5.3 PD calibration

För att beräkna den ettåriga fallissemangsfrekvens som anges i punkt 78 i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013 bör instituten säkerställa fullständighet i de kvantitativa och kvalitativa data och annan information med avseende på nämnaren och täljaren som beskrivs i punkterna 73 och 74 och som används vid beräkningen av den observerade genomsnittliga fallissemangsfrekvensen. Instituten bör i synnerhet se till att åtminstone följande data om den relevanta observationsperioden som avses i punkterna 82 och 83 sparas på lämpligt sätt och finns tillgängliga:

• (a) Kriterierna för identifiering av relevant typ av exponering som omfattas av PD-modellen i fråga.
• (b) Kriterierna för identifiering av kalibreringssegment.
• (c) De riskfaktorer som används för riskdifferentiering. Om en ny relevant riskfaktor, för vilken det saknas tillgängliga historiska data, har tagits med i modellen bör instituten sträva efter att minimera bristen på data om riskfaktorer över tid, enligt vad som anges i punkt 51 a, och tillämpa en lämplig justering och försiktighetsmarginal i enlighet med avsnitt 4.4.
• (d) Alla identifieringsnummer för de gäldenärer och exponeringar som är relevanta för beräkningen av fallissemangskvoten, med beaktande av situationer där identifieringsnumret ändrats med tiden, inbegripet ändringar på grund av omstrukturering av exponeringar.

Uteslutande av observationer från beräkningen av den ettåriga fallissemangskvoten bör endast göras i följande två situationer:

• (a) Gäldenärer som felaktigt inkluderats i fallissemangsdata, eftersom de inte fallerat i den mening som avses i definitionen av fallissemang enligt artikel 178 i förordning (EU) nr 575/2013 och som beskrivs ytterligare i riktlinjerna för tillämpning av definitionen av en gäldenärs fallissemang i samma artikel, bör inte tas med i täljaren för den ettåriga fallissemangsfrekvensen.
• (b) Gäldenärer som felaktigt hänförts till kreditvärderingsmodellen, trots att de inte omfattas av kreditvärderingsmodellens tillämpningsområde, bör uteslutas från både nämnaren och täljaren för den ettåriga fallissemangsfrekvensen.

Instituten bör dokumentera all utrensning av data i enlighet med artikel 32.3 b i den tekniska standarden för tillsyn för den interna bedömningsmetoden, med hänsyn till beräkningen av den ettåriga fallissemangsfrekvensen och i synnerhet följande:

• (a) För PD-modeller som inte riktar sig mot hushåll, en förteckning över alla observationer inom ramen för datamängden som uteslöts enligt punkt 71, med en motivering för varje enskilt fall.
• (b) För PD-modeller som riktar sig mot hushåll, information om antalet uteslutna observationer samt anledningarna till dessa enligt punkt 71.

5.3.2 Beräkning av ettåriga fallissemangskvoter

För att beräkna de ettåriga fallissemangsfrekvenserna som avses i punkt 78 i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013 bör instituten säkerställa följande:

• (a) Att nämnaren utgörs av antalet ej fallerade gäldenärer med fordringar som observerats i början av den ettåriga observationsperioden. I detta sammanhang avser en fordran följande:
• (i) Balansräkningsposter, inbegripet eventuella kapitalbelopp, räntor och avgifter.
• (ii) Poster utanför balansräkningen, inbegripet garantier som utfärdats av institutet som garantigivare.
• (b) Att täljaren innefattar alla de gäldenärer som beaktats i nämnaren som hade minst ett fallissemang under den ettåriga observationsperioden.

När gäldenärerna eller exponeringarna hänförs till en riskklass för beräkning av den ettåriga fallissemangsfrekvensen bör instituten ta hänsyn till avvikelser som gjorts baserade på medarbetares egna omdömen, men de bör inte återspegla några ersättningseffekter på grund av kreditriskreducering i klassificeringarna, och inte heller konservativa efterhandsjusteringar som införts enligt avsnitt 8.1. Om den ettåriga fallissemangsfrekvensen beräknas enligt riskklass bör nämnaren avse alla gäldenärer som åsatts en riskklass i början av observationsperioden. Om den ettåriga fallissemangsfrekvensen beräknas på portföljnivå bör nämnaren avse alla gäldenärer som åsatts det relevanta kalibreringssegmentet i början av observationsperioden.

Instituten bör även beräkna den ettåriga fallissemangsfrekvensen för den del av gäldenärerna med fordringar som inte hade en kreditvärdering i början av den relevanta observationsperioden men som ingick i modellens tillämpningsområde (saknade kreditvärderingar). Detta gäller även om dessa gäldenärer åsattes en riskklass på ett konservativt sätt för beräkning av kapitalbaskraven. Gäldenärer vars kreditvärdering grundar sig på information som saknas eller delvis saknas, eller där kreditvärderingen är inaktuell men fortfarande anses giltig av institutet, bör inte betraktas som saknad kreditvärdering.

När det gäller punkterna 73 till 75 bör en gäldenär ingå i nämnaren och i förekommande fall i täljaren, även vid migration till en annan riskklass eller ratingmodell, ett annat riskklassificeringssystem eller annan metod för beräkning av kapitalkrav under observationsperioden eller när motsvarande fordringar såldes, skrevs bort, återbetalades eller på annat sätt avslutades under observationsperioden. Instituten bör analysera huruvida sådana migrationer eller försäljningar av fordringar påverkar fallissemangsfrekvensen. Om så är fallet bör de återspegla detta genom en lämplig justering och överväga en lämplig försiktighetsmarginal.

Vid beräkning av den ettåriga fallissemangsfrekvensen bör instituten se till att varje fallerad gäldenär endast räknas en gång i täljaren och nämnaren. Detta gäller även om gäldenären fallerade mer än en gång under den relevanta ettårsperioden.

För att välja en lämplig beräkningsmetod enligt vad som krävs i punkt 80 bör instituten utvärdera de observerade ettåriga fallissemangsfrekvenserna inom ramen för den historiska observationsperioden åtminstone kvartalsvis.

5.3.3 Beräkning av observerad genomsnittlig fallissemangskvot

De observerade genomsnittliga ettåriga fallissemangsfrekvenserna (observerad genomsnittlig fallissemangsfrekvens) bör beräknas för varje riskklass liksom för den typ av exponering som omfattas av relevant PD-modell och relevanta kalibreringssegment.

Instituten bör välja en lämplig metod för att beräkna den observerade genomsnittliga fallissemangsfrekvensen på grundval av en dokumenterad analys – antingen en metod som grundar sig på tidsfönster på ett år som är överlappande eller inte är överlappande. Analysen bör inbegripa åtminstone följande:

• (a) En analys av möjliga fel på grund av andelen kortfristiga och avslutade kontrakt som inte kan observeras under de relevanta ettårsperioderna.
• (b) En analys av möjliga fel på grund av de specifika beräkningsdatum som valts.
• (c) För institut som använder tidsfönster på ett år som är överlappande: en analys av möjliga väsentliga fel på grund av implicit övervikt för den överlappande tidsperioden.
• (d) En analys av möjliga väsentliga fel på grund av säsongseffekter med avseende på de valda beräkningsdatumen.

När det gäller punkterna 79 och 80 bör instituten beräkna de observerade genomsnittliga fallissemangsfrekvenserna som det aritmetiska medelvärdet av alla ettåriga fallissemangsfrekvenser, beräknade enligt punkterna 73 till 76. När det gäller PD-modeller för klassen hushållsexponeringar kan instituten beräkna den observerade genomsnittliga fallissemangsfrekvensen som ett viktat genomsnitt av ettåriga fallissemangsfrekvenser om ett institut inte lägger lika stor vikt vid historiska data eftersom mer aktuella data bättre förutsäger förluster i enlighet med artikel 180.2 e i förordning (EU) nr 575/2013. 5.3.4 Långfristiga genomsnittliga fallissemangskvoter

För att fastställa den historiska observationsperioden som avses i artikel 180.1 h och 180.2 e i förordning (EU) nr 575/2013 bör ytterligare observationer för de senaste fem åren, från tidpunkten för modellkalibreringen, anses vara relevanta om dessa observationer krävs för att den historiska observationsperioden ska återspegla det sannolika variationsintervallet för fallissemangsfrekvensen för den typen av exponeringar, enligt vad som avses i artikel 49.3 i den tekniska standarden för tillsyn av den interna bedömningsmetoden.

För att bedöma representativiteten för den historiska observationsperioden som avses i punkt 82 för de ettåriga fallissemangsfrekvensernas sannolika variationsintervall bör instituten bedöma om den historiska observationsperioden inbegriper en representativ blandning av bra och dåliga år, och de bör ta hänsyn till följande:

• (a) Variationen för alla observerade ettåriga fallissemangsfrekvenser.
• (b) Förekomst, avsaknad eller vanlig förekomst av ettåriga fallissemangsfrekvenser med avseende på dåliga år på det sätt de återspeglas av ekonomiska indikatorer som är relevanta för exponeringstypen under den historiska observationsperioden.
• (c) Väsentliga ändringar i den ekonomiska, rättsliga eller företagsmässiga miljön under den historiska observationsperioden.

Om den historiska observationsperioden som avses i punkt 82 är representativ för fallissemangsfrekvensens sannolika variationsintervall bör de långfristiga genomsnittliga fallissemangsfrekvenserna beräknas som det observerade genomsnittet av de ettåriga fallissemangsfrekvenserna under perioden.

Om den historiska observationsperioden som avses i punkt 82 inte är representativ för fallissemangskvoternas sannolika variationsintervall enligt vad som avses i artikel 49.4 i den tekniska standarden för tillsyn för den interna bedömningsmetoden bör instituten tillämpa följande:

• (a) Om inga eller för få dåliga år finns med under den historiska observationsperioden bör genomsnittet för observerade ettåriga fallissemangsfrekvenser justeras för att kunna estimera en långfristig genomsnittlig fallissemangsfrekvens.
• (b) Om dåliga år är överrepresenterade under den historiska observationsperioden kan genomsnittet för de observerade ettåriga fallissemangsfrekvenserna justeras för att estimera en långfristig genomsnittlig fallissemangsfrekvens om det finns väsentlig korrelation mellan de ekonomiska indikatorerna i punkt 83(b) och de tillgängliga ettåriga fallissemangsfrekvenserna. Instituten bör se till att den justerade långfristiga genomsnittliga fallissemangsfrekvensen återspeglar fallissemangsfrekvensernas sannolika variationsintervall till följd av justeringarna i punkterna a och b.

I undantagsfall där de långfristiga genomsnittliga fallissemangsfrekvenserna ligger under genomsnittet för alla observerade ettåriga fallissemangsfrekvenser på grund av ändringar som gjorts i enlighet med punkt 85 bör instituten jämföra de justerade långfristiga genomsnittliga fallissemangsfrekvenserna med det högre av följande:

• (a) Det observerade genomsnittet för de senaste fem årens fallissemangsfrekvenser.
• (b) Det observerade genomsnittet för alla tillgängliga ettåriga fallissemangsfrekvenser.

Instituten bör motivera justeringens omfattning och syfte, inbegripet försiktighetsmarginalens tillräcklighet, i linje med kraven i artikel 49.4 b i den tekniska standarden för tillsyn av den interna bedömningsmetoden och avsnitt 4.4. Om de justerade långfristiga genomsnittliga fallissemangsfrekvenserna är lägre än det högre av de två värdena som avses i punkterna a och b bör de dessutom specifikt motivera varför dessa två värden inte är lämpliga.

5.3.5 Kalibrering avseende långfristiga genomsnittliga fallissemangsfrekvenser

Instituten bör ha infört sunda och väldefinierade processer för att ombesörja sund kalibrering genom att inkludera följande i sin kalibreringsprocess:

• (a) Kvantitativa kalibreringstester per riskklass.
• (b) Kvantitativa kalibreringstester på kalibreringssegmentnivå.
• (c) Kompletterande kvalitativa analyser, såsom specialistbedömningar av gäldenärernas fördelning, lägsta antal gäldenärer per riskklass och undvikande av otillbörlig koncentration i vissa riskklasser.

Som en del av dokumentationen av PD-modellen bör instituten spara och beskriva kalibreringsurvalet som avser varje kalibreringssegment. För att säkerställa efterlevnad av artikel 180.1 a eller 180.2 a i förordning (EU) nr 575/2013 bör instituten hitta en lämplig balans mellan kalibreringsurvalets jämförbarhet med tillämpningsportföljen vad gäller gäldenärs- och transaktionsegenskaper och dess representativitet när det gäller fallissemangsfrekvensernas sannolika variationsintervall enligt vad som avses i avsnitt 5.3.4.

Instituten bör genomföra kalibreringen efter att ha tagit hänsyn till eventuella avvikelser som gjorts baserade på medarbetares egna omdömen avseende hur gäldenärer åsatts riskklasser, och före tillämpningen av försiktighetsmarginaler eller lägsta värden för PD-estimat enligt vad som avses i artiklarna 160.1 och 163.1 i förordning (EU) nr 575/2013. Om rangordningsmetoden eller policyn för sådana avvikelser har ändrats över tid bör instituten analysera hur dessa ändringar har påverkat avvikelsernas frekvens och omfattning och ta dessa i beaktande på lämpligt sätt.

Riskklassificeringen av rangordnade gäldenärer eller exponeringar kan göras under kalibreringen, i synnerhet när institut gör detta genom identifiering av intervall för poängvärden som återspeglar en fördefinierad PD-nivå som hänförs till en masterskala.

Instituten bör ta hänsyn till tillgången på data, modellens uppbyggnad samt de krav portföljen och verksamheten ställer och sedan välja en lämplig metod för att genomföra kalibreringen i enlighet med följande principer:

• (a) Instituten kan välja en av följande typer av kalibrering:
• (i) En kalibrering i enlighet med artikel 180.1 a eller 180.2 a i förordning (EU) nr 575/2013.
• (ii) En kalibrering i enlighet med artikel 169.3 i förordning (EU) nr 575/2013 i kombination med artikel 180.1 a eller 180.2 a i samma förordning, om en kontinuerlig riskklasskala används.
• (b) För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt för aktieexponeringar där ett institut använder PD-/LGD-metoden som anges i artikel 155.3 i förordning (EU) nr 575/2013 kan instituten välja en av följande typer av kalibrering:
• (i) En kalibrering som grundar sig på översättning till den skala för riskklassning som används av ett externt kreditvärderingsinstitut eller en liknande organisation i enlighet med artikel 180.1 f i förordning (EU) nr 575/2013.
• (ii) En kalibrering på nivån för lämpliga kalibreringssegment för relevanta estimeringar av sannolikheten för fallissemang, om det rör sig om en statistisk prognosmodell, i enlighet med avsnitt 4 i den tekniska standarden för tillsyn för den interna bedömningsmetoden, där PD-värdena estimeras som enkla medelvärden av estimeringar av sannolikheten för fallissemang när det gäller enskilda gäldenärer i en viss klass enligt artikel 180.1 g i förordning (EU) nr 575/2013.
• (c) För exponeringar mot hushåll kan instituten välja en kalibrering som grundar sig på totala förluster och LGD-värden i enlighet med artikel 180.2 b och d i förordning (EU) nr 575/2013.
• (d) För förvärvade företagsfordringar kan instituten välja en kalibrering som grundar sig på förväntade förluster och LGD-värden i enlighet med artikel 180.1 b och c i förordning (EU) nr 575/2013.

För att fastställa de PD-estimat som avses i punkt 91 bör kalibreringen avse något av följande:

• (a) Den långfristiga genomsnittliga fallissemangsfrekvensen på riskklassnivå. I sådana fall bör instituten tillhandahålla ytterligare kalibreringstester på nivån för relevant kalibreringssegment.
• (b) Den långfristiga genomsnittliga fallissemangsfrekvensen på kalibreringssegmentsnivån. I sådana fall bör instituten tillhandahålla ytterligare kalibreringstester på nivån för relevanta riskklasser eller, där de använder direkta PD-skattningar i enlighet med artikel 169.3 i förordning (EU) nr 575/2013, på en nivå som lämpar sig för tillämpning av sannolikhetsmodellen.

Oavsett vilken av metoderna som anges i punkt 92 som instituten väljer bör de bedöma den valda kalibreringsmetodens potentiella effekter på PD-estimatens beteende över tid.

För att bestämma PD-skattningar på grundval av en mappning till en extern skala för riskklassning enligt vad som avses i punkt 91(b)(i) bör instituten basera fallissemangsfrekvenserna som observerats för den externa organisationens klasser på en tidsserie som är representativ för fallissemangsfrekvensernas sannolika variationsintervall för de riskklasser som ingår i portföljen.

Om instituten härleder PD-skattningar från estimaten av förluster och LGD-värden i enlighet med artiklarna 161.2 och 180.2 b i förordning (EU) nr 575/2013 bör de använda en uppsättning referensdata som inbegriper realiserade förluster för alla fallissemang som identifierats under den historiska observationsperioden som anges i enlighet med avsnitt 6.3.2.1 och relevanta förlustfaktorer.

För att använda direkta PD-estimat för beräkning av kapitalbaskrav i enlighet med artikel 169.3 i förordning (EU) nr 575/2013 bör instituten påvisa att sannolikhetsmodellens teoretiska antaganden som ligger till grund för estimeringsmetoden uppfylls i tillräcklig utsträckning i praktiken, och att den långfristiga genomsnittliga fallissemangsfrekvensen bibehålls. I synnerhet bör alla data- och representativitetskrav uppfyllas, inbegripet de i artikel 174 c i förordning (EU) nr 575/2013, och definitionen av fallissemang bör tillämpas i enlighet med artikel 178 i förordning (EU) nr 575/2013. Kontinuerliga PD-värden eller utjämnade fallissemangsfrekvenser bör inte under några omständigheter användas för att komma till rätta med avsaknad av uppgifter, låg rangordningsförmåga eller andra brister i klassificeringsprocessen eller PD-skattningsprocessen, och inte heller för att sänka kapitalbaskraven.

Instituten kan dela upp exponeringar som omfattas av samma PD-modell i så många olika kalibreringssegment som behövs, där en eller flera deluppsättningar av dessa exponeringar har en väsentligt annorlunda risknivå. I detta syfte bör instituten använda relevanta segmenteringsfaktorer samt motivera och dokumentera användningen och omfattningen av kalibreringssegmenten.

Om poängsättningsmetoder används bör instituten säkerställa följande:

• (a) Om det görs en ändring i den poängsättningsmetod som används bör instituten överväga om det är nödvändigt att räkna om gäldenärernas eller exponeringarnas poäng på grundval av den ursprungliga uppsättningen uppgifter, i stället för att använda poäng som beräknats med tidigare versioner av poängsättningsmetoden som grund. Om det inte är möjligt att räkna om poängen bör instituten bedöma de potentiella effekterna och ta dessa i beaktande med hjälp av en lämplig ökning av försiktighetsmarginalen för deras PD-skattningar.
• (b) I de fall där artikel 180.1 g i förordning (EU) nr 575/2013 gäller är de PD-estimat som härleddes som ett enkelt medelvärde av enskilda PD-estimat tillräckliga för relevanta klasser, genom tillämpning av kalibreringstester på dessa estimat på riskklassnivå, på grundval av de ettåriga fallissemangskvoterna som är representativa för fallissemangskvoternas sannolika variationsintervall.

Kalibreringen bör inte påverka rangordningen av gäldenärer eller exponeringar inom ett kalibreringssegment förutom inom varje riskklass.