

När det gäller koncentrationsrisk bör instituten ta hänsyn till och hantera de risker som förknippas med koncentrationer av exponeringar eller säkerheter i enskilda motparter, ömsesidigt beroende motparter eller i vissa branscher, ekonomiska sektorer eller geografiska regioner och som öka sårbarheten för ESG-risker. För att identifiera ESG-relaterade koncentrationsrisker bör instituten ta hänsyn till storleken på och/eller andelarna av sina exponeringar som kan påverkas av ESG-risker i förhållande till de totala exponeringarna och som en andel av primärkapitalet. Instituten bör ta hänsyn till flera olika ESG-faktorer, däribland utsläpp av växthusgaser, sektorsspecifika särdrag, de geografiska områdenas sårbarhet för fysiska risker och brister i fråga om samhällsansvar och bolagsstyrning, eller kontroverser som identifierats i de jurisdiktioner där exponeringarna eller säkerheterna finns, liksom tillgången till riskbegränsande faktorer. Instituten bör bedöma om och hur en ESG-relaterad koncentrationsrisk kan förvärra exponeringarnas tidigare finansiella sårbarhet.