9.5. Tillsynsreaktion på en situation där P2G inte är uppfylld

De behöriga myndigheterna bör bedöma om ett institut har genomfört lämpliga likviditetsspecifika stresstester i enlighet med EBA:s riktlinjer för institutens stresstester⁴⁶ :

• a. för att förstå hur negativa händelser påverkar riskexponeringen och kunna bedöma om dess likvida tillgångar, utjämningskapacitet och finansieringsstruktur är tillräckliga,
• b. för att täcka risker som kan uppstå under olika typer av stresscenarier och/eller för att hantera risker som är förknippade med kontroll, styrning eller andra brister.

⁴⁶ EBA/GL/2018/04

De behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till om ramen tillåter institutet att

• a. fastställa institutets överlevnadshorisont med tanke på dess befintliga likviditetsbuffert och stabila finansieringskällor, och med hänsyn till institutets riskaptit, under en allvarlig men sannolik period med likviditetsstress,
• b. analysera stresscenariernas inverkan på den konsoliderade koncernomfattande likviditetspositionen och likviditetspositionen för enskilda enheter och affärsområden,
• c. förstå vilka risker som skulle kunna uppstå oavsett dess organisationsstruktur och graden av centraliserad hantering av likviditetsrisker.

De behöriga myndigheterna bör se till att institutet tillhandahåller den modellerade inverkan av olika typer av stresscenarier (som förklaras i EBA:s riktlinjer om institutens stresstester) samt ett antal känslighetstester (proportionerligt). De stresscenarier och chocker som simuleras i dem bör inte bara baseras på det förflutna, utan även använda hypotetiska stresscenarier baserade på expertbedömning. De behöriga myndigheterna bör även analysera om åtminstone följande scenarier beaktas:

• a. Kort- och långvariga scenarier.
• b. Institutspecifika och marknadsomfattande scenarier (som inträffar samtidigt på en rad olika marknader).
• c. En kombination av a och b.

En viktig aspekt som de behöriga myndigheterna bör överväga vid bedömningen av institutets system för stresstester är hur modelleringen av de hypotetiska stresscenarierna påverkar institutets kassaflöde, utjämningskapacitet och överlevnadsperiod, och om modelleringen beaktar de olika effekterna som ekonomisk oro kan ha både på institutets tillgångar och dess in- och utflöden.

De behöriga myndigheterna bör även bedöma om institutet har gjort tillräckligt försiktiga antaganden för stresstesterna. Beroende på typ av scenario och hur allvarligt scenariot är bör de behöriga myndigheterna göra gällande ett antal antaganden, framför allt:

• a. en avveckling av finansiering genom inlåning från allmänheten,
• b. en minskad marknadsfinansiering med och utan säkerheter,
• c. korrelationen mellan finansieringsmarknader och diversifiering på olika marknader,
• d. ytterligare villkorade exponeringar utanför balansräkningen,
• e. löptider för finansiering (t.ex. när finansiärer har köpoptioner),
• f. effekten av en eventuell försämring av institutets kreditbetyg,
• g. valutornas konvertibilitet och tillträde till valutamarknader och korrespondentbankkonton,
• h. förmågan att överföra likviditet mellan enheter, sektorer och länder,
• i. uppskattningar av framtida tillväxt i balansräkningen,
• j. att det på grund av anseenderisker finns ett uttryckligt krav på institutet att omsätta tillgångar och utöka eller upprätthålla andra former av likviditetsstöd.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om ramverket för hantering av institutets likviditetsspecifika stresstester är lämpligt och om den är väl integrerad i den övergripande riskhanteringsstrategin. De bör beakta:

• a. om stresstesternas omfattning och frekvens är lämpliga med hänsyn till institutets karaktär och komplexitet, dess exponeringar mot likviditetsrisk och dess relativa betydelse i det finansiella systemet,
• b. om resultaten av stresstesterna är integrerade i institutets process för strategisk planering av likviditet och finansiering, och används för att öka likviditetsförvaltningens effektivitet i händelse av en kris, inbegripet i institutets återhämtningsplan för likviditet,
• c. om institutet har en lämplig process för identifiering av lämpliga riskfaktorer i stresstesterna, med hänsyn till alla väsentliga sårbara punkter som kan underminera det särskilda institutets likviditetsposition,
• d. om antaganden och scenarier granskas och uppdateras tillräckligt ofta,
• e. vid bedömning av en koncerns likviditetsförvaltning, om institutet i tillräcklig utsträckning uppmärksammar potentiella hinder för överföringen av likviditet inom koncernen.

Ram för intern kontroll av likviditets- och finansieringsrisk

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har ett starkt och heltäckande internt limit- och kontrollsystem och lämpliga skyddsåtgärder för att minska likviditets- och finansieringsrisken i enlighet med dess riskaptit och för att säkerställa tillgången till en diversifierad finansieringsstruktur. De bör ta hänsyn till om ramen för limiter och kontroll är lämplig för institutets komplexitet, storlek och affärsmodell och återspeglar de olika väsentliga drivkrafterna för likviditetsrisk och resultaten av likviditetsstresstester.

De behöriga myndigheterna bör överväga om institutet har limiter för att säkerställa överensstämmelse mellan valutadenomineringen av deras likvida tillgångar och fördelningen per valuta av deras nettolikviditetsutflöden i enlighet med artikel 8.6 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om limiterna har godkänts och regelbundet ses över av institutets behöriga organ och kommuniceras till alla berörda affärsområden. Denna process, tillsammans med hur institutet övervakar efterlevnaden av limiter och upptrappningsprocessen för överträdelser, bör tydligt dokumenteras i dess förfaranden.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har infört ett lämpligt system för internprissättning som en del av kontrollsystemet för likviditetsrisk och att det omfattar alla relevanta likviditetskostnader, -fördelar och -risker. De behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till om mekanismen för internprissättning gör det möjligt för ledningen att ge lämpliga incitament för hantering av likviditetsrisk och om systemet och dess kalibrering ses över och uppdateras på lämpligt sätt med tanke på institutets storlek och komplexitet. De behöriga myndigheterna bör dessutom bedöma om institutets policy för att införliva metoden för internräntesättning inom ramen för internprissättning används för att bedöma och fastställa transaktioner med kunder (detta omfattar båda sidorna av balansräkningen, dvs. utlåning och inlåning).

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har lämpliga kontroller av bufferten för likvida tillgångar, inbegripet koncentrationsgränser och lämplig fortlöpande övervakning av buffertens lämplighet och av förändringar i marknadsvillkoren som skulle kunna påverka institutets förmåga att snabbt likvidera sina tillgångar.

Plan för likviditetsberedskap

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutets plan för likviditetsberedskap på rätt sätt fastställer policyer, rutiner och åtgärdsplaner för att hantera allvarliga avbrott i institutets förmåga att tillgodose sina likviditetsbehov och finansiera sig självt. De bör ta hänsyn till beredskapsfinansieringens innehåll och omfattning enligt planen för likviditetsberedskap, och i synnerhet faktorer såsom följande:

• a. Huruvida planen för likviditetsberedskap på ett adekvat sätt beskriver styrningsarrangemangen för att aktivera och underhålla planen.
• b. Huruvida planen för likviditetsberedskap på ett lämpligt sätt beaktar institutets likviditets- och finansieringsspecifika och övergripande riskprofil.
• c. Huruvida institutet har en ram med indikatorer för tidig likviditetsvarning, bland annat sådana som fastställts som likviditetsindikatorer i EBA:s riktlinjer om indikatorer för återhämtningsplaner som sannolikt är effektiva för att göra det möjligt för institutet att i god tid identifiera försämrade marknadsförhållanden och snabbt fastställa vilka åtgärder som behöver vidtas.
• d. Huruvida planen för likviditetsberedskap tydligt beskriver att likviditetsbufferten för likviditetstäckningskvoten är utformad för att användas vid stress, även om detta leder till likviditetstäckningsvärden under 100 procent, inklusive att det ingår i den förväntade hanteringen av likviditetsrisker under stress att efterföljande kommunikation till den verkställande ledningen sker om fastställda lägre likviditetstäckningsvärden uppnås. Planen för likviditetsberedskap bör tydligt återspegla och beskriva hur likviditetsrisk bör hanteras under stress för att styra så nära som möjligt mot riktade likviditetstäckningsnivåer.
• e. Huruvida planen för likviditetsberedskap tydliggör alla väsentliga (potentiella) finansieringskällor, inklusive de belopp som preliminärt beräknas finnas tillgängliga från de olika likviditetskällorna och den tid det beräknas ta för att få finansiering från dessa.
• f. Huruvida åtgärderna är i linje med institutets övergripande riskstrategi och aptit för likviditetsrisk.
• g. Hur lämpliga antagandena om centralbanksfinansieringens roll är i institutets plan för likviditetsberedskap. De behöriga myndigheterna kan till exempel överväga institutets uppfattning om

I. tillgången till aktuella och framtida potentiella finansieringskällor i anslutning till centralbankens utlåningsprogram, II. vilka typer av utlåningsfaciliteter, godtagbara säkerheter och operativa rutiner som finns för att få tillgång till centralbanksfinansiering, III. under vilka omständigheter centralbanksfinansiering skulle behövas, vilket belopp som skulle krävas och under hur lång tid sådan centralbanksfinansiering sannolikt skulle behövas.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om åtgärderna som beskrivs i planen för likviditetsberedskap är genomförbara i de stresscenarier där det är meningen att de ska vidtas. De bör bland annat ta hänsyn till följande faktorer:

• a. Graden av överensstämmelse och samverkan mellan institutets likviditetsrelaterade stresstester, dess plan för likviditetsberedskap, dess indikatorer för tidig varning avseende likviditet och, i tillämpliga fall, dess likviditetsrelaterade återhämtningsplan.
• b. Huruvida de åtgärder som anges i planen för likviditetsberedskap verkar kunna göra det möjligt för institutet att reagera på ett adekvat sätt på en rad möjliga scenarier med allvarlig likviditetsstress, inbegripet institutspecifik och marknadsomfattande stress, samt det potentiella sambandet mellan dem, och huruvida de åtgärder som definieras i planen för likviditetsberedskap är försiktigt kvantifierade i fråga om likviditetsgenererande kapacitet under stressade förhållanden och den tid som krävs för att genomföra dem, med beaktande av operativa krav såsom pantsättning av säkerheter vid en centralbank.

De behöriga myndigheterna bör bedöma hur lämpligt institutets system för styrning är i förhållande till dess plan för likviditetsberedskap. De bör bland annat ta hänsyn till följande faktorer:

• a. Om de rutiner för upptrappning och prioritering som närmare anger när och hur de olika åtgärderna kan och bör aktiveras är lämpliga.
• b. Om institutet har lämpliga policyer och rutiner för kommunikation inom institutet och med utomstående parter.
• c. I vilken grad planen för likviditetsberedskap⁴⁷ är förenlig med institutets planer för verksamhetskontinuitet.

Finansieringsplaner

⁴⁷ Om planen för likviditetsberedskap är helt integrerad i återhämtningsplanen kommer detta att inkluderas i betyget för den totala återhämtningskapaciteten. Om planen för likviditetsberedskap inte införlivas i återhämtningsplanen och de två dokumenten är separata måste planen för likviditetsberedskap analyseras separat.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om finansieringsplanen är genomförbar och lämplig med hänsyn till institutets karaktär, omfattning och komplexitet, dess aktuella och planerade verksamhet samt dess likviditets- och finansieringsprofil. De bör bland annat ta hänsyn till följande faktorer:

• a. Huruvida finansieringsplanen omfattar alternativa scenarier. De behöriga myndigheterna bör särskilt uppmärksamma planens robusthet för att stödja den planerade affärsverksamheten under negativa scenarier.
• b. Vilken förändring som förväntas av institutets finansieringsprofil när finansieringsplanen verkställs och om förändringen är lämplig med tanke på institutets verksamhet och affärsmodell.
• c. Huruvida finansieringsplanen bidrar till de förbättringar av institutets finansieringsprofil som krävs eller önskas.
• d. Deras egen uppfattning om (förändringar av) den verksamhet på marknaden som planeras av institut inom deras egen jurisdiktion på en aggregerad nivå, och vad detta innebär för enskilda finansieringsplaners genomförbarhet.
• e. Huruvida finansieringsplanen är:

I. integrerad i institutets övergripande strategiska plan,

II. Förenlighet med dess affärsmodell,

III. förenlig med dess likviditetsriskaptit.

De behöriga myndigheterna kan dessutom överväga följande:

• a. Huruvida institutet på ett lämpligt sätt analyserar och är medvetet om huruvida finansieringsplanen är lämplig och tillräcklig med tanke på institutets aktuella likviditets- och finansieringspositioner och den prognosticerade utvecklingen av dessa. I detta sammanhang kan de behöriga myndigheterna överväga om institutets verkställande ledning kan förklara varför finansieringsplanen är genomförbar och vilka svagheter den har.
• b. Institutets policy för att fastställa vilka finansieringsaspekter och vilka marknader som är väsentliga för institutet (och om dessa är tillräckliga).
• c. Den tidshorisont som institutet planerar för att gå över till en annan finansieringsprofil, om det krävs eller önskas, med hänsyn till att det kan uppstå risker om övergången går antingen för snabbt eller för långsamt.
• d. Om finansieringsplanen innehåller olika strategier och tydliga förvaltningsrutiner för ett snabbt genomförande av strategiförändringar.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutets finansieringsplan har genomförts på lämpligt sätt. De bör åtminstone ta hänsyn till:

• a. om finansieringsplanen är väl dokumenterad och har kommunicerats till alla berörda medarbetare,
• b. huruvida finansieringsplanen är integrerad i institutets dagliga verksamhet, framför allt i beslutsprocessen för finansieringsbeslut.

De behöriga myndigheterna kan dessutom beakta huruvida institutet kan stämma av finansieringsplanen mot de uppgifter som lämnas till de behöriga myndigheterna i finansieringsplanens mall.

De behöriga myndigheterna bör beakta kvaliteten på institutets processer för övervakning av verkställandet av finansieringsplanen och dess förmåga att snabbt reagera vid avvikelser. Vid denna bedömning bör de behöriga myndigheterna bland annat beakta:

• a. vilken kvalitet uppdateringarna till ledningen håller när det gäller aktuell status för finansieringsplanens verkställande,
• b. om finansieringsplanen innehåller alternativa åtgärder som ska vidtas vid förändrade marknadsförhållanden,
• c. om institutets policy och praxis för regelbunden översyn, utfallstestning och uppdatering av finansieringsplanen när den faktiska finansieringen i hög grad skiljer sig från finansieringsplanen.