5.2 Model development in PD estimation

Vid utarbetandet av modellen bör instituten se till att referensdata inbegriper värdena för riskfaktorer vid lämpliga tidpunkter. Tidpunkterna kan variera mellan olika riskfaktorer. I valet av lämpliga tidpunkter bör instituten ta hänsyn till riskfaktorernas dynamik samt hur ofta dessa uppdateras under hela perioden när en gäldenär ingick i portföljen och, vid fallissemang, under året som föregick fallissemanget.

5.2.2 Riskfaktorer och ratingkriterier

I valet av riskfaktorer och ratingkriterier bör instituten ta hänsyn till en bred uppsättning information som är relevant för den typ av exponeringar som omfattas av riskklassificeringssystemet. De möjliga riskfaktorer som instituten analyserar bör i synnerhet inbegripa följande:

• (a) Gäldenärens egenskaper, inbegripet sektor och företags geografiska belägenhet.
• (b) Finansiell information, inbegripet redovisningar eller resultaträkningar.
• (c) Information om trender, inbegripet ökande eller minskande försäljning eller vinstmarginal.
• (d) Beteendemässig information, inbegripet betalningsinställelse och användning av kreditfaciliteter.

För att välja ut riskfaktorer och ratingkriterier bör instituten säkerställa att relevanta specialister inom institutens affärsområden rådfrågas med avseende på riskfaktorernas och ratingkriteriernas ändamålsenlighet för verksamheten samt deras förmåga att förklara risk.

Instituten bör se till att informationens över tid minskade tillförlitlighet, exempelvis med avseende på information om gäldenärernas egenskaper som erhållits i samband med kreditgivningen, återspeglas på lämpligt sätt i PD-skattningen. Instituten bör även se till att modellen estimerar rätt risknivå med avseende på all relevant, tillgänglig och aktuell information och att en lämplig försiktighetsmarginal tillämpas om det föreligger en högre grad av osäkerhet på grund av bristen på aktuell information. I synnerhet bör modellen eller riskklassificeringen innebära en lämplig och försiktig justering i följande situationer:

• (a) I enlighet med artikel 24.1 g i den tekniska standarden för tillsyn av den interna bedömningsmetoden, i det fall redovisningsdata är äldre än 24 månader och dessa data är en relevant riskfaktor.
• (b) I det fall använd kreditupplysningsinformation är äldre än 24 månader, fortfarande är relevant vid tillfället, och kreditupplysningsinformationen är en relevant riskfaktor.

Instituten bör använda riskfaktorerna och ratingkriterierna konsekvent, särskilt med tanke på den tidshorisont som beaktas i samband med modellutvecklingen, modellkalibreringen och modelltillämpningen.

Om en betydande andel kunder har flera exponeringar av samma typ inom ramen för ett klassificeringssystem riktat mot hushåll bör instituten analysera risknivån för sådana kunder jämfört med kunder med endast en exponering av den relevanta typen och, om nödvändigt, återspegla skillnaden i risknivå i modellen med hjälp av lämpliga riskfaktorer.

5.2.3 Hantering av kreditvärderingar av tredje parter

Instituten bör ha tydliga policyer med villkor för hur kreditvärdering av en tredje part som har ett kontraktsmässigt eller organisatoriskt förhållande till en av institutets gäldenärer kan beaktas vid riskbedömning av gäldenären i fråga. Policyerna bör ta hänsyn till följande möjliga sätt på vilka kreditvärdering av en sådan tredje part kan beaktas vid riskbedömning av gäldenären i fråga:

• (a) Kreditvärderingen av en sådan tredje part överförs till en relevant gäldenär (överföring av kreditvärdering) när det inte föreligger någon skillnad i risk mellan gäldenären och den relaterade parten, eftersom det finns en lämplig garanti och kreditvärderingen för en tredje part åsätts internt i enlighet med riskklassificeringssystemet för vilket institutet har erhållit tillstånd enligt artikel 143.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
• (b) Kreditvärderingen av en sådan tredje part tas i beaktande som ett skäl för att avvika från den riskklassificering som gjorts av den relevanta gäldenären.
• (c) Kreditvärderingen av en sådan tredje part tjänar som indata för PD-modellen och återspeglar den relaterade partens kontraktsbaserade stöd till gäldenären.

För att en intern eller extern kreditvärdering av en tredje part ska kunna införlivas i PD-modellen bör instituten säkerställa följande:

• (a) Att kreditvärderingen av en tredje part uppfyller alla krav för relevanta riskfaktorer som anges i avsnitt 5.2.2.
• (b) Att andra relevanta riskegenskaper med avseende på gäldenärer och transaktioner återspeglas på ett korrekt sätt i modellen i enlighet med artikel 170.1 a och 170.3 a i förordning (EU) nr 575/2013, och att inga väsentliga snedvridningar uppstår vid stor viktning av intern eller extern kreditvärderingsinformation.
• (c) Att effekterna av sådana förhållanden till tredje parter inte räknas dubbelt.

En överföring av kreditvärdering bör inte ändra hur exponeringar åsätts exponeringsklasser, riskklassificeringssystem eller modeller, utan endast vilken riskklass som åsätts. Överföringar av kreditvärdering bör göras på ett sådant sätt att eventuella ändringar av kreditvärderingar av tredje parter som utgör väsentlig information om gäldenären eller exponeringen med avseende på artikel 173.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 återspeglas i alla påverkade kreditvärderingar inom rimlig tid.

Det väsentliga kontraktsstödet som beviljas av en gäldenär till en tredje part bör betraktas som att det minskar den finansiella motståndskraften för den stödjande gäldenären, inbegripet möjligheterna att i sin helhet återbetala alla förpliktelser till institutet. Detta bör återspeglas i den stödjande gäldenärens kreditvärdering.

5.2.4 Kreditvärderingsfilosofi

Instituten bör välja en lämplig filosofi som grund för riskklassificeringen av gäldenärer eller exponeringar (kreditvärderingsfilosofi) med beaktande av följande principer:

• (a) Instituten bör bedöma huruvida metoden för kvantifiering av riskparametrarna är tillräcklig för kreditvärderingsfilosofin samt förstå egenskaperna och dynamiken för åsättandet av riskklasser till gäldenärer eller exponeringar (riskklassificering) och för de estimat av riskparametrar som följer av metoden.
• (b) Instituten bör bedöma om egenskaper och dynamik för de metoder som används för riskklassificering och riskparameterestimat är lämpliga med hänsyn till deras olika användningsområden och de bör förstå deras inverkan på dynamiken och volatiliteten för kapitalbaskraven.
• (c) Kreditvärderingsfilosofin bör även beaktas i utfallstester. De filosofier som är känsliga för ekonomiska förhållanden har en tendens att göra PD-skattningar som bättre förutsäger varje års fallissemangskvoter. Å andra sidan har filosofier som är mindre känsliga för ekonomiska förhållanden en tendens att göra PD-skattningar som ligger närmare det genomsnittliga PD-värdet under olika ekonomiska förhållanden, men som skiljer sig från observerade fallissemangskvoter under de år då de ekonomiska förhållandena ligger över eller under genomsnittet. Avvikelser mellan observerade fallissemangskvoter och den långfristiga genomsnittliga fallissemangskvoten för relevant riskklass kommer därför att vara mer sannolika i riskklassificeringssystem som är mindre känsliga för ekonomiska förhållanden. Däremot kommer migrationer mellan riskklasser att vara mer sannolika i riskklassificeringssystem som är mer känsliga för ekonomiska förhållanden. Dessa mönster bör tas i beaktande vid bedömning av utfallstesternas och, i förekommande fall, benchmarkinganalysens resultat.

Instituten bör tillämpa den valda kreditvärderingsfilosofin på ett konsekvent sätt över tid. Instituten bör analysera lämpligheten för den filosofi som ligger till grund för åsättandet av riskklasser till gäldenärer eller exponeringar (kreditvärderingsfilosofi) med beaktande av följande:

• (a) Framtagande av riskfaktorer.
• (b) Migration mellan riskklasser.
• (c) Ändringar i den årliga fallissemangskvoten för varje riskklass.

Om instituten använder olika riskklassificeringssystem med olika kreditvärderingsfilosofier bör de använda informationen om riskklassificeringarna eller riskparameterestimaten med försiktighet, särskilt när de använder sig av kreditvärderingsinformation eller fallissemangsdata från externa kreditvärderingsbyråer. Om instituten använder olika riskklassificeringssystem med olika egenskaper, såsom olika filosofier eller olika nivåer av objektivitet, exakthet, stabilitet eller försiktighet, bör de säkerställa att riskklassificeringssystemen är tillräckligt konsistenta och att de förstår eventuella skillnader dem emellan. En sådan förståelse bör åtminstone göra det möjligt för institutet att fastställa ett lämpligt sätt att kombinera eller summera information som tagits fram inom de olika riskklassificeringssystemen, när så är nödvändigt enligt institutets policy. Instituten bör ha full förståelse för antagandena och de potentiella fel som kan uppstå vid en sådan kombination eller summering.

5.2.5 Homogenitet för låntagarens riskklasser

För att uppfylla kraven i artikel 170.1 och 170.3 c i förordning (EU) nr 575/2013 och artikel 38 i den tekniska standarden för tillsyn av den interna bedömningsmetoden bör instituten kontrollera homogeniteten för gäldenärer eller exponeringar som åsatts samma riskklass. Klasserna bör i synnerhet vara definierade på ett sådant sätt att varje gäldenär inom varje riskklass löper en relativt likartad risk att drabbas av fallissemang och att betydande överlappningar i spridningen av fallissemangsriskerna mellan klasser undviks.