4.5 Utlösande faktorer

I enlighet med artikel 47.1 i förordning (EU) 2023/1114 utlöses genomförandet av planen för inlösen av den behöriga myndighetens beslut att utgivaren ”inte kan eller sannolikt inte kan fullgöra sina skyldigheter”.

Utöver de situationer med avseende på utgivaren som uttryckligen nämns i artikel 47.1 i förordning (EU) 2023/1114, nämligen i) insolvens, ii) resolution (i tillämpliga fall) eller iii) återkallande av auktorisation, innehåller dessa riktlinjer ytterligare uppgifter för den behöriga myndighetens bedömning av huruvida utgivaren ”inte kan eller sannolikt inte kan fullgöra sina skyldigheter” enligt förordning (EU) 2023/1114.

När det gäller inledande av krisförebyggande åtgärder eller krishanteringsåtgärder enligt definitionen i artikel 2.1.101 och 2.1.102 i direktiv 2014/59/EU eller en resolutionsåtgärd enligt definitionen i artikel 2.11 i förordning (EU) 2021/23, bör den behöriga myndigheten inte utlösa planen för inlösen utan föregående samråd och samordning med relevanta behöriga tillsyns- eller resolutionsmyndigheter enligt direktiv 2013/36/EU10, direktiv 2014/59/EU eller förordning (EU) 2021/23, om utgivaren omfattas av dessa direktiv och denna förordning.

För att bedöma om utgivaren ”inte kan eller sannolikt inte kan fullgöra sina skyldigheter” enligt förordning (EU) 2023/1114 bör den behöriga myndigheten, bland annat, beakta de aspekter som förtecknas i punkt 84 i–iii uteslutande avseende de krav som anges i avdelning III eller avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt, i förordning (EU) 2023/1114 och inom ramen för den behöriga myndighetens tillsyn.

De aspekter som den behöriga myndigheten bland annat bör beakta vid bedömningen av huruvida utgivaren ”inte kan eller sannolikt inte kan fullgöra sina skyldigheter” enligt förordning (EU) 2023/1114 är följande:

• i. Utgivarens kapitalsituation: överträdelse av kraven i artikel 35.1–35.5 och artikel 45.5 i förordning (EU) 2023/1114.
• ii. Utgivarens likviditetssituation enligt tillämpliga krav i förordning (EU) 2023/1114 och/eller likviditetssituationen för tillgångsreserven:
• o Överträdelse av likviditetskraven eller, vid krav på att inneha en tillgångsreserv, av de krav avseende tillgångsreservens storlek och sammansättning som anges i kapitlen 3 och 5 i avdelning III i förordning (EU) 2023/1114, inbegripet eventuella specifikationer i enlighet med artiklarna 36.4, 38.5 och 45.7 b i den förordningen, så snart de relevanta delegerade förordningarna är tillämpliga, på ett sätt som motiverar att den behöriga myndigheten återkallar utgivarens auktorisation.
• o Oförmåga att betala skulder och åtaganden när de förfaller till betalning.
• o En reserv av tillgångar till ett lägre värde än åtagandena.
• iii. När det gäller utgivare av tillgångsanknutna token som auktoriserats i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2023/1114, andra krav för fortsatt auktorisation:
• o När det gäller styrningsarrangemang: ackumulering av väsentliga svagheter eller brister inom viktiga områden i styrningsarrangemangen eller de interna kontrollfunktionerna, inbegripet riskhantering och IKT-riskhantering, som ensamma eller tillsammans har en väsentlig negativ tillsynsrelaterad inverkan på utgivaren och/eller dess operativa motståndskraft, eller andra faktorer som den behöriga myndigheten anser vara relevanta.
• o Väsentliga brister som i kombination kan ha en väsentlig negativ tillsynsrelaterad inverkan på utgivaren, såsom betydande försämring av anseendet till följd av bristande transparens i verksamheten och dess utförande eller ofullständigt/felaktigt offentliggörande av information.

Vid bedömningen av utgivarens oförmåga eller sannolika oförmåga att uppfylla de tillämpliga kraven inom den närmaste framtiden, enligt vad som även fastställs av faktorerna ovan, bör den behöriga myndigheten även grunda sitt beslut på faktorer som bland annat omfattar följande:

• i. Betydande negativ utveckling i den makroekonomiska miljön som sannolikt hotar utgivarens situation när det gäller kapitalbas, likviditetskrav och/eller tillgångar som ligger till grund för tokeninnehavares rätt till inlösen, inbegripet relevant ränteutveckling, frysning av marknaden eller ekonomisk tillväxt. En sådan utveckling skulle ha en betydande negativ inverkan på utgivarens affärsmodell, lönsamhetsutsikter, likviditetssituation, bärkraft och tillgångsreserv.
• ii. Betydande försämring av en utgivarens marknadsuppfattning, till exempel på grund av hinder för omedelbar tillgång till de tillgångar som ligger till grund för tokeninnehavares rätt till inlösen, såsom försämrad solvensprofil för det kreditinstitut som innehar utgivarens insatta medel eller som tillhandahåller förvaringstjänster, eller negativ volatilitet hos de höglikvida finansiella instrumenten i tillgångsreserven eller de högkvalitativa likvida tillgångar som ingår i kravet på likviditetstäckningskvot.
• iii. Betydande försämring av marknadsförhållandena, vilket sannolikt leder till att tokeninnehavarna gör massuttag med avseende på tillgångsanknutna token eller e-pengatoken, bland annat på grund av omfattande och/eller ihållande negativa skillnader mellan tokens marknadsvärde och marknadsvärdet för de tillgångar som det hänvisas till, idiosynkratisk chock för specifika tillgångar som tillgångsanknutna token eller e-pengatoken avser, ökande och hög instabilitet på kryptomarknaden, sammanlänkning mellan det finansiella systemet och kryptoverksamheten hos utgivare, vilket kan fungera som en spridningskanal för krisen (idiosynkratisk eller marknadsomfattande), eller förlorat förtroende hos tokeninnehavare.

De faktorer som förtecknas i dessa riktlinjer, i punkterna 84 och 85, bör analyseras noggrant och på ett heltäckande sätt samt motiveras. Fastställandet av att en utgivare inte kan eller sannolikt inte kan fullgöra sina skyldigheter bör även fortsättningsvis vara föremål för en expertbedömning och bör inte automatiskt härledas från någon av de faktorer som beskrivs här. Detta gäller särskilt tolkningen av de faktorer som kan påverkas av sådant som inte har ett direkt samband med utgivarens situation.

Vid fastställandet av utgivarens oförmåga eller sannolika oförmåga att inom en snar framtid fullgöra sina skyldigheter enligt förordning (EU) 2023/1114, bör den behöriga myndigheten bland annat basera sitt beslut på bedömningen av de faktorer som beskrivs i detta avsnitt och, i förekommande fall, med beaktande av underlåtenheten att på förhand aktivera planerade återhämtningsalternativ i den återhämtningsplan som utarbetas av utgivaren i enlighet med artikel 46 i förordning (EU) 2023/1114, eller brister avseende återhämtningsalternativen när det gäller att råda bot på krissituationen. Att återhämtningsplanen aktiveras på förhand bör dock inte vara ett nödvändigt villkor för aktivering av planen för inlösen.

I de flesta fall förväntas flera av de faktorer, snarare än bara en, som anges i detta avsnitt ligga till grund för den behöriga myndighetens bedömning att en utgivare inte kan eller sannolikt inte kan fullgöra sina skyldigheter. Det kan dock finnas situationer där uppfyllandet av endast ett villkor, beroende på allvarlighetsgrad och tillsynseffekt, skulle vara tillräckligt för att stödja den behöriga myndighetens beslut att inleda genomförandet av planen för inlösen.