8.3. Bedömning av inneboende finansieringsrisk

Om de behöriga myndigheterna, till följd av risken för en bedömning av alltför låg bruttosoliditet, i enlighet med artikel 104a.3 och 104a.4 i direktiv 2013/36/EU, fastställer P2R-LR för att hantera denna risk, bör de lägga till detta krav till kapitalbaskravet baserat på bruttosoliditetsgraden enligt artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013 och inte till P1R baserat på TREA enligt artikel 92.1 a–c. De behöriga myndigheterna bör betrakta bruttosoliditetskravet och P2R-LR som en separat stapel från de TREA-baserade kraven och P2R för alla andra typer av risker (dvs. tillgänglig kapitalbas kan samtidigt användas för att uppfylla kraven i den TREA-baserade stapeln och i den bruttosoliditetsbaserade stapeln av kapitalbaskrav).

7.3.1. Bedömning av risken för alltför låg bruttosoliditet

I linje med begreppet bruttosoliditetsgrad (och dess stapel av krav) som en säkerhetsmekanism för de TREA-baserade kapitalbaskraven bör de behöriga myndigheterna vid bedömningen av risken för alltför låg bruttosoliditet fokusera på potentiella väsentliga sårbarheter som inte täcks eller inte i tillräcklig utsträckning täcks av kapitalbaskraven i enlighet med artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013 och som kan kräva korrigerande åtgärder för institutets affärsverksamhet som inte ingår i dess affärsplan.

Vid bedömningen av risken för alltför låg bruttosoliditet bör de behöriga myndigheterna beakta samtliga följande aspekter och anpassa bedömningsdjupet för varje aspekt i enlighet med dess relevans för institutet:

• a. Riskdelarna för alltför låg bruttosoliditet som inte anses täckas eller inte i tillräcklig utsträckning täcks av det kapitalbaskrav för bruttosoliditetsgrad som anges i artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013, särskilt till följd av följande:
• i. Regleringsarbitrage/optimering av bruttosoliditetsgraden genom utbyte av exponeringar som räknas i bruttosoliditetsgraden för ekonomiskt likartade exponeringar som kan räknas mindre i beräkningen av bruttosoliditetsgradens exponering.
• ii. Regleringsarbitrage/regleringsoptimering genom att minimera bruttosoliditetsgradens exponering i form av tillfälliga minskningar av transaktionsvolymerna på viktiga finansmarknader (särskilt på penningmarknaden, i vissa verksamheter såsom transaktioner för värdepappersfinansiering, men även på derivatmarknaden) kring referensdatum, vilket leder till rapportering och offentliggörande av höga skuldsättningsgrader (”window-dressing activities”).
• iii. Särskilda egenskaper hos affärsmodellen, affärsverksamheten eller andra bankverksamheter som antingen ökar eller minskar i vilken utsträckning institutet är exponerat för risken för alltför låg bruttosoliditet, men som inte omfattas eller inte i tillräcklig utsträckning omfattas av beräkningen av bruttosoliditetsgraden. De behöriga myndigheterna bör i tillämpliga fall överväga höga exponeringar mot tecknade optioner på aktier eller korta positioner via kreditderivat som kan ha en hög exponering mot förlusttoppar, eftersom dessa positioner inte fullt ut fångas upp i bruttosoliditetsgradens exponering (till skillnad från exempelvis skriftliga kreditderivat), och koncentrationer i vissa poster utanför balansräkningen där de idiosynkrasier som är inneboende i institutets affärsverksamhet kan leda till ökad volatilitet i kreditutnyttjandet.
• b. Riskdelar för alltför låg bruttosoliditet som uttryckligen undantas från eller inte uttryckligen tas upp i kapitalbaskravet för bruttosoliditetsgraden, bland annat på grund av de undantag som förtecknas i artikel 429 a i förordning (EU) nr 575/2013, särskilt när det finns frågetecken kring bedömningen av huruvida villkoren för dessa undantag fortfarande uppfylls och när beroendet av ett enda undantag är mycket betydande för institutet och det uteslutna beloppet är otillbörligt volatilt.
• c. Förändringar i institutets bruttosoliditetsgrad och dess komponenter, inbegripet den förutsebara effekten av nuvarande och framtida förväntade förluster på bruttosoliditetsgraden, med beaktande av institutets affärsmodell.

7.3.2. Fastställande av P2R-LR

De behöriga myndigheterna bör fastställa P2R-LR som skillnaden mellan det kapital som anses tillräckligt för att täcka risken för alltför låg bruttosoliditet och kapitalbaskraven för bruttosoliditetsgraden i enlighet med artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013. Detta belopp kan inte vara negativt.

När de behöriga myndigheterna fastställer P2R-LR bör de särskilt beakta:

• a) Riskdelar för alltför låg bruttosoliditet som inte anses täckas eller inte i tillräcklig utsträckning täcks av det kapitalbaskrav för bruttosoliditetsgrad som anges i artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013, särskilt när bedömningen av de aspekter som beskrivs i punkterna 325 och 326 tyder på en hög sårbarhet jämfört med bruttosoliditetsgradens exponering.
• b) Riskdelar för alltför låg bruttosoliditet som uttryckligen undantas från eller inte uttryckligen omfattas av kapitalbaskravet för bruttosoliditetsgraden, inbegripet på grund av de undantag som anges i artikel 429a.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och bedömda i enlighet med punkt 326 b. De behöriga myndigheterna bör fastställa P2R-LR endast i de fall där en särskilt omfattande användning av ett visst undantag leder till en bruttosoliditetsnivå som inte på ett lämpligt sätt återspeglar den risk som institutet utsätts för.

De behöriga myndigheterna bör identifiera, bedöma och kvantifiera risken för alltför låg bruttosoliditet med hjälp av de informationskällor och metoder som anges i punkterna 302 och 303, i den mån de är relevanta för denna risk.

7.3.3. Sammansättning av P2R-LR

De behöriga myndigheterna bör lägga till P2R-LR till minimikravet för bruttosoliditetsgrad för primärkapital. För att uppfylla detta ytterligare krav bör instituten också kunna använda eventuellt primärkapital.

Vid behov, och med beaktande av institutens särskilda omständigheter, får de behöriga myndigheterna besluta att kräva att instituten täcker P2R-LR med en högre kapitalkvalitet än vad som anges i föregående punkt. Detta beslut bör vara tydligt motiverat, och de särskilda omständigheter som lett fram till det bör beaktas, med beaktande av institutets enskilda risksituation och med beaktande av situationer där förverkligandet av risken för alltför låg bruttosoliditet kan kräva en kapitalkvalitet för att täcka potentiella förluster.