4.2 Genomförande av en exponeringsbedömning avseende restriktiva åtgärder

Finansiella instituts interna förfaranden bör omfatta en exponeringsbedömning avseende restriktiva åtgärder för att de ska få en uppfattning om i vilken utsträckning deras olika verksamhetsområden är exponerade för restriktiva åtgärder och är utsatta för kringgående av restriktiva åtgärder.

Exponeringsbedömningen avseende restriktiva åtgärder bör göra det möjligt för de finansiella instituten att identifiera och bedöma följande:

• a. Vilka system för restriktiva åtgärder som är tillämpliga på dem.
• b. Sannolikheten för att de restriktiva åtgärderna inte genomförs.
• c. Sannolikheten för kringgående av restriktiva åtgärder.
• d. Konsekvenserna av eventuella överträdelser av restriktiva åtgärder.
• e. Följande riskfaktorer:
• a) Geografisk risk, inbegripet
• i. där det finansiella institutet bedriver sin verksamhet, dvs. de jurisdiktioner och territorier där det finansiella institutet är etablerat eller verksamt,
• ii. i vilken utsträckning dessa jurisdiktioner och territorier är exponerade för restriktiva åtgärder eller är kända för att användas för att kringgå restriktiva åtgärder,
• iii. transaktionernas ursprung och destination.
• b) Kundrelaterad risk, inbegripet
• i. kunders och, i tillämpliga fall, deras verkliga huvudmäns och kontrollerande aktieägares kopplingar till länder för vilka restriktiva åtgärder har införts på grund av en situation som påverkar dessa länder, eller till länder som är kända för att användas för att kringgå restriktiva åtgärder,
• ii. antalet kunder och typen av kunder samt dessa kunders komplexitet, såsom problem att identifiera den verkliga huvudmannen,
• iii. kundbasens verksamhet och verksamhetens komplexitet, inbegripet eventuella kopplingar till branscher eller sektorer som kan vara föremål för ekonomiska eller andra restriktiva åtgärder, samt frekvens och typer med avseende på transaktioner,
• c) Produkt- och tjänsterelaterad risk, inbegripet
• i. karaktären på det finansiella institutets produkter och tjänster,
• ii. i vilken utsträckning tillhandahållandet av dessa produkter och tjänster exponerar det finansiella institutet för risken för överträdelse av restriktiva åtgärder och kringgående av restriktiva åtgärder.
• d) Distributionskanalsrelaterad risk, inbegripet huruvida användningen av förmedlare, ombud, tredje parter, korrespondentbankförbindelser eller andra distributionskanaler leder till utsatthet, bland annat genom att
• i. begränsa det finansiella institutets exponering i förhållande till de berörda parterna,
• ii. göra det finansiella institutet beroende av tredje parters screeningsprocesser,
• iii. öka det finansiella institutets exponering för geografiska risker eftersom de bedriver verksamhet i, eller är baserade i, länder för vilka restriktiva åtgärder har införts på grund av en situation som påverkar dessa länder, eller till länder som är kända för att användas för att kringgå restriktiva åtgärder.

Den bedömning som avses i punkt 22 bör baseras på ett tillräckligt brett spektrum av informationskällor, inbegripet åtminstone följande:

• a. Information som erhållits som en del av tillämpningen av det finansiella institutets åtgärder för kundkännedom, i enlighet med bestämmelserna i artikel 13 i direktiv (EU) 2015/849.
• b. Information från internationella organ, myndigheter, nationella behöriga myndigheter, inbegripet tillsynsmyndigheter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, finansunderrättelseenheter och brottsbekämpande myndigheter, till exempel uppdaterade typologier om kringgående av restriktiva åtgärder.
• c. Information från trovärdiga och tillförlitliga öppna källor, såsom rapporter i ansedda tidningar och andra ansedda mediekanaler.
• d. Information från trovärdiga och tillförlitliga kommersiella organisationer, till exempel riskrapporter.
• e. I förekommande fall, en analys av tidigare larm för restriktiva åtgärder om sanna positiva och falska positiva matchningar för att identifiera i vilka situationer det är mest sannolikt att sanna positiva matchningar inträffar.

När finansiella institut gör en exponeringsbedömning avseende restriktiva åtgärder bör de överväga huruvida det vore användbart och proportionerligt att göra en retroaktiv screening av sin kunddatabas och sina tidigare transaktionsregister. Detta kan vara fallet om finansiella institut har fastställt eller har rimliga skäl att misstänka att deras tidigare screeningssystem var otillräckliga eller ineffektiva.

Finansiella institut bör säkerställa att exponeringsbedömningen avseende restriktiva åtgärder förblir aktuell och relevant. Av denna anledning bör finansiella institut se över bedömningen minst en gång om året och vid behov uppdatera den. Dessutom bör finansiella institut i förekommande fall se över sin exponeringsbedömning avseende restriktiva åtgärder i följande situationer:

• a. Vid antagande av nya restriktiva åtgärder och betydande förändringar avseende befintliga restriktiva åtgärder.
• b. Innan institutet tillhandahåller nya produkter, erbjuder nya kanaler för produktleveranser, betjänar nya kundgrupper eller tar sig in på marknaden i nya geografiska områden.
• c. Vid betydande förändringar avseende institutets verksamhetsprofil, kundbas, organisationsstruktur eller affärsmodell.
• d. Vid identifiering av underlåtenhet att genomföra restriktiva åtgärder och kringgående av restriktiva åtgärder, vilket visar att exponeringsbedömningen avseende restriktiva åtgärder är olämplig.
• e. Vid brister i den befintliga exponeringsbedömningen avseende restriktiva åtgärder som identifierats av det finansiella institutet eller den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen av interna strategier, förfaranden och kontroller för att säkerställa genomförandet av unionens restriktiva åtgärder och nationella restriktiva åtgärder.

Finansiella institut bör dokumentera sin metod för att genomföra och se över sin exponeringsbedömning avseende restriktiva åtgärder och resultatet av denna bedömning och på begäran göra dokumentationen tillgänglig för den behöriga myndigheten.

Om det finansiella institutet är moderföretag i en koncern bör koncernens ledningsorgan säkerställa att koncernens dotterföretag genomför en egen exponeringsbedömning avseende restriktiva åtgärder, på ett samordnat sätt och på grundval av en gemensam metod, samtidigt som bedömningen återspeglar de egna särdragen.