4.4 Tillsynsutvärdering av kreditriskmetoder, redovisning av förväntade kreditförluster och kapitalkrav

De behöriga myndigheterna bör förvissa sig om att kreditinstituten har infört och följer de sunda kreditriskmetoder som beskrivs i de här riktlinjerna. De behöriga myndigheternas utvärdering bör omfatta, men inte begränsas till följande:

• a. Huruvida kreditinstitutets interna funktion för att granska kreditrisker är robust och omfattar alla låneexponeringar.
• b. Huruvida kvaliteten i ett kreditinstituts processer och system för att i rätt tid identifiera, klassificera, övervaka och hantera ändringar i kreditrisk för alla låneexponeringar är tillfredsställande och om ledningens kvalificerade kreditbedömningar tar hänsyn till nuvarande förhållanden och framåtblickande information, däribland makroekonomiska faktorer, och är väl dokumenterade.
• c. Huruvida kreditinstitutets processer speglar kreditinstitutets riskaptit på ett sätt som säkerställer att låneexponeringar för vilka kreditrisken har ökat till en nivå som överskrider kreditinstitutets riskaptit sedan köpet eller utgivningen utan dröjsmål identifieras och övervakas på ett lämpligt sätt och att beräkningar av reserven för förväntade kreditförluster korrekt avspeglar den ökade kreditrisken för sådana exponeringar i takt med att ökningarna upptäcks. Om ett kreditinstitut ger ut eller köper en låneexponering för vilken kreditrisken vid utgivandet eller förvärvet överskrider institutets riskaptit och som därför utgör ett undantag från institutets lånepolicy och lånestandarder, bör de behöriga myndigheterna utvärdera om institutet har inrättat och följer lämpliga processer och kontroller för att initialt identifiera, granska, godkänna och dokumentera sådana exponeringar, rapportera sådana undantag från policyn till den högre ledningen och, för individuella betydande exponeringar, till ledningsorganet, samt att sådana exponeringar övervakas på ett lämpligt sätt efter det första redovisningstillfället. De behöriga myndigheterna bör också utvärdera om kreditinstitutets processer och kontroller separat kan identifiera uppskattningar av reserver för förväntade kreditförluster för de exponeringar som stämmer överens med kreditinstitutets riskaptit och för dem som rör mer riskfyllda låneexponeringar.
• d. Huruvida kreditinstitutets ledningsorgan och högre ledning regelbundet (t.ex. varje kvartal eller oftare vid behov) får lämplig information om kreditrisken i låneexponeringar, förändringar i kreditrisk, åtföljande reserver för förväntade kreditförluster och förändringar i beräkningarna av reserver.
• e. Huruvida prognoser som ingår i bedömningarna och mätningarna av kreditriskbedömningar inte bara är rimliga och verifierbara utan också stämmer överens med de prognoser som kreditinstitutet använder för andra ändamål, och att de behöriga myndigheterna får tillgång till alla sådana prognoser.
• f. Huruvida kreditinstitutet använder robusta policyer och förfaranden för att validera att deras interna modeller för kreditriskbedömning är tillförlitliga och enhetliga.

När de behöriga myndigheterna gör sina utvärderingar får de begära att kreditinstituten ska lämna kompletterande, icke offentliggjorda, uppgifter genom vanlig tillsynsrapportering, ad hoc-rapportering eller granskningar på plats. De behöriga myndigheterna får också använda dessa metoder för att inhämta kompletterande upplysningar i de utvärderingar som beskrivs i principerna nedan. 4.4.2 Princip 2 – Bedömning av värdering av förväntade kreditförluster

De behöriga myndigheterna bör förvissa sig om att de metoder som ett kreditinstitut använder för att fastställa redovisningsreserver leder till en lämplig värdering av förväntade kreditförluster i enlighet med det tillämpliga redovisningsregelverket.

I sin bedömning av de metoder som ett kreditinstitut använder för att uppskatta reserver bör de behöriga myndigheterna förvissa sig om att kreditinstitutet använder policyer och förfaranden som är förenliga med de principer för värdering av förväntade kreditförluster som beskrivs i dessa riktlinjer, inklusive, men inte begränsat till följande:

• a. De förfaranden som ett kreditinstitut använder för att värdera förväntade kreditförluster är robusta och används i rätt tid och tar hänsyn till kriterier som t.ex. uppdaterade värderingar av kreditriskreducerande åtgärder (och framför allt säkerheter, återstående risk efter hänsyn till riskreducerande åtgärder, korrelation mellan den risken och låntagarnas kreditvärdighet och den potentiella effekten i fråga om skyddets effektivitet), beräkningar av kassaflöden baserat på bedömning av låntagarspecifika faktorer och nuvarande och framtida makroekonomiska förhållanden, tillsammans med andra relevanta framåtblickande information som påverkar de förväntade återbetalningarna av kreditinstitutets låneexponering.
• b. Robusta ramar och metoder används för att fastställa reserver, oavsett om det sker kollektivt eller individuellt.
• c. De sammanlagda reserverna för låneexponeringar är lämpliga i enlighet med gällande redovisningskrav och i förhållande till kreditriskexponeringen i kreditinstitutets portfölj.
• d. Fordringar som inte kan krävas in redovisas för rätt period genom reserver eller bortskrivningar.
• e. Kreditinstitutets interna processer för att värdera förväntade kreditförluster tar hänsyn till den kreditrisk som kreditinstitut har tagit på sig och till förändringar i kreditrisken i kreditinstitutets låneexponeringar, oavsett vilken metod som används för att fastställa förväntade kreditförluster.

De behöriga myndigheterna bör granska användningen av de lättnadsregler som avses i avsnitt 4.3 för att avgöra om värderingen av förväntade kreditförluster är tillfredsställande.

De behöriga myndigheterna får använda sig av arbete som har utförts av interna och externa revisorer för att granska ett kreditinstituts funktioner för att bedöma kreditrisk och värdera förväntade kreditförluster.¹⁹ 4.4.3 Princip 3 – Bedömning av kapitalkrav

De behöriga myndigheterna bör också ta hänsyn till ett kreditinstituts kreditriskmetoder i sin bedömning av ett kreditinstituts övergripande kapitalkrav.

¹⁹ EBA:s riktlinjer för intern styrning (GL44) och EBA:s riktlinjer om kommunikation mellan behöriga myndigheter som utövar tillsyn av kreditinstitut och de lagstadgade revisorer och revisionsbyråer som utför den lagstadgade revisionen av kreditinstitut (EBA/GL/2016/05).

Vid bedömningen av om reservnivån för låneexponeringar är lämplig inom ramen för kreditinstitutets övergripande kapitalkrav bör de behöriga myndigheterna beaktakreditinstitutets kreditriskmetoder och ta hänsyn till att de processer, metoder och underliggande antaganden som kreditinstitutet tillämpar för att fastställa förväntade kreditförluster kräver en hög grad av kvalificerad kreditbedömning.

När de behöriga myndigheterna gör sina bedömningar bör de undersöka om ett kreditinstitut har

• a. tillämpat effektiva system och kontroller för att snabbt identifiera, mäta, övervaka och kontrollera kreditrisknivån, betydande ökningar i kreditrisk och kvalitetsproblem i tillgångar,
• b. analyserat alla signifikanta och relevanta faktorer som påverkar kreditrisken och möjligheten att kräva in portföljens fordringar, och
• c. upprättat en godtagbar process för att uppskatta reserver som åtminstone uppfyller de principer som anges i de här riktlinjerna, inklusive relevanta redovisningskrav.

I sin bedömning av kapitalkrav bör de behöriga myndigheterna ta hänsyn till hur ett kreditinstituts policyer och instruktioner för redovisning och kreditriskbedömning påverkar värderingen av kreditinstitutets tillgångar och intäkter och därmed dess kapitalsituation.

Om de behöriga myndigheterna upptäcker brister när de bedömer ett kreditinstituts kreditriskmetoder bör de ta hänsyn till hur dessa brister påverkar de redovisade reservernas nivå och, om det sammanlagda beloppet för reserverna inte är lämpligt enligt den tillämpliga redovisningsregelverket, bör den behöriga myndigheten diskutera detta med kreditinstitutets högre ledning och ledningsorgan och vid behov vidta ytterligare tillsynsåtgärder.

Om bristerna i bedömningen av kreditrisk eller värderingen av förväntade kreditförluster är betydande eller inte avhjälps utan dröjsmål bör de behöriga myndigheterna överväga att införa ytterligare kapitalkrav enligt artikel 104 i avsnitt III, kapitel 2, avdelning VII i direktiv 2013/36/EU.