4.2 Indatas lämplighet

De indata som avses i artikel 325bc i förordning (EU) nr 575/2013 bör fånga upp båda av följande, där så är relevant:

• (a) Generella marknadsrisker, såsom närmare anges i avsnitt 4.2.1.
• (b) Specifika marknadsrisker, såsom närmare anges i avsnitt 4.2.2. RISKMÄTNINGSMODELLEN

Finansinstitut bör utföra analyser som stöds av övertygande empirisk bevisning och objektiva data för att i tillämpliga fall visa att de indata som använts för en given riskfaktor fångar upp alla väsentliga generella och specifika marknadsrisker som ingår i denna riskfaktor. Som en del av de räkenskaper som finansinstituten för i syfte att visa att de efterlever kraven i riktlinjerna bör finansinstituten dokumentera sådana analyser.

4.2.1 Indata som fångar upp generella marknadsrisker

När historiska data för marknadsindex eller andra historiska data som företräder kännetecken som delas av andra instrument används för att kalibrera de indata som avses i artikel 325bc i förordning (EU) nr 575/2013, i avsikt att företräda generella marknadsrisker, bör valet av dessa historiska data vara begreppsmässigt sunt och användas konsekvent inom dessa instrument.

När finansinstitut använder beta-approximationer eller andra metoder för generering av slumpmässiga data för att fastställa scenarierna för framtida chocker bör de lägga fram empiriska bevis som visar att generella marknadsrisker fångas upp korrekt av de indata som används för att fastställa betakoefficienternas värde eller parametrarna för metoderna för generering av slumpmässiga data. Sådana empiriska bevis bör innehålla statistiska mått som uttrycker anpassningsgraden (goodness-of-fit) för beta-approximationerna eller de andra metoderna för generering av slumpmässiga data. Som en del av de räkenskaper som finansinstituten för i syfte att visa att de efterlever kraven i riktlinjerna bör finansinstituten dokumentera de analyser som utförts för att uppfylla denna punkt.

4.2.2 Indata som fångar upp specifika marknadsrisker

De indata som avses i artikel 325bc i förordning (EU) nr 575/2013 bör göra det möjligt att fånga upp väsentliga specifika risker, däribland namnrelaterade basisrisker och väsentliga idiosynkratiska skillnader mellan liknande men inte identiska positioner.

När finansinstitut använder beta-approximationer eller andra metoder för generering av slumpmässiga data för att fastställa scenarierna för framtida chocker bör de lägga fram empiriska bevis som visar att specifika marknadsrisker fångas upp korrekt av de indata som används för att fastställa betakoefficienternas värde eller parametrarna för metoderna för generering av slumpmässiga data. När antaganden görs om att residualvärden från beta-approximationer eller andra metoder för generering av slumpmässiga data inte är kopplade till varandra bör den empiriska bevisning som avses i den föregående meningen innehålla en motivering till dessa antaganden. Som en del av de räkenskaper som finansinstituten för i syfte att visa att de efterlever kraven i riktlinjerna bör finansinstituten dokumentera de analyser som utförts för att efterleva denna punkt. RISKMÄTNINGSMODELLEN