9.2. Samlad ÖUP-bedömning

De behöriga myndigheterna bör bedöma institutets likviditetsrisk på kort och på medellång sikt över lämpliga tidsspann, bland annat intradagslikviditet, för att se till att institutet har lämpliga likviditetsbuffertar både under normala förhållanden och under stress. Denna bedömning har följande inslag:

• a. Utvärdering av likviditetsbehov på kort och medellång sikt.
• b. Utvärdering av intradagslikviditetsrisken.
• c. Utvärdering av likviditetsbuffert och utjämningskapacitet.
• d. Tillsynsmyndighetens likviditetsstresstest.

För bedömningen av likviditetsbehov, buffertar och likviditetstäckningskapacitet under normala förhållanden bör de behöriga myndigheterna stödja analysen med belägg från rapporteringsmallarna för ytterligare övervakningsmått som anges i den tekniska genomförandestandarden för tillsynsrapportering. När de behöriga myndigheterna bedömer likviditetsbehov under stressade förhållanden bör de också överväga åtgärder som instituten kan vidta för att bevara sitt anseende/sin koncession. Detta bör ta hänsyn till anseendeeffekter på institutionella motparter och som är mindre företag eller privatpersoner, inbegripet sådana som kan utlösas via sociala eller andra kanaler. De behöriga myndigheterna kan utföra mindre detaljerad intradagsutvärdering av likviditetsrisker och likviditetsstresstester, om detta är motiverat på grund av att dessa riskkällor är mindre väsentliga, särskilt för institut i kategorierna 3 och 4 och beakta resultaten av ILAAP.

Utvärdering av likviditetsbehov på kort och medellång sikt

De behöriga myndigheterna bör bedöma institutets likviditetsbehov på kort och medellång sikt och under både normala och stressade förhållanden. De bör beakta effekten på institutets stressade likviditetsbehov före 30 dagar, till exempel mellan 30 dagar och 3 månader, och efter till exempel 3 till 12 månader med svåra men plausibla påfrestningar som omfattar idiosynkratiska, marknadsomfattande och kombinerade chocker. De behöriga myndigheterna bör också analysera storleken, platsen och valutan för likviditetsbehoven och de separata effekterna av chocker i dess olika väsentliga valutor för att återspegla valutornas konvertibilitetsrisk och risken för eventuella störningar i tillgången till valutamarknader (däribland idiosynkrasier, t.ex. förlust av tillgång till ett korrespondentbankkonto i en utländsk valuta).

De behöriga myndigheterna bör stödja bedömningen av den kortsiktiga likviditetsrisken genom att analysera likviditetstäckningskvoten i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61, inbegripet huruvida likviditetstäckningskvoten mäts och rapporteras på ett korrekt sätt och på ett adekvat sätt identifierar institutets täckning av likviditetsbehoven. De behöriga myndigheterna bör också bedöma om instituten regelbundet testar sin förmåga att rapportera likviditetstäckningskvoten dagligen för att säkerställa att instituten vid behov kan tillhandahålla tillförlitliga uppgifter i enlighet med artikel 414 i förordning (EU) nr 575/2013.

De behöriga myndigheterna bör vid utvärderingen av chockernas effekt på institutets likviditetsbehov ta hänsyn till alla väsentliga källor till likviditetsrisk för institutet, i synnerhet:

• a. Möjligheten att ett tillämpligt EU-regleringskrav inte på ett tillfredsställande sätt identifierar institutets likviditetsbehov i händelse av den typ av stresscenario som används för kravet, inbegripet när löptiderna är kortare än 30 dagar.
• b. Risker som uppstår med avseende på institutionella motparter när det gäller poster i balansräkningen och finansieringskoncentrationer. De behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till volatiliteten för finansiering som tillhandahålls av motparter som alla tillhör de mest väsentliga sektorer som omfattas och potentiella spridningsrisker. I detta avseende bör särskild uppmärksamhet ägnas finansiering som anskaffas genom nya affärsområden och distributionskanaler samt från kunder som bedriver verksamhet med förhöjd risk (utgivare och tjänsteleverantörer av kryptotillgångar).
• c. Risker till följd av villkorade kassaflöden/poster utanför balansräkningen (t.ex. kreditlimiter, marginalsäkerhetskrav) och aktiviteter (t.ex. likviditetsstöd till icke-konsoliderade företag för särskilt ändamål utöver avtalsförpliktelser).
• d. Inflöden och utflöden, brutto såväl som netto. Om inflödena och utflödena är mycket stora bör de behöriga myndigheterna särskilt uppmärksamma risken som uppstår när inflöden inte tas emot när det förväntas, även om risken för nettoutflöde är begränsad.
• e. Risker som uppstår med avseende på motparter som är mindre företag eller privatpersoner, inklusive finansieringskoncentrationer. För detta ändamål bör de behöriga myndigheterna använda metoden för klassificering av inlåning från privatpersoner i olika riskgrupper, i enlighet med artiklarna 24 och 25 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61.
• f. Risken att alltför höga risker på medellång till lång sikt enligt finansieringsprofilen inverkar negativt på berörda motparters beteende när det gäller den kortsiktiga likviditetspositionen.
• g. Risk som uppstår i samband med förvaltarinsättningar⁴⁵ .

⁴⁵ Bästa praxis finns i EBA:s rapport: Övervakning av likviditetstäckningsgradens genomförande i EU – Andra rapporten (EBA/REP/2021/07).

De behöriga myndigheterna bör se till att deras bedömning av institutets kortsiktiga likviditetsbehov tar hänsyn till effekterna av digitaliseringen (till exempel direktbetalningar) och potentialen för spridning av information på sociala medier för att öka uttagshastigheten i ett stresscenario.

Utvärdering av intradagslikviditetsrisk

De behöriga myndigheterna bör bedöma institutets exponering för intradagslikviditetsrisk för en utvald tidshorisont. Denna bedömning bör minst omfatta en utvärdering av den intradagslikviditet som är tillgänglig under normala förhållanden samt under finansiella eller operativa påfrestningar (t.ex. it-fel, rättsliga begränsningar för överföring av medel, tillfälligt avbrott/avslutande av tillgången till korrespondentbanktjänster och/eller clearingtjänster för valutor, råvaror eller instrument som är betydande för institutet). Detta bör särskilt beakta hur ett instituts ökade behov av intradagssäkerhet i situationer av stress kan begränsa dess förmåga att använda en likviditetsbuffert för att täcka stressade utflöden när så behövs.

I de jurisdiktioner där rapportering av intradagsrisk ännu inte finns tillgänglig kan de behöriga myndigheterna vara hänvisade till institutets egen analys av intradagslikviditetsrisk.

Utvärdering av likviditetsbuffert och utjämningskapacitet

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutets likviditetsbuffert och utjämningskapacitet är tillräckliga med hänsyn till de tillgångars egenskaper som beaktas under olika stresscenarier inom en månad och över olika tidshorisonter, eventuellt upp till ett år, inbegripet till nästa dag. Bedömningen bör omfatta en bedömning av de likvida tillgångarnas klassificering och kvalitet (i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61), deras efterlevnad av allmänna och operativa krav för likvida tillgångar av hög kvalitet och huruvida likviditetsbufferten och utjämningskapaciteten är i linje med institutets riskaptit.

De behöriga myndigheterna bör beakta faktorer som kan minska institutets förmåga att snabbt omsätta sina likvida tillgångar under en stressperiod, däribland hög koncentration av enskilda motparter eller typ av tillgångar, tillgångar i bufferten som är intecknade eller lånade, och denomineringen av likvida tillgångar i en annan valuta än institutets likviditetsbehov. De behöriga myndigheterna bör också ta hänsyn till det sannolika värdet av beviljade likviditetsfaciliteter som kan inkluderas i utjämningskapaciteten.

De behöriga myndigheterna bör (i tillämpliga fall) granska om institutets antaganden om dess förmåga att få tillgång till repomarknader och finansiering från centralbanker under en stressutsatt period är lämpliga, bland annat när det gäller tillgångarnas lämplighet och tillgänglighet att fungera som säkerhet. De bör ta hänsyn till om institutet testar sitt tillträde till marknaden genom att regelbundet sälja eller återköpa. På samma sätt bör de se över institutens antaganden om tid till likviditet under stress.

Tillsynsmyndighetens likviditetsstresstester

De behöriga myndigheterna bör genomföra egna likviditetsstresstester för att göra en oberoende bedömning av likviditetsrisker på kort och medellång sikt. Stresscenarier bör utgå från antaganden om att likviditetstäckningsgraden utsätts för stress under 30 dagar. De behöriga myndigheterna kan dock utöka bedömningens räckvidd till att omfatta risker inom och efter 30 dagar, samt ändra antaganden för att beakta risker som inte täcks i tillräcklig utsträckning av likviditetstäckningsgraden. Detta bör omfatta ett stresstest som genomförs av tillsynsmyndigheten och som kombinerar institutspecifik och marknadsomfattande stress.