5.2. Scenarier

När instituten fastställer scenarier som inbegriper miljörisker bör de, i enlighet med identifieringen av överföringskanalerna, beakta ett antal sammanflätade faktorer för att säkerställa att scenarierna är så relevanta som möjligt. Närmare bestämt bör de beakta följande:

• a. Socioekonomiskt sammanhang, det vill säga antaganden om globala eller regionala socioekonomiska förhållanden, inbegripet befolkningstillväxt, ekonomisk utveckling och sociala ojämlikheter och andra makroekonomiska faktorer, inbegripet inflations - och penni ngpolitik, ökad protektionism.
• b. Teknisk utveckling, det vill säga nivån och takten avseende innovation, införande av teknik och tillgången till infrastruktur för att stödja ny teknik.
• c. Konsumenternas preferenser, det vill säga potentiella förändringar i konsumenternas efterfrågan på varor och tjänster som anses vara hållbara, lokalt producerade och hälsosamma.

När det gäller klimatrisker bör följande ytterligare faktorer beaktas:

• a. Klimatpolitik, det vill säga nivån av politiska åtgärder som syftar till att begränsa klimatförändringarna eller hantera klimatförändringarnas effekter genom anpassningspolitik. Detta kan variera från mycket ambitiösa till minimala politiska åtgärder.
• b. Energisystem, det vill säga strukturen för energiproduktion, energiförbrukning och energiinfrastruktur, inbegripet beroendet av fossila bränslen jämfört med förnybara energikällor.
• c. Sektorsspecifika vägar till nettonollutsläpp, det vill säga hur de olika sektorerna ställer om till och anpassar sig till en hållbar ekonomi, inbegripet, i förekommande fall, de internationella framtidsutsikterna, till exempel sektorsspecifika strategier för utfasning av fossila bränslen från Internationella energiorganet (IEA), initiativet Science Based Target (SBTi)⁷ eller Net Zero Banking Association (NZBA)⁸ , det regionala sammanhanget, framför allt strategin för den europeiska gröna given, 55 %-paketet och klimatneutralitetsmålet för 2050 samt den nationella politiken och klimatstrategin.
• d. Utsläppsnivåer och därav följande klimatpåverkan, det vill säga koncentration av utsläpp av växthusgaser och hur temperaturen och andra biofysiska processer förväntas utvecklas i framtiden.

⁷ SBTi är ett globalt partnerskap (mellan CDP, FN:s Global Compact - initiativ, WRI och WWF) som hjälper företag och finansinstitut att fastställa mål för minskade utsläpp av växthusgaser som är anpassade till Parisavtalets mål (att begränsa uppvärmningen till långt under 2 °C och att sträva efter 1,5 °C).

⁸ NZBA är ett branschlett initiativ sammankallat av FN som lanserades 2021 inom ramen för Glasgow Financial Alliance for Net Zero (GFANZ) , som ger bankerna en gemensam ram för att anpassa sina portföljer till nettonollutsläpp senast 2050 genom antagandet av sektorsspecifika mål.

För andra miljörisker (utöver klimatet) bör följande ytterligare faktorer beaktas:

• a. Miljöpolitik och miljölagstiftning, det vill säga ambitionsnivå och verkställande av miljöskyddspolitik, såsom bevarande av biologisk mångfald, regler för vatten - och luftkvalitet, förordnanden om cirkulär ekonomi, begränsningar av skadliga kemikalier och avskogningsförbud. Detta inbegriper regionala ramar som EU:s förordning om restaurering av natur eller strategin för biologisk mångfald för 2030.
• b. Ekosystemens tillstånd, det vill säga status och trender när det gäller biologisk mångfald, förstörelse av ekosystem, markens bördighet, tillgång till sötvatten och föroreningsnivåer. Dessa faktorer definierar baslinjen för miljöstress och påverkar uppkomsten av risker såsom resursbrist, artutrotning eller vattenkris.
• c. Mönster för användning av mark och resurser, det vill säga markanvändningens omfattning och intensitet (stadsutvidgning, jordbruk, gruvdrift) och mönster för utvinning av råvaror eller vattenanvändning. Ohållbar användning kan förstärka miljöförstöringen o ch utlösa sociala eller ekonomiska brytpunkter.
• d. Beroende av ekosystem i leveranskedjan, det vill säga i vilken utsträckning sektorer eller regioner är beroende av ekosystemtjänster såsom pollinering, vattenfiltrering eller råvarutillgång. Störningar i dessa tjänster kan leda till förluster i vissa sektorer, till exempel inom jordbruk, skogsbruk, fiske, livsmedelsindustrin eller textilindustrin.

Instituten bör använda trovärdiga scenarier som bygger på de senaste vetenskapliga rönen och på scenarier och resurser som tillhandahålls av allmänt erkända internationella eller regionala organisationer, enligt följande:

• a. När det gäller klimatrisker: FN:s klimatpanel (IPCC), nätverket för miljöanpassning av det finansiella systemet (NGFS), Internationella energiorganet (IEA), FN:s miljöprogram (Unep), EU - kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC) eller nationella statliga eller icke-statliga organ.
• b. När det gäller andra miljörisker förutom klimatet: den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES), specialiserade FN -organ⁹ , Europeiska miljöbyrån (EEA)¹⁰ , World Resources Institute (WRI)¹¹ samt regionalt eller nationellt utvecklade vetenskapligt baserade bedömningar (t.ex. nationella strategier för biologisk mångfald, planer för mark - och vattenförvaltning eller ramar för övervakning av föroreningar).

⁹ FN:s specialiserade organ omfattar Unep, FAO (FN:s livsmedels - och jordbruksorganisation), GBO (Global Biodiversity Outlook), som är mångfaldskonventionens flaggskeppsram för att spåra globala framsteg i fråga om biologisk mångfald, och andra organ som är relevanta för miljöövervakning och miljöpolitik.

¹⁰ Europeiska miljöbyrån är ett EU - organ som erbjuder en ram för miljöinformation och miljöpolitiskt stöd.

¹¹ WRI är ett forskningsinstitut som utvecklar ramar för hållbar resursförvaltning och klimatåtgärder.

Instituten bör förfina och anpassa de valda scenarierna utifrån mål, omfattning och detaljnivå avseende den analys som genomförs. När instituten genomför stresstester skulle de till exempel kunna överväga relativt kortsiktiga scenarier, med större fokus på akuta fysiska risker (dvs. plötsliga extrema klimathändelser) än på kroniska fysiska risker (dvs. gradvis förändring av klimatförhållanden) och med större tonvikt än i långsiktiga scenarier på de potentiella negativa effekterna av en tydlig klyfta mellan agendan för miljölagstiftning, konjunkturcykeln och konsumenternas och marknadens inställning.

Instituten bör säkerställa att scenarierna är väl anpassade till deras portföljers och affärsmodellers unika riskegenskaper genom att anpassa scenarierna i den mån det är nödvändigt och möjligt.

Om ett scenario inte innehåller några av de faktorer som anges i punkterna 29 och 30 bör instituten bedöma dessa faktorers potentiella väsentlighet och överväga i vilken utsträckning analysresultaten bör justeras på grundval av expertutlåtanden.

När instituten fastställer scenarier bör de ta hänsyn till både fysisk risk och omställningsrisk. Även om modellering kan leda till att separata scenarier fastställs för var och en av dessa risker bör instituten säkerställa tillräcklig överensstämmelse mellan scenarierna, med tanke på att riskerna är strikt korrelerade på lång sikt.

Instituten bör välja ut de specifika aspekter av omställningsrisk och fysik risk som ska omfattas av scenariot på grundval av sin väsentlighetsbedömning, som kan variera beroende på aktuell tidshorisont.

Instituten bör se till att scenarierna överensstämmer internt. I synnerhet bör utvecklingen för varje nyckelfaktor inte beaktas separat utan i förhållande till andra nyckelfaktorers utveckling. Till exempel bör antaganden om ekonomisk tillväxt överensstämma med antaganden om efterfrågan på energi och införandet av teknik.

Vid tillämpningen av proportionalitetsprincipen kan instituten inledningsvis, eller beroende på storleken, arten och komplexiteten avseende verksamheten eller på bedömningen av miljöriskernas väsentlighet, fokusera på ett snävare tillämpningsområde, använda färre ingångsfaktorer, fastställa enklare scenarier och/eller använda förenklade metoder.