7.1. Allmänna överväganden

De behöriga myndigheterna bör bedöma och betygsätta riskerna för kapital som identifieras som väsentliga för institutet.

Syftet med denna avdelning är att fastställa en gemensam metod för bedömning av enskilda risker och riskhanterings- och kontrollfunktioner. Den gör inte anspråk på att vara uttömmande och ger de behöriga myndigheterna möjlighet att ta hänsyn till andra kriterier som de baserat sin erfarenhet på och institutets särskilda kännetecken som anses vara relevanta.

I denna avdelning får de behöriga myndigheterna riktlinjer för bedömningen och betygsättningen av följande kapitalrisker:

• a. Kreditrisk och motpartsrisk.
• b. Marknadsrisk.
• c. Operativ risk.
• d. Ränterisk i bankboken (IRRBB).

I kapitlet identifieras även en uppsättning underkategorier för varje riskkategori som måste beaktas vid bedömningen av kapitalrisker. Beroende på hur väsentliga dessa underkategorier är för ett visst institut kan de eventuellt bedömas och betygsättas individuellt. I bilagorna I–IV finns icke uttömmande förteckningar över underkategorier för kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk och ränterisk i bankboken som de behöriga myndigheterna bör beakta, i förekommande fall.

Det är tillsynsmyndigheten som fattar beslut om väsentlighet. När det gäller risk till följd av utlåning i utländsk valuta bör dock väsentligheten, mot bakgrund av Europeiska systemrisknämndens rekommendation om utlåning i utländsk valuta²⁷ , fastställas med hänsyn till följande tröskelvärde: lån som är uttryckta i utländsk valuta till ohedgade låntagare utgör minst 10 procent av ett instituts totala lånebok (totala lån till icke-finansiella företag och hushållen), om denna totala lånebok utgör minst 25 procent av institutets totala tillgångar.

²⁷ Europeiska systemrisknämndens rekommendation av den 21 september 2011 om utlåning i utländsk valuta (ESRB/2011/1) (EUT C 342, 22.11.2011, s. 1).

De behöriga myndigheterna bör också bedöma andra risker som identifierats som väsentliga för ett specifikt institut men som inte förtecknas ovan (t.ex. pensionsrisk, strategisk risk och affärsrisk, step-in-risk, intra- och interriskkoncentration). Följande faktorer kan användas i identifieringsprocessen:

• a. Faktorer som påverkar det totala riskvägda exponeringsbeloppet (TREA).
• b. De risker som identifierats i institutets ICAAP.
• c. Risker till följd av institutets affärsmodell (inbegripet de som identifieras av andra institut som har en liknande affärsmodell).
• d. Information från övervakningen av nyckelindikatorer.
• e. Slutsatser och iakttagelser från interna eller externa revisionsrapporter.
• f. Europeiska bankmyndighetens rekommendationer och riktlinjer samt varningar och rekommendationer som utfärdats av makrotillsynsmyndigheter eller Europeiska systemrisknämnden.

De behöriga myndigheterna bör även ta hänsyn till ovannämnda faktorer när de planerar tillsynsintensiteten i samband med bedömningen av en bestämd risk.

När det gäller kreditrisk, marknadsrisk och operativ risk bör de behöriga myndigheterna bland annat utvärdera institutets efterlevnad av de rättsakter som offentliggjorts separat på EBA:s webbplats i enlighet med punkt 12. I dessa riktlinjer utvidgas emellertid bedömningen till att omfatta mer än dessa minimikrav för att behöriga myndigheter ska kunna få en mer heltäckande uppfattning om kapitalriskerna.

I sin bedömning av kapitalrisker bör de behöriga myndigheterna även beakta konsekvenserna av finansieringskostnadsrisken med hjälp av metoden i avdelning 8 och de kan besluta om det är nödvändigt att vidta åtgärder för att reducera denna risk.

Vid tillämpningen av de metoder som fastställs i denna avdelning bör de behöriga myndigheterna identifiera relevanta kvantitativa indikatorer och andra mått, som även kan användas vid övervakningen av nyckelindikatorer enligt avdelning 3 och de bör också, när så är lämpligt, beakta institutens interna riskmått.

För varje väsentlig risk bör följande bedömas av de behöriga myndigheterna och avspeglas i riskbetyget:

• a. Inneboende risk (riskexponeringar).
• b. Riskhanterings- och kontrollfunktionernas kvalitet och effektivitet.

Arbetsflödet för denna bedömningsprocess visas i figur 2 nedan. Figur 2. Arbetsflöde för bedömningen av kapitalrisker

Bedömning av enskilda risker och Riskbetyg kontroller

För att göra dessa bedömningar bör de behöriga myndigheterna använda tillgängliga informationskällor, inbegripet lagstadgad rapportering, institutets interna mått och rapporter (t.ex. internrevisionsrapporter, riskhanteringsrapporter, information från ICAAP), rapporter från platsundersökningar och externa rapporter (t.ex. institutets meddelanden till investerare och kreditvärderingsinstitut). De behöriga myndigheterna bör använda sig av ad hoc-rapportering när det är absolut nödvändigt och proportionerligt för att utföra deras tillsynsuppgifter och när uppgifterna inte överlappar eller på annat sätt är tillgängliga, i enlighet med artikel 104.2 andra stycket i kapitalkravsdirektivet. Även om bedömningen ska vara institutspecifik bör jämförelser med jämförelsegrupper övervägas för att identifiera potentiell exponering mot kapitalrisker. Jämförelsegrupper bör därför fastställas för varje enskild risk och kan skilja sig från de jämförelsegrupper som identifieras för affärsmodellsanalysen eller andra analyser.

Vid bedömningen av kapitalrisker bör de behöriga myndigheterna även bedöma hur tillförlitlig och konservativ beräkningen av kapitalbaskravet är för att upptäcka situationer där beräkningen av kapitalbaskravet eventuellt underskattar den faktiska risken. Denna bedömning används som underlag vid fastställandet av P2R i enlighet med avsnitt 7.2.3.

Resultaten av bedömningen av varje materiell risk bör återspeglas i en sammanfattning av resultaten som ger en förklaring av de viktigaste riskfaktorerna och ett riskbetyg, enligt vad som anges i följande avsnitt.