6. The approach for identifying the appropriate historical period

När instituten väljer historisk period i kalibreringssyfte bör de utforma en metodik för att fastställa en stressjusterad period som är relevant för deras befintliga portföljer och som utgår från en av följande två typer av alternativ:

• i. Bedömningsbaserade metoder.
• ii. Formelbaserade metoder.

En bedömningsbaserad metod tillämpar inte en detaljerad kvantitativ analys för att identifiera den exakta period som ska användas vid kalibreringen, utan tillämpar snarare en högnivåanalys av riskerna i samband med ett visst instituts befintliga portfölj och tidigare perioder av stress i samband med dessa riskfaktorer. Om denna bedömningsbaserade metod tillämpas av instituten bör den inkludera kvantitativa analyselement.

En formelbaserad metod är däremot en metod där man, förutom expertbedömningar, tillämpar en mer systematisk kvantitativ analys för att identifiera den historiska period som utsätter institutens nuvarande portfölj för betydande stress. Denna mer systematiska strategi kan tillämpas på ett antal olika sätt:

• i. En riskfaktorbaserad metod: ett institut anger ett begränsat antal riskfaktorer som anses vara relevanta proxyvariabler för portföljens värdeförändringar. Historiska data för dessa riskfaktorer kan sedan analyseras fullt ut för att bestämma den mest stressutsatta perioden (till exempel genom att man fastställer den period när riskfaktorerna var som mest volatila) i den historiska datans tidsfönster.
• ii. En VaR-baserad metod: den historiska perioden bestäms genom att man antingen tillämpar hela VaR-modellen eller en approximering under en viss historisk period för att bestämma den tolvmånadersperiod som ger högst värde för den aktuella portföljen.

Denna metod bör tillämpas för att fastställa en historisk period som skulle ge ett konservativt kapitalresultat snarare än att bara välja perioden med högst volatilitet.

Båda metoderna kan visserligen tillämpas av instituten, men användning av den formelbaserade metoden bör, där så är möjligt, föredras för att bestämma den historiska perioden.

Instituten kan också kombinera de båda metoderna för att reducera beräkningsbördan i samband med den formelbaserade metoden. Detta kan också göras genom att man använder en bedömningsbaserad metod för att begränsa de historiska dataperioder som ska beaktas i den formelbaserade metoden.

Oavsett vilken metod som tillämpas bör instituten kunna styrka att den stressutsatta perioden är relevant för deras nuvarande portföljer och att de har övervägt ett antal potentiella historiska perioder i sina analyser. Man bör också kräva att instituten kan visa att portföljen som ligger till grund för identifiering av de stressjusterade perioderna är representativ för institutens nuvarande portfölj, till exempel genom att tillämpa strategin för att bestämma den stressutsatta perioden på andra typiska eller tidigare portföljer. För många portföljer skulle till exempel en tolvmånadersperiod i samband med betydande förluster under 2007/2008 på ett adekvat sätt återspegla en period av sådan stress, men dessutom bör instituten även beakta andra perioder som är relevanta för den nuvarande portföljen.

I samtliga fall bör ingen viktning av historiska data göras när man ska bestämma den relevanta historiska perioden eller när modellen för stressjusterat VaR ska kalibreras, eftersom en viktning av data under en stressjusterad period inte ger en riktig bild av de potentiella stressförluster som kan uppkomma i ett instituts portfölj.

Slutligen kan behöriga myndigheter kräva att instituten använder antitetiska data när de kalibrerar modellen för stressjusterat VaR, framför allt om ett instituts portfölj utmärks av ofta förekommande positionsförändringar.

7. Dokumentation för att stödja den metod som används för att bestämma