9.6. Samband mellan tillsynsåtgärder, åtgärder för tidigt ingripande och resolutionsmyndigheternas bedömning

Efter denna bedömning bör de behöriga myndigheterna ha fått en uppfattning om institutets likviditets- och finansieringsrisker och kapaciteten hos institutets likviditetsresurser att täcka/minska dessa. Denna bedömning bör återspeglas i en sammanfattning av slutsatserna, vilken bör åtföljas av ett betyg för likviditets- och finansieringstillräcklighet som baseras på de överväganden som anges i tabell 17. Betyget för likviditets- och finansieringstillräcklighet bör spegla de behöriga myndigheternas uppfattning om huruvida de befintliga likviditetsresurserna ger tillräcklig täckning av likviditets- och finansieringsriskerna. De behöriga myndigheterna kan överväga att använda mellanliggande betyg för likviditets- och finansieringsrisk om detta anses relevant.

När de behöriga myndigheterna fastställer betyget för likviditets- och finansieringstillräcklighet bör de, i tillämpliga fall, beakta betyget för den totala likviditetskapaciteten vid återhämtningsplaneringen (svag, tillräcklig med potentiellt utrymme för förbättringar, tillfredsställande) enligt vad som anges i punkterna 41–43 i EBA:s riktlinjer för den totala återhämtningskapaciteten vid återhämtningsplanering⁴⁸ . Beaktandet av betyget för den totala återhämtningskapaciteten i samband med likviditetsbehov är särskilt relevant om betyget för den totala återhämtningskapaciteten är ”svag” för likviditeten.

Tabell 17. Tillsynsöverväganden vid betygsättning av likviditets- och finansieringstillräcklighet.

⁴⁸ EBA/GL/2023/06

Efter betygsättningen av likviditets- och finansieringstillräcklighet i avsnitt 8.5 bör de behöriga myndigheterna avgöra om det är nödvändigt att fastställa särskilda likviditets- och finansieringskrav för att täcka likviditets- och finansieringsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat för.

Nästa tabell innehåller en icke uttömmande förteckning över kvalitativa och kvantitativa tillsynsåtgärder som de behöriga myndigheterna kan använda om en specifik brist upptäcks. De behöriga myndigheterna får vidta ytterligare tillsynsåtgärder (inklusive kvantitativa åtgärder i enlighet med artikel 104.1 a i direktiv 2014/36/EU) eller en kombination av dem om dessa anses vara lämpligare för att åtgärda de konstaterade bristerna.

Om de behöriga myndigheterna fastställer att kvantitativa åtgärder kan vara nödvändiga bör de beakta den kompletterande vägledningen i det efterföljande avsnittet om riktmärkning och fastställande av kvantitativa likviditets- och finansieringsåtgärder.

Observera att en del av de åtgärder som anges i tabell 18 är av kvalitativ karaktär. Om grundläggande svagheter uppstår, särskilt när det gäller förvaltning av likviditet och finansiering, bör kvalitativa åtgärder prioriteras där så är möjligt.

Tabell 18. Potentiella och icke uttömmande tillsynsåtgärder för likviditets- och finansieringsrisk

Potentiella tillsynsåtgärder för behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 102, 104.1 b, e, f, j, k, i och n och artikel 105 i direktiv 2013/36/EU, artikel 8 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 och artikel 428b.5 i förordning (EU) nr 575/2013

• a) kräva att instituten har en likviditetstäckningskvot som är högre än det lagstadgade minimikravet, av en sådan storlek att de brister som identifierats begränsas tillräckligt,
• b) kräva att instituten tillämpar en minsta överlevnadsperiod som är tillräckligt lång för att kunna reducera brister i tillräcklig utsträckning,
• c) kräva att instituten innehar en minsta total mängd likvida tillgångar eller utjämningskapacitet av en sådan storlek att de brister som identifierats begränsas tillräckligt,
• d) kräva att instituten har en stabil nettofinansieringskvot som är högre än det lagstadgade minimikravet, av en sådan storlek att de brister som identifierats begränsas tillräckligt.
• e) kräva att instituten innehar ett minsta totalt belopp för tillgänglig stabil finansiering, av en sådan storlek att de identifierade bristerna begränsas tillräckligt,
• f) ålägga särskilda likviditetskrav, inbegripet begränsningar av löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder,
• g) ålägga administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder, inbegripet tillsynsavgifter,
• h) ställa krav på koncentrationen av de likvida tillgångar, bland annat genom
• - krav på sammansättningen av institutets profil för likvida tillgångar med hänsyn till motparter, valuta etc., och/eller
• - övre gränser, limiter eller restriktioner för finansieringskoncentration,
• i) ålägga restriktioner för obalanser på kort sikt mellan avtalade och beteendemässiga löptider för tillgångar och skulder, bland annat
• - limiter för löptidsobalanser (i särskilda löptidskategorier) mellan tillgångar och skulder,
• - limiter för minsta överlevnadsperioder, och/eller Potentiella tillsynsåtgärder för behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 102, 104.1 b, e, f, j, k, i och n och artikel 105 i direktiv 2013/36/EU, artikel 8 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 och artikel 428b.5 i förordning (EU) nr 575/2013
• - limiter för beroende av vissa kortfristiga finansieringskällor, t.ex. finansiering på penningmarknaden.
• j) införa ytterligare eller frekventare rapporteringskrav för likviditetspositioner, inbegripet
• - frekvensen för lagstadgad rapportering om likviditetstäckningskvoten, och/eller
• - frekvensen för och detaljnivån i likviditetsrapporter, t.ex. ”ytterligare övervakningsmått”.
• k) kräva att åtgärder vidtas för att hantera brister som identifierats när det gäller institutets förmåga att identifiera, mäta, övervaka och kontrollera likviditetsrisk, genom att bland annat
• - förbättra dess förmåga att genomföra stresstester samt identifiera och kvantifiera väsentliga källor till likviditetsrisk för institutet,
• - öka dess förmåga att omsätta sina likvida tillgångar,
• - förbättra dess plan för likviditetsberedskap och dess system med indikatorer för tidig varning,
• - förbättra rapporteringen av likviditetsförvaltningsinformation till institutets ledningsorgan.
• l) kräva att åtgärder vidtas för att ändra institutets finansieringsprofil, inbegripet att
• - minska sitt beroende av vissa (potentiellt volatila) finansieringsmarknader, t.ex. marknadsfinansiering,
• - minska finansieringsprofilens koncentration av motparter, toppar i långfristig löptidsprofil, (obalanser i) valutor etc., och/eller
• - minska mängden intecknade tillgångar, eventuellt genom att särskilja total tillgångsbelastning och övervärdessäkerhet (säkerställda obligationer, marginalsäkerhetskrav).
• m) kräva ytterligare eller frekventare rapportering om institutets finansieringspositioner, inbegripet
• - öka frekvensen för den lagstadgade rapporteringen för övervakning av finansieringsprofilen (rapporten om den stabila nettofinansieringskvoten och ”ytterligare övervakningsmått”), och/eller
• - öka rapporteringsfrekvens när det gäller institutets finansieringsplan till tillsynsmyndigheten. n). kräva att institutet vidtar åtgärder för att hantera brister som identifieras vid institutets kontroll av finansieringsrisk, bland annat genom att
• - förbättra rapporteringen om finansieringsrisker till institutets ledningsorgan och verkställande ledning,
• - omformulera eller förbättra finansieringsplanen, och/eller
• - sätta limiter för institutets riskaptit,
• - förbättra institutets förmåga att genomföra stresstester genom krav på att institutet täcker en längre stressperiod.

När de behöriga myndigheterna fastställer strukturella långsiktiga tillsynskrav bör de beakta behovet av ytterligare likviditets- och/eller kapitalbaskrav på kort eller medellång sikt som en tillfällig lösning för att reducera de ihållande riskerna tills de strukturella kraven ger önskad effekt.

Om de behöriga myndigheterna drar slutsatsen att det finns en hög risk för att institutets finansieringskostnader kommer att öka betydligt, bör de överväga att begära ändringar i finansieringsstrukturen för att minska finansieringskostnadsrisken, eller till och med kapitalbasåtgärder (som behandlas i avdelning 7) för att kompensera för inverkan på resultatet om institutet inte kan föra över de ökade finansieringskostnaderna till sin kund.