7.2 Bedömningsmetod

De behöriga myndigheterna bör göra en kvalitativ översyn av det ansökande kreditinstitutets affärsstrategi för att få en överblick över de typer av verksamheter som de avser att inleda, deras geografiska spridning, de underliggande antagandenas trovärdighet och det ansökande kreditinstitutets riskprofil.

I detta syfte bör de behöriga myndigheterna få en tydlig bild av följande:

• (a) De typer av verksamheter som det ansökande kreditinstitutet avser att inleda, inbegripet identifiering av kärn- och icke-kärnaffärsområden och typer av målkunder. Denna analys bör syfta till att fastställa vilken verksamhet som omfattas av auktorisationen eller, i enlighet med punkt 58, auktorisationens omfattning samt tillgången till andra lämpliga auktorisationssystem, beroende på vilka omständigheter som föreligger. Översynen bör också ge den behöriga myndigheten en förståelse av den tillhörande riskprofilen, inbegripet risken för penningtvätt och finansiering av terrorism, och inverkan på kapitalkraven, likviditeten och finansieringsbehoven samt på interna styrformer.
• (b) Verksamhetens geografiska fördelning, inbegripet den planerade verksamheten genom dotterbolag och filialer eller genom friheten att tillhandahålla tjänster inom EU eller i ett tredjeland, och den planerade framtida utvidgningen. Särskilt när affärsmodellen avser användning av digitala lösningar bör de behöriga myndigheterna bedöma huruvida den planerade gränsöverskridande verksamheten skulle omfattas av ”friheten att tillhandahålla tjänster” eller ”etableringsrätten”. Analysen bör bland annat stödja de behöriga myndigheternas förståelse av behovet av ytterligare regleringskrav för att få tillträde till målmarknaderna (t.ex. passanmälan), eventuella tillhörande regleringsrisker och affärsmässiga eller ekonomiska skäl för den planerade företagsstrukturen och den planerade geografiska fördelningen. Den bör också stödjas av den analys av risken för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förknippad med en jurisdiktion, som utförs i samband med bedömningen av den operativa strukturen. Om ett ansökande kreditinstitut avser bedriva en stor del av sin verksamhet utanför den jurisdiktion där det lämnade in ansökan om auktorisation bör den behöriga myndigheten, i enlighet med skäl 16 i kapitalkravsdirektivet, bedöma huruvida valet av jurisdiktion för ansökan syftar till att undvika strängare tillsynsstandarder (t.ex. beträffande systemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism) som gäller i en annan medlemsstat.
• (c) Den övergripande strategin, som undersöker det ansökande kreditinstitutets affärsmässiga grund, samt den övergripande koncernstrategin när sökanden tillhör en koncern. Detta inbegriper en lämplig förståelse av de strategiska målen, de viktigaste drivkrafterna för verksamheten, eventuella identifierade konkurrensfördelar, kvantitativa och kvalitativa mål i affärsplanen, inbegripet företagets produkt eller tjänst, värdeangivelse och marknadspositionering.

Med särskild hänsyn till innovativa affärsmodeller och/eller genomförandemekanismer bör de behöriga myndigheterna också uppmärksamma beskrivningen av de planerade tjänsternas och produkternas innovativa egenskaper, inbegripet eventuell ökad exponering för risk för penningtvätt och finansiering av terrorism. I linje med proportionalitetsprincipen och den riskbaserade metoden kan de behöriga myndigheterna överväga att se över den bakomliggande förklaringen av den nya produktens attraktionskraft, produktprissättning, struktur och komparativa fördel. En sådan översyn bör samordnas och kompletteras med den marknadsanalys som beskrivs i avsnitt 7.2.3 och de externa nyckelindikatorernas potentiella inverkan på affärsstrategin.

En tydlig förståelse av den planerade affärsstrategin kommer att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att bedöma den tillhörande finansieringsstrategin, relevanta externa och interna faktorer för att uppnå de strategiska målen och rimligheten i de kvantitativa antagandena. Sammantaget bör bedömningen ge den behöriga myndigheten en uppfattning om företagsstrategins starka och svaga sidor, möjligheter och risker.

7.2.2 Finansieringsstruktur, likviditetsbedömning och likviditetsförvaltning

De behöriga myndigheterna bör få en tydlig bild av de planerade finansieringskällorna för den planerade affärsverksamheten, inklusive källan (källorna) till startkapitalet. De behöriga myndigheterna bör granska den information som lämnats av det ansökande kreditinstitutet (särskilt i enlighet med artikel 4 i de tekniska tillsynsstandarderna om information för auktorisation) för att bedöma likviditetsprofilen och ansvarsstrukturen, med särskild inriktning på de underliggande antagandenas trovärdighet. När det gäller skuldstrukturen bör de behöriga myndigheterna bedöma de olika finansieringskällorna (typer av skulder, instrument och motparter), tillhörande kostnader, inbäddade optioner och deras avtalsmässiga och beteendemässiga löptider. En tydlig bild av likviditetsprofilen och ansvarsstrukturen gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att bedöma prognoserna för de lagstadgade likviditets- och finansieringskvoterna, däribland likviditetstäckningskvoten¹⁰ och den stabila nettofinansieringskvoten¹¹ , även med beaktande av deras utveckling under planeringsperioden till följd av den gradvisa ökningen av affärsverksamheten och genomförandet av finansieringsstrategin (t.ex. gradvis tillkomst av insättare) under etableringsfasen. De behöriga myndigheterna bör också beakta att även om merparten av de tillgängliga finansieringskällorna under det första verksamhetsåret vanligtvis är stabila (t.ex. aktiekapital) och andelen likvida tillgångar är hög, kan utvecklingen av de lagstadgade kvoterna variera beroende på den sökandes planerade affärsverksamhet och finansieringsstrategi.

¹⁰ Se kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut.

¹¹ Se avdelning IV, del sex i kapitalkravsförordningen (införd i den reviderade kapitalkravsförordningen [CRR II]).

De behöriga myndigheterna bör göra en mer ingående bedömning, inklusive detaljerade frågor om möjliga alternativa scenarier, om finansieringsstrukturen uppvisar en hög koncentrationsnivå eller en obalanserad finansieringsprofil (t.ex. alltför stor löptidsobalans).

Finansieringskostnaderna bör bedömas i samband med bedömningen av den finansiella prognosen (se 7.2.5) som en del av det ansökande kreditinstitutets vinst och förlust, och när så är möjligt och lämpligt bör de jämföras med andra motsvarande finansieringskostnader. Dessutom bör de underliggande antagandena – särskilt de planerade räntorna – bedömas mot bakgrund av företagsklimatet och det makroekonomiska klimatet.

De behöriga myndigheterna bör se över den inlämnade informationen, särskilt enligt artikel 4 g ii–v¹² i de tekniska tillsynsstandarderna om information för auktorisation, för att bedöma det ansökande kreditinstitutets förmåga att finansiera, övervaka, uppdatera och rapportera sin likviditetsposition och de relativa buffertarna i enlighet med sina behov¹³ .

¹² I artikel 4 g i de tekniska tillsynsstandarderna om information för auktorisation föreskrivs att ansökan ska innehålla ”en översikt över följande ramar och riktlinjer hos det ansökande kreditinstitutet: […] b) riktlinjer för hantering av likviditetsrisker, c) riktlinjer för finansieringskoncentration och diversifiering, d) riktlinjer för förvaltning av säkerheter, e) riktlinjer för inlåning”.

¹³ Se avsnitt 9.4 om ramen för intern kontroll.

De behöriga myndigheterna bör granska den inlämnade informationen, i synnerhet enligt artikel 4 a led v¹⁴ i de tekniska tillsynsstandarderna om information för auktorisation, i syfte att bedöma den övergripande beredskapen för den interna processen för bedömning av likviditet, med beaktande av bland annat följande aspekter:

• (a) Likviditetsstyrning. De behöriga myndigheterna bör få en tydlig förståelse av institutets faktiska förmåga att hantera sin likviditet, inbegripet huruvida respektive funktioner har tillräckliga resurser för att säkerställa en sund likviditetshantering och kan beräkna den stabila nettofinansieringskvoten och likviditetstäckningskvoten. De behöriga myndigheterna bör också få en tydlig förståelse av de rapporteringsvägar som inrättats för att diskutera institutets likviditet och tillhörande risker, inbegripet det avsedda innehållet i och frekvensen för rapporter till ledningsorganet, den verkställande ledningen och relevanta kommittéer (i tillämpliga fall) för att fastställa att de kan diskutera och ifrågasätta de relevanta frågorna.
• (b) Finansieringsstrategi och likviditetsplanering. De behöriga myndigheterna bör få en tydlig förståelse av kreditinstitutets förmåga att utforma scenarier, inbegripet stresstester och beredskapsplaner för finansiering.
• (c) Ramen för intern likviditetskontroll. De behöriga myndigheterna bör få en tydlig förståelse av de planerade processerna för granskning, validering och styrkande av bevis (t.ex. rapporter, kontrollbevis).

¹⁴ I artikel 4 h i de tekniska tillsynsstandarderna om information för auktorisation föreskrivs följande: ”Ansökan ska innehålla följande uppgifter om det ansökande kreditinstitutets finansiella ställning: […] en sammanfattning av den interna likviditetsbedömningen, på gruppnivå, undergruppsnivå och individuell nivå, beroende på vad som är tillämpligt, som visar att kreditinstitutets likviditetsresurser kommer att vara tillräckliga för att uppfylla dess likviditetskrav […]”.

I enlighet med den proportionalitetsstrategi som anges i punkt 70 bör de behöriga myndigheterna bedöma det ansökande kreditinstitutets förmåga och beredskap att motstå finansieringsstress. För detta ändamål bör de behöriga myndigheterna analysera effekterna av det inlämnade finansierings- och likviditetsstresscenariot, såsom ökade finansieringskostnader, på likviditets- och finansieringskvoterna.

I tillämpliga fall bör de behöriga myndigheterna se till att den inlämnade beskrivningen av det relevanta förfarandet för utarbetandet av återhämtningsplanen beaktar likviditets- och finansieringsindikatorer.

Vid bedömningen av risker för likviditet och finansiering bör de behöriga myndigheterna kontrollera att det ansökande kreditinstitutet i framtiden uppfyller minimikraven i relevant EU-lagstiftning och nationell genomförandelagstiftning. Bedömningens omfattning skulle dock kunna utvidgas utöver dessa minimikrav, i syfte att göra det möjligt för behöriga myndigheter att begära större likviditetsresurser från det ansökande kreditinstitutet för att kompensera för oidentifierade risker och osäkerheter.

7.2.3 Viktiga externa faktorer, däribland företagsklimatet

För att bilda sig en uppfattning om sannolikheten för ett instituts strategiska antaganden bör de behöriga myndigheterna ta hänsyn till affärsplanens viktigaste externa faktorer, inklusive företagsklimatet, som en del av sin övergripande bedömning, i enlighet med de kriterier som anges nedan.

I enlighet med den proportionalitetsstrategi som anges i punkt 70 bör de behöriga myndigheterna se över den översikt av målmarknadsanalysen som lämnats in av det ansökande kreditinstitutet i syfte att få en fullgod förståelse av det befintliga företagsklimatet, med hänsyn till verksamheten hos de viktigaste befintliga aktörerna och potentiella konkurrenterna på målmarknaderna och den sannolika utvecklingen av företagsklimatet.

I detta syfte bör de behöriga myndigheterna se över analysen av de trender på målmarknaden som kan påverka institutets resultat och lönsamhet. Dessa kan från fall till fall omfatta lagstiftnings- och makrotillsynstrender (t.ex. ändringar av lagstiftningen om distribution av produkter till privatpersoner och mindre företag eller ändringar av högsta tillåtna belåningsgrad för bolån), tekniska trender (t.ex. övergång till elektroniska plattformar för vissa typer av handel) och samhälleliga/demografiska trender (t.ex. kundsammansättning, produktbyten till följd av föränderliga marknadstrender, ökad efterfrågan på islamiska bankfaciliteter).

När så är lämpligt och efter en analys från fall till fall kan hänvisningar till befintliga aktörer och potentiella konkurrenter, utöver etablerade finansinstitut, omfatta globala teknikföretag som expanderar till finansiella tjänster. En sådan analys bör också genomföras i samordning med översynen av målmarknaden, inbegripet sådana konkurrenters inverkan på det ansökande kreditinstitutet, till exempel på direkt marknadsföring av konsumenter. 7.2.4 Interna nyckelfaktorer

I enlighet med den proportionalitetsstrategi som anges i punkt 71, och från fall till fall, bör de behöriga myndigheterna genomföra en analys av de kvalitativa egenskaperna hos det ansökande kreditinstitutets tilltänkta affärsmodell för att förstå dess framgångsdrivkrafter samt de huvudsakliga beroendena som är förknippade med det ansökande kreditinstitutets uppfattning.

I detta avseende bör de områden som de behöriga myndigheterna ska analysera inbegripa de viktigaste interna faktorer som påverkar affärsmodellens framgång, såsom det ansökande kreditinstitutets planerade starka sidor i förbindelserna med kunder, leverantörer och partners, it-plattformarnas kvalitet och operativ kapacitet och resurskapacitet, samt faktorer såsom tredjepartsleverantörer, mellanhänder, potentiell exponering för risk för penningtvätt och finansiering av terrorism och särskilda regleringsdrivande faktorer.

De behöriga myndigheterna bör också bedöma om de finansiella prognoserna överensstämmer med den affärsstrategi som anges i planen, om det finns en tydlig plan för genomförandet och kapaciteten att genomföra affärsplanen. I det senare avseendet bör de behöriga myndigheternas översyn även ta hänsyn till bedömningen av ledningens yrkesmässiga kapacitet på löpande basis, även med avseende på affärsplanen och dess förändringar över tid, och tillgången till tillräckliga personalresurser för att säkerställa genomförandet av affärsstrategin. Till stöd för denna bedömning bör de behöriga myndigheterna ta hänsyn till den tidigare arbetslivserfarenheten hos medlemmarna i ledningsorganet.

7.2.5 Finansiella prognoser

De behöriga myndigheterna bör göra en kvantitativ översyn av det ansökande kreditinstitutets affärsplan med fokus på de inlämnade finansiella prognoserna för både grundscenariot och stresscenariot, med beaktande av geografisk spridning, verksamhetstyper och marknadsställning på individuell nivå och, i tillämpliga fall, gruppnivå eller undergruppsnivå (artikel 4 a i de tekniska tillsynsstandarderna om information för auktorisation¹⁵ ). De behöriga myndigheterna bör också granska finansiella positioner (t.ex. baserat på balansräkningen), risk (t.ex. baserat på det totala riskvägda exponeringsbeloppet, ”TREA” eller andra riskmått) och/eller organisatoriska och/eller lagstadgade begränsningar.

¹⁵ I artikel 4 a i de tekniska tillsynsstandarderna om information för auktorisation föreskrivs att ansökan ska innehålla ”prognosinformation om det ansökande kreditinstitutet på individuell nivå och, i tillämpliga fall, på gruppnivå och undergruppsnivå (med angivande av kreditinstitutets andel), minst utifrån ett grundscenario och ett stresscenario, inbegripet: [...] ”.

Syftet med den kvantitativa översynen av affärsplanens finansiella prognoser bör vara att bedöma trovärdigheten hos de underliggande antagandena (när det gäller företagstillväxt, intäktsgenerering, uppskattning av kostnader och underliggande risker), lönsamheten och hållbarheten i sökandens affärsmodell och dess övergripande förmåga att uppnå de beräknade resultaten i enlighet med tillsynskraven i både grundscenariot och stresscenariot.

Bedömningen av de finansiella prognoserna bör återspegla det ansökande kreditinstitutets målinriktade affärsstrategi med avseende på det ansökande kreditinstitutets mest väsentliga geografiska områden, inbegripet dotterbolag, filialer, verksamheter som tillhandahålls via friheten att tillhandahålla tjänster, verksamhetstyper, affärsområden och produktområden baserade på vinstbidrag (t.ex. baserat på vinst- och förlusträkning) och undersöka trovärdigheten i de underliggande kvantitativa antagandena (t.ex. affärsverksamhet per region, avgiftsinkomst, antal kunder, personalkostnader, makroekonomiska antaganden osv.).

När de behöriga myndigheterna bedömer affärsplanens lönsamhet bör de särskilt uppmärksamma de områden i den riktade affärsstrategin som är mest relevanta för affärsmodellens framtida hållbarhet och överlevnad i stressituationer. I den mån det är möjligt och lämpligt bör de också ta hänsyn till det ansökande kreditinstitutets exponering för befintliga eller nya risker och sårbarheter.

I detta syfte bör de behöriga myndigheterna se över förklaringen av kreditinstitutets ursprungliga bärkraft och affärsmodellens hållbarhet under en tidsperiod som krävs av det ansökande kreditinstitutet för att nå stabilt tillstånd, under alla omständigheter under minst en treårsperiod. När det gäller stresscenariot bör det vara tillräckligt att kreditinstitutet kan uppfylla tillsynskraven i slutet av planeringsperioden.

De behöriga myndigheterna kan behöva bedöma en affärsplan med längre tidshorisont, till exempel upp till fem år. Detta kan till exempel vara fallet när det gäller sökande vars konjunkturcykel utvecklas under fem år eller vars treåriga verksamhetsplaner uppvisar hållbarhetsbrister. I sådana fall bör bedömningens intensitet kalibreras i enlighet med affärsplanens riskprofil, potentiella svagheter och osäkerhet som är kopplad till den längre tidshorisonten.

I den mån det är möjligt och lämpligt bör de behöriga myndigheterna fastställa en relevant inbördes jämförelse för det ansökande kreditinstitutet. Den behöriga myndigheten bör fastställa jämförelsegruppen eller jämförelsegruppen på grundval av den konkurrerande produkten/affärsområdena med inriktning på samma källa till vinst/kunder och basera analysen på tillsynsuppgifter, marknadsdata och makroekonomiska uppgifter som den behöriga myndigheten förfogar över. I sådana fall bör bedömningens resultat från jämförelsen komplettera den behöriga myndighetens expertbedömning. Om jämförelsen inte är möjlig bör de behöriga myndigheterna förlita sig på expertutlåtanden.

De behöriga myndigheterna bör överväga att bedöma lönsamhetstrender och lönsamhetskvoter, med beaktande av de risker som det ansökande kreditinstitutet planerar att anta och den relativa utvecklingen i förhållande till jämförbara företag. Till stöd för denna bedömning kan de behöriga myndigheterna hänvisa till de vanligaste lönsamhets- och riskindikatorerna, såsom avkastning på eget kapital, avkastning på tillgångar, förhållande mellan kostnader och intäkter, riskkostnad och bruttosoliditetsgrad. Den behöriga myndighetens användning av specifika indikatorer bör återspegla den typ av risk och risknivå som det ansökande kreditinstitutet förutser för att generera vinst (exempelvis kan ett institut som genererar lägre och stabilare avkastning med en konservativ riskaptit vara mer hållbart än ett institut med hög avkastning men en mycket aggressiv riskaptit). De behöriga myndigheterna bör noggrant bedöma den risk som ligger till grund för det ekonomiska resultatet (t.ex. risknivån på tillgångar), och i möjligaste mån även ta hänsyn till riskjusterade indikatorer.

De behöriga myndigheterna bör kunna få en klar bild av institutets källor till vinst- och förlustgenerering (särskilt av de bakomliggande drivkrafterna såsom volymer – lager och flöden – och priser/marginaler) för att identifiera de viktigaste drivkrafterna bakom och beroendet av ett företags resultat och potentiella sårbarheter. När så är lämpligt och mot bakgrund av den proportionalitetsstrategi som anges i punkt 70 bör de behöriga myndigheterna göra en uppdelning av intäkter/inkomstkällor för att förstå huruvida de förväntade inkomstkällorna är förenliga med den övergripande affärsstrategin (typ av affärsmodell, verksamhetens storlek). I detta avseende bör de behöriga myndigheterna uppmärksamma alltför optimistiska vinstförväntningar, till exempel avseende terminsräntan och andra relevanta antaganden om inkomstgenerering, och deras potentiella inverkan på prognosernas tillförlitlighet och i slutändan hållbarheten.

I enlighet med den proportionalitetsprincip som anges i punkt 70 bör de behöriga myndigheterna se över det ansökande kreditinstitutets produktprissättning och produktstruktur. I detta syfte kan exempelvis följande beaktas:

• (a) Beroendet av riskfyllda eller koncentrerade inkomstkällor (t.ex. högrisklån, lånefinansierade lån, konsumentkrediter, särskilda kundgrupper) och dess effekter på affärsmodellen, såsom ökad sårbarhet för förändringar i företagsklimatet (t.ex. lägre priser på fastigheter, minskad efterfrågan på produkter som finansieras genom konsumentlån).
• (b) Beroendet av mer volatila inkomstkällor (t.ex. rörelseintäkter, risksäkringsinkomster eller andra icke-återkommande källor) och konsekvenserna för inkomsternas långsiktiga hållbarhet.

De behöriga myndigheterna bör få en tydlig förståelse av de olika intäktsmodellerna (t.ex. ränteintäktsbaserade (t.ex. kundkreditverksamhet) eller avgiftsbaserade (t.ex. handelsfinansiering, korrespondentbank-, förvarings- eller rådgivningstjänster), de specifika intäktskällorna, nyckelutförandeindikatorerna och risknivån för de berörda affärsområdena. I samtliga fall bör de få en tydlig förståelse av det ansökande kreditinstitutets intäktsmodell, hur det förväntas generera intäkter både under oförändrade förhållanden och i stressituationer samt trovärdigheten i de underliggande antagandena.

De behöriga myndigheterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt hög tillväxttakt och därmed sammanhängande riskantaganden, inbegripet i förhållande till det ansökande kreditinstitutets genomförandeförmåga och förmåga att hantera risker, för att styrka uppnåendet av målprognoserna i enlighet med den analys som utförts enligt punkt 92. Bedömningen av trovärdigheten hos de underliggande antagandena bör göras med beaktande av olika faktorer, däribland den övergripande affärsstrategin, produktprissättningen, företagsklimatet, finansieringsstrategin, risktoleransen och riskaptiten, förekomsten av policyer som syftar till att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning osv. När det gäller affärsmodellens hållbarhet bör de behöriga myndigheterna få en grundlig förståelse av kostnadsstrukturen och de relevanta indikatorerna, t.ex. utvecklingen av förhållandet mellan kostnad och målinkomst (absolut eller i förhållande till horisonter) i slutet av den planerade affärsplanen.

Målkostnadsstrukturen (t.ex. arbetskostnader, administrativa kostnader eller it-kostnader) bör granskas i absoluta termer och, när så är möjligt och lämpligt, jämföras med jämbördiga parter, med beaktande av den betydande negativa inverkan som underskattning av vissa kostnader, särskilt under inledningsfasen eller i stressituationer, kan ha på affärsmodellens och/eller strategins hållbarhet. De behöriga myndigheterna bör uppmärksamma återkommande kostnadskoncentrationer som kan återspegla stelhet i kostnadsstrukturen.

Särskilt när det gäller kostnadsmodeller kommer de ansökande kreditinstitut som i hög grad förlitar sig på teknikbaserade affärsmodeller sannolikt att ådra sig lägre marginalkostnader än kreditinstitut med transaktioner kopplade till höga rörliga kostnader. Till följd av detta kommer lönsamheten i sådana affärsmodeller i princip sannolikt att öka efter det att en viss kritisk massa uppnåtts som absorberar de fasta investeringskostnaderna. De behöriga myndigheterna bör därför ta hänsyn till viktiga utgifter för sådana sökande, såsom talanger inom marknadsföring av teknik eller produkter och investeringar i infrastruktur.

7.2.6 Övergripande tillsynsbedömning

På grundval av den affärsplan och de finansiella prognoser som lämnats bör de behöriga myndigheterna utveckla sin övergripande tillsynsbedömning för att bedöma a) om det ansökande kreditinstitutets affärsmodell kommer att vara bärkraftig och hållbar och b) om det ansökande kreditinstitutet kommer att kunna uppfylla tillsynskraven under planeringsperioden. På grundval av den behöriga myndighetens expertbedömning är syftet med den övergripande tillsynsbedömningen att skapa en integrerad och heltäckande bedömning av affärsplanen och de finansiella prognoserna och särskilt av de underliggande antagandenas trovärdighet. Tillsynsmyndighetens ståndpunkt bör baseras på en bedömning av den mottagna informationen om affärsstrategi, företagsklimat (potentiella jämbördiga parter, marknadstendenser och andra externa faktorer som kan påverka framtida lönsamhet) och centrala interna faktorer, och jämföras med det ansökande kreditinstitutets egna upplysningar (finansiella prognoser, såsom förklaras i punkterna 93–106) för att bedöma deras övergripande trovärdighet.

På grundval av den granskade informationen bör den behöriga myndigheten ifrågasätta det ansökande kreditinstitutets antaganden och utveckla sin egen tillsynsståndpunkt. Om antagandena inte är trovärdiga får de behöriga myndigheterna utarbeta alternativa antaganden och genomföra en känslighetsanalys för att fastställa den kvantitativa effekten på de berörda områdena i affärsplanen. Utmaningen post för post och respektive tillämpning av alternativa antaganden, vid behov, kommer att göra det möjligt för den behöriga myndigheten att kvantifiera och bedöma den övergripande effekten av känslighetsanalysen på de finansiella prognoserna och slutligen på de mest relevanta tillsynskraven. Den behöriga myndigheten kan ifrågasätta både grundscenariot och stresscenariot.

Utvecklingen av tillsynsbedömningen och känslighetsanalysen bör vara föremål för proportionalitet enligt vad som anges i punkt 70 med hänsyn till den tilltänkta affärsmodellens relativa risk och komplexitet. Om den övergripande tillsynsbedömningen skiljer sig från sökandens åsikt kan de behöriga myndigheterna överväga att dela med sig av specifika synpunkter till det ansökande kreditinstitutet, i syfte att överbrygga informationsluckan och fördjupa förståelsen av de antaganden som gjorts av det sökande kreditinstitutet. Dialogen mellan tillsynsmyndigheterna kan bidra till att det ansökande kreditinstitutet lämnar in en reviderad affärsplan och en finansiell prognos som återspeglar eventuella nödvändiga korrigerande åtgärder för att säkerställa dess bärkraft och hållbarhet och, i slutändan, efterlevnad av tillsynskraven under planeringsperioden. I en sådan situation får de behöriga myndigheterna också överväga riskreducerande åtgärder i form av villkor som ska uppfyllas, efterföljande skyldigheter eller begränsningar, enligt vad som anges i avsnitt 4.2, punkterna 25–32.