5.2 Kreditprövning av låntagaren

Instituten bör analysera låntagarens låneansökan för att säkerställa att ansökan är i linje med institutets kreditriskaptit, kreditriskpolicyer, kreditgivningskriterier, limiter och relevanta mått såväl som alla relevanta makrotillsynsåtgärder i de fall de tillämpas av den utsedda makrotillsynsmyndigheten.

Instituten och kreditgivarna bör, i enlighet med relevant konsumentskyddslagstiftning, bedöma låntagarens förmåga och möjligheter att uppfylla skyldigheterna i låneavtalet, särskilt de som omfattar bedömning av källan till låntagarens återbetalningsförmåga, med beaktande av lånets egenskaper, såsom lånets art, löptid och ränta.

Säkerheter, när det gäller utlåning mot säkerhet, bör inte i sig vara ett avgörande kriterium för huruvida ett lån godkänns och kan inte i sig motivera godkännande av ett låneavtal. Säkerheter bör betraktas som institutets andra utväg vid fallissemang eller en väsentlig försämring av riskprofilen, i stället för som den primära källan för återbetalning, med undantag för när låneavtalet innebär att återbetalningen av lånet baseras på försäljningen av den egendom som pantsatts som säkerhet eller likvid säkerhet.

Vid bedömningen av låntagarens förmåga att uppfylla skyldigheterna i låneavtalet bör institut och kreditgivare ta hänsyn till relevanta faktorer som kan påverka låntagarens nuvarande och framtida återbetalningsförmåga och undvika att orsaka otillbörliga svårigheter och överskuldsättning. Faktorerna bör omfatta andra skuldbetalningsåtaganden, den återstående löptiden, räntorna och det utestående beloppet samt återbetalningsbeteendet, t.ex. information om uteblivna betalningar och omständigheterna kring dessa, såväl som relevanta skatter och försäkringar om detta är känt.

Om låneansökan lämnas in gemensamt av mer än en låntagare bör institut och kreditgivare göra kreditprövningen på grundval av låntagarnas gemensamma återbetalningsförmåga.

Om ett låneavtal omfattar någon form av garanti från tredje part bör instituten bedöma nivån av det skydd som garantin ger och i förekommande fall göra en kreditprövning av borgensmannen, med tillämpning av relevanta bestämmelser i dessa riktlinjer, beroende på om borgensmannen är en fysisk person eller ett företag.

För att bedöma låntagarens förmåga att uppfylla skyldigheterna i låneavtalet bör instituten och kreditgivarna tillämpa lämpliga metoder och tillvägagångssätt, vilket kan omfatta modeller, så länge dessa riktlinjer är uppfyllda. Valet av en lämplig och adekvat metod bör utgå från lånets risknivå, storlek och typ.

5.2.2 Bostadsrelaterad utlåning till konsumenter

I detta avsnitt anges vidare faktorer som är relevanta för bedömningen av låntagarens möjligheter att uppfylla skyldigheterna i ett låneavtal enligt artikel 18.1 och 20.1 i direktiv 2014/17/EU. När det gäller låneavtal som omfattas av nationell lagstiftning som införlivar direktivet bör institut och kreditgivare, utöver bestämmelserna i avsnitt 5.2.1, tillämpa bestämmelserna i detta avsnitt.

Om så är nödvändigt bör institut och kreditgivare göra rimliga utredningar, särskilt när det gäller låntagare som är egenföretagare eller har säsongsbunden eller annan oregelbunden inkomst, och vidta rimliga åtgärder för att kontrollera informationen om källan till återbetalningsförmågan.

Om lånetiden sträcker sig längre än låntagarens förväntade pensionsålder bör instituten och kreditgivarna ta vederbörlig hänsyn till tillräckligheten vad gäller låntagarens sannolika återbetalningsförmåga och förmågan att fortsätta att uppfylla skyldigheterna i låneavtalet efter pensionering.

Instituten och kreditgivarna bör se till att låntagarens förmåga att uppfylla skyldigheterna i låneavtalet inte baseras på en förväntad betydande ökning av låntagarens inkomster, såvida inte dokumentationen ger tillräckligt stöd för detta.

Vid bedömningen av låntagarens förmåga att uppfylla skyldigheterna i låneavtalet bör instituten och kreditgivarna beakta åtagna- och andra icke-diskretionära utgifter, såsom låntagarens nuvarande skyldigheter, inbegripet lämplig dokumentation och beaktande av levnadsomkostnader.

Som en del av kreditprövningen bör instituten och kreditgivarna genomföra känslighetsanalyser som återspeglar potentiella ogynnsamma händelser i framtiden (exempelvis en minskning av inkomsterna), räntehöjning vid låneavtal med rörlig ränta, negativ amortering av lånet och ballongbetalningar eller uppskjutna betalningar av kapitalbeloppet eller räntan.

Vid lån i utländsk valuta enligt definitionen i artikel 4.28 i direktiv 2014/17/EU bör institut och kreditgivare också beakta bedömningen av låntagarens förmåga att uppfylla skyldigheterna vid potentiella negativa scenarier för växelkursen mellan valutan för låntagarens inkomst och lånets valuta. Institut och kreditgivare bör också ta hänsyn till och bedöma eventuella säkringsstrategier och faktiska säkringar som redan finns, inbegripet naturliga kurssäkringar, för att minska valutarisken.

För låneavtal som avser en fast egendom i vilka det uttryckligen anges att den fasta egendomen inte ska upptas som hemvist av låntagaren eller en familjemedlem (dvs. avtal som avser förvärv för uthyrning) enligt artikel 3.3 b i direktiv 2014/17/EU, bör institut och kreditgivare tillämpa kriterierna i avsnitt 5.2.3.

5.2.3 Annan utlåning till konsumenter mot säkerhet

När det gäller låneavtal som säkras genom fast egendom, förutom de som omfattas av avsnitt 5.2.2, bör institut och kreditgivare, utöver de bestämmelser som anges i avsnitt 5.2.1, tillämpa bestämmelserna i detta avsnitt.

Om fastigheten fortfarande är under uppförande och är avsedd att efter färdigställande generera intäkter till ägaren i form av hyror eller vinster från försäljning av fastigheten, bör instituten göra en bedömning av utvecklingsfasen och fasen efter att utvecklingsprojektet har slutförts, dvs. när projektet övergår till en inkomstgenererande fastighet. Vid sådana låneavtal bör instituten och kreditgivarna fastställa följande:

• a. Låntagaren har en rimlig plan med anknytning till projektet, vilket inbegriper uppskattningar av alla kostnader i samband med utvecklingsprojektet.
• b. Låntagaren har tillgång till byggare, arkitekter, ingenjörer och entreprenörer som deltar i utvecklingsprojektet.
• c. Låntagaren har erhållit eller kan i framtiden erhålla alla nödvändiga tillstånd och intyg för slutförandet av projektet.

När det gäller låneavtal som avser en fast egendom där det uttryckligen anges att den fasta egendomen inte ska upptas som hemvist av låntagaren eller en familjemedlem (dvs. avtal som avser förvärv för uthyrning), bör instituten bedöma förhållandet mellan de framtida hyresintäkterna från den fasta egendomen och låntagarens återbetalningsförmåga.

Som en del av kreditprövningen bör instituten genomföra känslighetsanalyser för att återspegla potentiella ogynnsamma marknadshändelser och konsumentspecifika händelser i framtiden som är relevanta för lånets typ och ändamål. Dessa händelser kan omfatta en minskning av inkomsten, en räntehöjning vid låneavtal med rörlig ränta, negativ amortering av lånet, ballongbetalningar eller uppskjutna betalningar av kapitalbeloppet eller räntan och, i förekommande fall, försämring av den fasta egendomens säljbarhet, en ökning av vakansgraden samt en sänkning av hyrespriserna för liknande fastigheter. I förekommande fall bör institut och kreditgivare också beakta innebörden av valutarisker enligt vad som anges i punkt 108.

5.2.4 Utlåning till konsumenter utan säkerhet

I detta avsnitt anges vidare de krav för bedömning av låntagarens kreditvärdighet som avses i artikel 8 i direktiv 2008/48/EG. När det gäller låneavtal som omfattas av nationell lagstiftning som införlivar direktivet bör institut och kreditgivare, utöver de bestämmelser som anges i avsnitt 5.2.1, tillämpa bestämmelserna i detta avsnitt.

Om så är nödvändigt bör institut och kreditgivare göra rimliga utredningar, särskilt när det gäller låntagare som är egenföretagare eller har säsongsbunden eller annan oregelbunden inkomst, och vidta rimliga åtgärder för att bedöma och kontrollera källan till återbetalningsförmågan.

Instituten och kreditgivarna bör se till att låntagarens förmåga att uppfylla skyldigheterna i låneavtalet inte baseras på en förväntad betydande ökning av låntagarens inkomster, såvida inte dokumentationen ger tillräckligt stöd för detta.

Som en del av kreditprövningen bör institut och kreditgivare, i förekommande fall, genomföra känslighetsanalyser för att återspegla potentiella ogynnsamma händelser som är specifika för typen av lån, som kan inträffa i framtiden. I förekommande fall bör institut och kreditgivare också beakta innebörden av valutarisker enligt vad som anges i punkt 108. 5.2.5 Utlåning till mikroföretag och småföretag

Instituten bör bedöma låntagarens nuvarande och framtida förmåga att uppfylla skyldigheterna i låneavtalet. Instituten bör också analysera låntagarens låneansökan för att säkerställa att ansökan är i linje med institutets kreditriskaptit, kreditriskpolicyer, kreditgivningskriterier, limiter och relevanta mått såväl som alla relevanta makrotillsynsåtgärder, i de fall de tillämpas av den utsedda makrotillsynsmyndigheten.

Instituten bör anse att kassaflödet från låntagarens ordinarie affärsverksamhet och eventuella intäkter vid försäljningen av tillgångarna, om det är tillämpligt inom ramen för låneavtalet, är de främsta finansieringskällorna för återbetalning.

Vid bedömningen av låntagarens kreditvärdighet bör instituten lägga tonvikt vid hur realistiska och hållbara låntagarens framtida intäkter och kassaflöden är, i stället för på tillgängliga säkerheter. Säkerheter bör inte i sig vara ett avgörande kriterium för huruvida ett lån godkänns och kan inte i sig motivera godkännande av något låneavtal. Säkerheter bör betraktas som institutets andra utväg vid fallissemang eller en väsentlig försämring av riskprofilen, i stället för som den primära källan för återbetalning, med undantag för när låneavtalet innebär att återbetalningen av lånet baseras på försäljningen av den egendom som pantsatts som säkerhet eller likvid säkerhet.

Vid utförandet av kreditprövningen bör instituten

• a. analysera låntagarens finansiella ställning och kreditrisk enligt nedan,
• b. analysera låntagarens affärsmodell och affärsstrategi, enligt nedan,
• c. fastställa och utvärdera låntagarens kreditbetyg eller interna riskklassificering, i förekommande fall, i enlighet med kreditriskpolicyerna och kreditriskförfarandena,
• d. beakta låntagarens finansiella åtaganden, såsom utnyttjade och outnyttjade beviljade faciliteter hos institut, inbegripet rörelsekapitalfaciliteter, låntagarens övriga krediter och låntagarens tidigare återbetalningsbeteende, såväl som andra skyldigheter som härrör från skatter eller andra offentliga myndigheter eller socialförsäkringsfonder,
• e. i förekommande fall bedöma transaktionens struktur, inbegripet risken för strukturell efterställning och tillhörande villkor, t.ex. covenanter, och i förekommande fall garantier från tredje part och säkerhetsstruktur.

Instituten bör göra kreditprövningen i förhållande till lånets egenskaper, såsom lånets art, löptid och ränta.

För att bedöma låntagarens förmåga att uppfylla skyldigheterna i låneavtalet bör instituten tillämpa lämpliga metoder och tillvägagångssätt, vilket kan inbegripa modeller, så länge dessa riktlinjer är uppfyllda. Valet av en lämplig och adekvat metod bör utgå från lånets risknivå, storlek och typ.

Om låntagaren är medlem i en grupp av kunder med inbördes anknytning bör instituten göra bedömningen på individuell nivå och i förekommande fall på gruppnivå, i enlighet med EBA:s riktlinjer om kunder med inbördes anknytning, särskilt när återbetalningen är beroende av kassaflödet från andra parter med inbördes anknytning. Om låntagaren är medlem i en grupp av kunder med inbördes anknytning som har koppling till centralbanker och suveräna stater, till exempel statliga myndigheter, regionala och lokala myndigheter samt offentliga organ, bör instituten bedöma det enskilda företaget.

När det gäller utlåningsverksamheter med gränsöverskridande inslag (t.ex. handelsfinansiering, exportfinansiering) bör instituten ta hänsyn till den politiska, ekonomiska och rättsliga miljö där institutets kunds utländska motpart är verksam. Instituten bör bedöma köparens förmåga att överföra medel, leverantörens förmåga att leverera ordern, inbegripet dess förmåga att uppfylla tillämpliga lokala rättsliga krav, och leverantörens finansiella kapacitet att hantera eventuella förseningar i samband med transaktionen.

Instituten bör bedöma låntagarens exponering för ESG-faktorer, särskilt miljöfaktorer och påverkan på klimatförändringar, och de riskbegränsande strategiernas lämplighet, som låntagaren anger. Analysen bör utföras på låntagarbasis, men instituten kan också överväga att utföra analysen på portföljbasis när det är relevant.

För att identifiera låntagare som är direkt eller indirekt utsatta för ökad risk med anknytning till ESG-faktorer bör instituten överväga att belysa klimatrelaterade och miljömässiga risker för enskilda ekonomiska (under)sektorer i ett diagram eller på ett graderingssystem. När det gäller lån eller låntagare med anknytning till en högre ESG-risk krävs en grundligare analys av låntagarens faktiska affärsmodell, inbegripet en översyn av nuvarande och beräknade utsläpp av växthusgaser, marknadsmiljön, tillsynsmässiga ESG-krav för de berörda företagen och de sannolika effekterna av ESG-reglering på låntagarens finansiella ställning.

Analys av låntagarens finansiella ställning

Vid analysen av den finansiella ställningen inom ramen för kreditprövningen enligt ovan, bör instituten beakta följande:

• a. Både den nuvarande och den förväntade finansiella ställningen, inbegripet balansräkningar, källan till återbetalningsförmågan för att uppfylla avtalsförpliktelser, även under eventuella ogynnsamma händelser, och i förekommande fall kapitalstruktur, rörelsekapital, intäkter och kassaflöde.
• b. I förekommande fall låntagarens skuldsättningsgrad, fördelning av utdelning och faktiska och prognostiserade/beräknade investeringsbehov såväl som dess kassaflödescykel i förhållande till faciliteten i fråga.
• c. I förekommande fall exponeringsprofilen fram till förfallodagen, i förhållande till potentiella förändringar på marknaden, såsom exponeringar angivna i utländska valutor och exponeringar med återbetalningsinstrument som säkerhet.
• d. I förekommande fall, sannolikheten för fallissemang, baserat på kreditbetyg eller intern riskklassificering.
• e. Användningen av lämpliga finansiella, tillgångsklasspecifika eller produkttypspecifika mätvärden och indikatorer, i linje med institutens kreditriskaptit, policyer och limiter i enlighet med avsnitten 4.2 och 4.3, inbegripet beaktande av mätvärdena i bilaga 3 i den omfattning som är tillämplig och lämplig för den specifika kreditpropån.

Instituten bör se till att de finansiella prognoser som används i analysen är realistiska och rimliga. Dessa prognoser/beräkningar bör vara framåtblickande med hänsyn tagen till historiska finansiella uppgifter. Instituten bör bedöma om dessa prognoser är i linje med institutets ekonomiska förväntningar och marknadsförväntningar. Om instituten har väsentliga farhågor gällande tillförlitligheten i dessa finansiella prognoser bör de göra egna prognoser för låntagarnas finansiella ställning och återbetalningsförmåga.

När instituten beviljar lån till holdingbolag bör de bedöma den finansiella ställningen, både på gruppnivå och som enskilt företag, om holdingbolaget inte själv är ett rörelsedrivande företag eller om instituten inte har garantier från det rörelsedrivande företaget till holdingbolaget.

Vid bedömningen av låntagarnas finansiella ställning bör instituten bedöma hållbarheten i den framtida återbetalningsförmågan under olika potentiella ogynnsamma förhållanden som är relevanta för lånets typ och syfte och som kan förekomma under låneavtalets löptid. Dessa händelser kan omfatta en minskning av intäkter och annat kassaflöde, en räntehöjning, negativ amortering av lånet, uppskjutna betalningar av kapitalbelopp eller ränta, försämrade marknads- och driftsförhållanden för låntagaren, och valutakursförändringar, när detta är relevant.

Analys av låntagarens affärsmodell och affärsstrategi

Instituten bör bedöma låntagarnas affärsmodell och affärsstrategi, även i förhållande till lånets syfte.

Instituten bör bedöma låntagarens kunskap, erfarenhet och förmåga att hantera en affärsverksamhet, tillgångar eller investeringar kopplade till låneavtalen (t.ex. en särskild fastighet i samband med ett kommersiellt fastighetslån).

Instituten bör bedöma affärsplanens genomförbarhet och tillhörande finansiella prognoser, i linje med egenskaperna i den sektor där låntagaren är verksam.

Instituten bör bedöma hur beroende låntagaren är av viktiga avtal, kunder eller leverantörer och hur de påverkar kassaflödesgenereringen, inbegripet eventuella koncentrationer.

Instituten bör bedöma huruvida låntagaren eventuellt är beroende av en nyckelperson och vid behov tillsammans med låntagaren identifiera eventuella riskbegränsande åtgärder.

Bedömning av garantier och säkerheter

Instituten bör bedöma eventuella pantsatta säkerheter som används för riskreducering mot de krav på säkerheter som anges enligt institutets kreditriskaptit, policyer och förfaranden, inbegripet värdering och äganderätt, samt kontrollera all relevant dokumentation (t.ex. om en egendom är registrerad i lämpliga register).

Instituten bör bedöma eventuella garantier, covenanter, negativa klausuler och skuldbetalningsavtal som används för riskreducering.

När det är relevant för kreditbeslut bör instituten bedöma låntagarens möjligheter att erhålla kapitaltillskott och kreditriskreducerande åtgärder, såsom hypoteksförsäkring, refinansieringslöften och återbetalningsgarantier från externa källor.

Om ett låneavtal omfattar någon form av garanti från tredje part bör instituten bedöma nivån av det skydd som garantin ger och i förekommande fall göra en kreditprövning av borgensmannen, med tillämpning av relevanta bestämmelser i dessa riktlinjer, beroende på om borgensmannen är en fysisk person eller ett företag. Borgensmannens kreditprövning bör stå i proportion till garantins storlek i förhållande till lånet och typen av borgensman.

5.2.6 Utlåning till medelstora och stora företag

Instituten bör bedöma låntagarens nuvarande och framtida förmåga att uppfylla skyldigheterna i låneavtalet. Instituten bör också analysera låntagarens låneansökan för att säkerställa att ansökan är i linje med institutets kreditriskaptit, kreditriskpolicyer, kreditgivningskriterier, limiter och relevanta mått såväl som alla relevanta makrotillsynsåtgärder, i de fall de tillämpas av den utsedda makrotillsynsmyndigheten.

Instituten bör anse att kassaflödet från låntagarens ordinarie affärsverksamhet och eventuella intäkter vid försäljningen av tillgångarna, om det är tillämpligt inom ramen för låneavtalet, är de främsta källorna för återbetalning.

Vid bedömningen av låntagarens kreditvärdighet bör instituten lägga tonvikt vid hur realistiska och hållbara låntagarens framtida intäkter och kassaflöden är, i stället för på tillgängliga säkerheter. Säkerheter bör inte i sig vara ett avgörande kriterium för huruvida ett lån godkänns och kan inte i sig motivera godkännande av något låneavtal. Säkerheter bör betraktas som institutets andra utväg vid fallissemang eller en väsentlig försämring av riskprofilen, i stället för som den primära källan för återbetalning, med undantag för när låneavtalet innebär att återbetalningen av lånet baseras på försäljningen av den egendom som pantsatts som säkerhet eller likvid säkerhet.

Vid utförandet av kreditprövningen bör instituten

• a. analysera låntagarens finansiella ställning och kreditrisk enligt nedan,
• b. analysera låntagarens organisationsstruktur, affärsmodell och affärsstrategi, enligt nedan,
• c. fastställa och utvärdera låntagarens kreditbetyg eller interna riskklassificering, i förekommande fall, i enlighet med kreditriskpolicyerna och kreditriskförfarandena,
• d. beakta låntagarens finansiella åtaganden, såsom alla utnyttjade och outnyttjade beviljade faciliteter hos institut, inbegripet rörelsekapitalfaciliteter, låntagarens övriga krediter och låntagarens tidigare återbetalningsbeteende, såväl som andra skyldigheter som härrör från skatter eller andra offentliga myndigheter eller socialförsäkringsfonder,
• e. bedöma transaktionens struktur, inbegripet risken för strukturell efterställning och tillhörande villkor, t.ex. covenanter, och i förekommande fall garantier från tredje part och säkerhetsstruktur.

Instituten bör göra kreditprövningen i förhållande till lånets egenskaper, såsom lånets art, löptid och ränta.

Instituten bör bedöma låntagarens exponering för ESG-faktorer, särskilt miljöfaktorer och påverkan på klimatförändringar, och de riskbegränsande strategiernas lämplighet, som låntagaren anger.

Om låntagaren är medlem i en grupp av kunder med inbördes anknytning bör instituten göra bedömningen på individuell nivå och i förekommande fall på gruppnivå, i enlighet med EBA:s riktlinjer om kunder med inbördes anknytning, särskilt när återbetalningen är beroende av kassaflödet från andra parter med inbördes anknytning. Om låntagaren är medlem i en grupp av kunder med inbördes anknytning som har koppling till centralbanker och suveräna stater, till exempel statliga myndigheter, regionala och lokala myndigheter samt offentliga organ, bör instituten bedöma det enskilda företaget.

När det gäller utlåningsverksamheter med gränsöverskridande inslag (t.ex. handelsfinansiering, exportfinansiering) bör instituten ta hänsyn till den politiska, ekonomiska och rättsliga miljö där institutets kunds utländska motpart är verksam. Instituten bör bedöma köparens kapacitet att överföra medel, leverantörens förmåga att leverera ordern, inbegripet dess förmåga att uppfylla tillämpliga lokala rättsliga krav, och leverantörens finansiella kapacitet att hantera eventuella förseningar i samband med transaktionen.

För att identifiera låntagare som är direkt eller indirekt utsatta för ökade risker med anknytning till ESG-faktorer bör instituten överväga att belysa klimatrelaterade och miljömässiga risker för enskilda ekonomiska (under)sektorer i ett diagram eller graderingssystem. När det gäller lån eller låntagare med anknytning till en högre ESG-risk krävs en grundligare analys av låntagarens faktiska affärsmodell, inbegripet en översyn av nuvarande och beräknade utsläpp av växthusgaser, marknadsmiljön, tillsynsmässiga ESG-krav för de berörda företagen och de sannolika effekterna av ESG-reglering på låntagarens finansiella ställning.

Analys av låntagarens finansiella ställning

Vid analysen av den finansiella ställningen inom ramen för kreditprövningen enligt ovan, bör instituten beakta följande:

• a. Både den nuvarande och den förväntade finansiella ställningen, inbegripet balansräkningar och kapitalstruktur, rörelsekapital, intäkter, kassaflöde och källan för återbetalning som gör det möjligt uppfylla avtalsförpliktelser, t.ex. skuldbetalning, även vid eventuella ogynnsamma händelser (se även avsnittet om känslighetsanalys). Poster som ska analyseras bör omfatta men inte begränsas till fritt kassaflöde för skuldbetalning av faciliteten i fråga.
• b. Nettorörelseresultat och lönsamhet, särskilt i relation till företagets räntebärande skulder.
• c. Låntagarens skuldsättningsgrad, fördelning av utdelning och faktiska och prognostiserade investeringsbehov såväl som dess kassaflödescykel i förhållande till faciliteten i fråga.
• d. Exponeringsprofilen fram till förfallodagen, i förhållande till potentiella förändringar på marknaden (såsom exponeringar angivna i utländska valutor och exponeringar med återbetalningsinstrument som säkerhet).
• e. I förekommande fall, sannolikheten för fallissemang, baserat på kreditbetyg eller intern riskklassificering.
• f. Användningen av lämpliga finansiella, tillgångsklasspecifika eller produkttypspecifika mätvärden och indikatorer, i linje med institutens kreditriskaptit, policyer och limiter i enlighet med avsnitten 4.2 och 4.3, inbegripet beaktande av mätvärdena i bilaga 3 i den omfattning som är tillämplig och lämplig för den specifika kreditpropån.

Instituten bör se till att de prognoser som används i analysen är realistiska och rimliga och ligger i linje med institutens ekonomiska förväntningar och marknadsförväntningar. Om instituten har väsentliga farhågor gällande tillförlitligheten i dessa finansiella prognoser bör de göra egna prognoser för låntagarnas finansiella ställning och i förekommande fall använda dem för att kritiskt granska de prognoser som låntagarna lägger fram.

Instituten bör också bedöma låntagarens framtida lönsamhetspotential för att mäta effekterna på balanserade vinstmedel och därmed effekten på eget kapital, särskilt i fall där låntagaren inte har kunnat generera vinster över tid.

Instituten bör göra en bedömning av låntagarens kassaflödescykel för att mäta den tid det tar för företaget att omvandla investeringen i lager och andra insatsvaror till kontanta medel genom försäljning av dess specifika varor och tjänster. Instituten bör kunna förstå sig på en låntagares kassaflödescykel för att uppskatta rörelsekapitalbehov och identifiera återkommande kostnader för att bedöma kapaciteten att återbetala kreditfaciliteter framöver.

Instituten bör, när så är relevant, bedöma dessa finansiella mått gentemot de mått och begränsningar som anges i enlighet med deras kreditriskaptit, kreditriskpolicyer och kreditrisklimiter, i enlighet med avsnitten 4.2 och 4.3.

När instituten beviljar lån till holdingbolag, bör de bedöma den finansiella ställningen, både på gruppnivå och som ett enskilt företag, om holdingbolaget inte själv är ett rörelsedrivande företag eller om instituten inte har garantier från det rörelsedrivande företaget till holdingbolaget. Känslighetsanalys i samband med kreditprövning

Instituten bör bedöma hållbarheten i låntagarens finansiella ställning och den framtida återbetalningsförmågan under olika potentiella ogynnsamma förhållanden som kan uppstå under låneavtalets löptid. I detta syfte bör instituten genomföra en känslighetsanalys av en eller flera faktorer, med beaktande av marknadshändelser och företagsspecifika händelser eller en kombination därav.

Denna känslighetsanalys bör ta hänsyn till alla allmänna, tillgångsklasspecifika och produktspecifika aspekter som kan påverka låntagarens kreditvärdighet.

När instituten utför en känslighetsanalys av låntagarens återbetalningsförmåga under negativa framtida förhållanden, bör de ta hänsyn till följande händelser som är mest relevanta för låntagarens särskilda omständigheter och affärsmodell:

Företagsspecifika händelser.

• a. En allvarlig, men inte osannolik minskning av en låntagares intäkter eller vinstmarginaler.
• b. En allvarlig men inte osannolik förlust som påverkar rörelseresultatet.
• c. Förekomsten av allvarliga men inte osannolika förvaltningsproblem.
• d. Fallissemang hos betydande handelspartner, kunder eller leverantörer.
• e. Ett allvarligt men inte osannolikt skadat anseende.
• f. Ett allvarligt men inte osannolikt utflöde av likviditet, förändringar i finansieringsramen eller en ökning av låntagarens skuldsättningsgrad.
• g. Ogynnsamma förändringar av priset på tillgångar för vilka låntagaren till övervägande del är exponerad (t.ex. som råvara eller slutprodukt) och valutarisk.

Marknadshändelser

• h. En allvarlig, men inte osannolik makroekonomisk nedgång.
• i. En allvarlig men inte osannolik nedgång inom de ekonomiska sektorer där låntagaren och dess kunder är verksamma.
• j. En betydande förändring av den politiska, rättsliga och geografiska risken.
• k. En allvarlig men inte osannolik ökning av finansieringskostnaderna, t.ex. en ökning av räntesatsen med 200 räntepunkter på låntagarens samtliga krediter.

Analys av låntagarens affärsmodell och affärsstrategi

Instituten bör bedöma låntagarnas affärsmodell och affärsstrategi, inklusive i relation till lånets syfte.

Instituten bör bedöma låntagarens kunskap, erfarenhet och förmåga att hantera en affärsverksamhet, tillgångar eller investeringar kopplade till låneavtalen (t.ex. en särskild fastighet i samband med ett kommersiellt fastighetslån).

Instituten bör bedöma affärsplanens genomförbarhet och tillhörande finansiella prognoser, i linje med egenskaperna i den sektor där låntagaren är verksam.

Instituten bör bedöma hur beroende låntagaren är av viktiga avtal, kunder eller leverantörer och hur de påverkar kassaflödesgenereringen, inbegripet eventuella koncentrationer.

Bedömning av garantier och säkerheter

Instituten bör bedöma eventuella pantsatta säkerheter mot de krav på säkerheter som anges enligt institutets kreditriskaptit, policyer och förfaranden, inbegripet värdering och äganderätt, samt kontrollera all relevant dokumentation (t.ex. om en egendom är registrerad i lämpliga register).

Instituten bör bedöma eventuella garantier, covenanter, negativa klausuler och skuldbetalningsavtal som används för riskreducering. Instituten bör också överväga om säkerhetens värde på något sätt korrelerar med låntagarens verksamhet eller förmåga att generera kassaflöde.

Instituten bör bedöma låntagarens möjligheter att erhålla tillskott av eget kapital och kreditförstärkningar, såsom hypoteksförsäkring, refinansieringslöften och återbetalningsgarantier från externa källor.

Om ett låneavtal omfattar någon form av garanti från tredje part, bör instituten bedöma nivån av det skydd som garantin ger, och i förekommande fall göra en kreditprövning av borgensmannen, med tillämpning av relevanta bestämmelser i dessa riktlinjer, beroende på om borgensmannen är en fysisk person eller ett företag. Borgensmannens kreditprövning bör stå i proportion till garantins storlek i förhållande till lånet och typen av borgensman.

Om betalningsströmmarna i transaktionerna som rör syndikerade lån eller projektfinansiering går via en tredje part till transaktionerna, t.ex. en utsedd agent, bör instituten (eller arrangörsbanker eller deras utsedda agent) fastställa huruvida agenten är sund. För gränsöverskridande transaktioner vad gäller utlåning och projektfinansiering bör agenten vara ensam utfärdare av eventuella garantier, remburser eller liknande handlingar som utfärdats för leverantörens räkning i transaktionen.

5.2.7 Lån för kommersiella fastigheter

Vid bedömningen av låntagarnas kreditvärdighet vid lån för kommersiella fastigheter, bör institut, utöver de allmänna kriterierna för kreditprövning i avsnitt 5.2.5 och avsnitt 5.2.6, tillämpa de särskilda kriterier som anges i detta avsnitt. Vid bedömningen av låntagarnas kreditvärdighet vid kommersiell fastighetsutlåning där fastigheten ska användas av fastighetsägaren för att bedriva företagets verksamhet, bör instituten endast tillämpa kriterierna i avsnitt 5.2.5 och 5.2.6.

Instituten bör bedöma och kontrollera låntagarens erfarenhet av den kommersiella fastighetens typ, storlek och geografiska läge. När låntagaren är ett företag för särskilt ändamål som finansieras av en annan enhet, bör instituten bedöma det sponsrande företagets erfarenhet av den kommersiella fastighetens typ, storlek och geografiska belägenhet.

Instituten bör göra en bedömning av fastighetens intäktsgenererande kapacitet och en bedömning av möjligheterna till refinansiering. Dessa bedömningar bör ta hänsyn till den fastställda låneperioden inom ramen för låneansökan i fråga.

Vid bedömningen av låntagarens återbetalningsförmåga bör instituten i förekommande fall bedöma följande:

• a. Kassaflödets hållbarhet.
• b. Kvalitetsnivån gällande hyresgästerna, effekterna av förändringar av aktuella hyresintäkter på amorteringsplanen, löptider och villkor för hyror samt hyresgästens betalningshistorik om sådan redan finns.
• c. Möjligheter att återuthyra, det kassaflöde som krävs för att betala av lånet i enlighet med låneavtalet om det finns behov för återuthyrning, i förekommande fall tillgångens prestation under en konjunkturnedgång och fluktuationer i hyresavkastningen över tiden, för att bedöma förekomsten av alltför komprimerade avkastningskrav.
• d. Nödvändiga investeringsutgifter på fastigheten under hela lånets löptid.

Vid bedömningen av möjligheterna att återuthyra fastigheten bör instituten redovisa hyrestagarnas efterfrågan på denna fastighet, med beaktande av utbudet av jämförbara fastigheter, villkoren och specifikationerna för fastigheten, fastighetens läge och närhet till relevant infrastruktur som betjänar fastigheten.

När amorteringsfria lån tas ut för kommersiell fastighet bör instituten bedöma kassaflödet för att stödja en eventuell framtida amorteringsnivå som motsvarar fastighetens beräknade ekonomiska livscykel. I händelse av en minskning av värdet på fastigheten, bör det finnas utrymme i låntagarens kassaflöde för att en amortering ska kunna påföras i syfte att minska lånets kapitalbelopp och därmed förknippade räntekostnader för att minska belåningsgraden till en nivå som motsvarar en rimlig nivå för den relevanta marknaden. Instituten bör också överväga en sådan analys när låntagarna har ytterligare kreditförstärkningar, t.ex. tillgångar för avyttring som är rättsligt verkställbara inom en rimlig tidsperiod.

När det gäller känslighetsanalyser som genomförs under ogynnsamma marknadshändelser och företagsspecifika händelser bör instituten, utöver de händelser som anges i avsnitt 5.2.5 och avsnitt 5.2.6, i förekommande fall beakta följande:

• a. Återuthyrning, inbegripet förändring av hyresnivåerna, längd på hyreskontrakt i förhållande till låneåtagandet, en ökning av vakansgraden, underhålls- och renoveringskostnader, hyresfria perioder och andra incitamentsåtgärder för hyresgäster.
• b. Risker och förseningar i samband med refinansiering.
• c. Risk förknippad med investeringskostnader.
• d. Andra relevanta kriterier.

5.2.8 Utlåning för fastighetsutveckling

Vid bedömningen av låntagarnas kreditvärdighet vid utlåning till fastighetsutveckling bör institut, utöver de allmänna bestämmelserna för kreditprövning i avsnitt 5.2.5 och avsnitt 5.2.6, tillämpa de särskilda bestämmelserna i detta avsnitt.

Kreditprövningen bör, i linje med lånets livscykel, omfatta både utvecklingsfasen, inbegripet dess olika stadier när så är relevant, och fasen efter det att utvecklingsfasen avslutats, dvs. när finansieringen av projektet omvandlas till ett kommersiellt fastighetslån. Det senare steget bör bedömas som kommersiell fastighetsutlåning i enlighet med bestämmelserna i dessa riktlinjer.

Vid bedömningen av utvecklingsfasen bör instituten fastställa att låntagaren

• a. har en rimlig affärsplan, inbegripet en motivering till utvecklingsprojektet och en prognos över alla kostnader kopplade till projektet som kontrolleras av en oberoende expert,
• b. har tillgång till byggare, arkitekter, ingenjörer och entreprenörer för projektet,
• c. har erhållit eller i framtiden kan erhålla alla nödvändiga tillstånd och intyg för färdigställandet av projektet och före utbetalningen/utbetalningarna.

Instituten bör se till att kostnadsberäkningen för projektet omfattar medel avsatta för oförutsedda utgifter som leder till kostnadsöverskridanden. Medel avsatta för oförutsedda utgifter bör inkluderas i kreditgränsen eller tillskjutas genom eget kapital. Instituten bör bedöma låntagarens kassareserver och likviditetsprofil för att säkerställa att låntagaren har förmåga att finansiera oförutsedda utgifter vid eventuella kostnadsöverskridanden och förseningar som går utöver summan medel som är avsatta för dessa utgifter.

Instituten bör göra en bedömning av genomförbarheten av all prognostiserad nettobehållning, både när det gäller värde och försäljningsvolym och tidsfrister.

Instituten bör vid behov genomföra platsbesök, i förekommande fall tillsammans med en person med lämpliga kvalifikationer, för att kontrollera projektets huvudsakliga delar, inbegripet tillgänglighet och andra specifika egenskaper, och sammanfatta platsbesöket i kreditakten.

Förutom att bedöma låntagarens kreditvärdighet bör institut, när det är relevant (t.ex. vid marginalsäkerhetskrav), bedöma investerare i projektet, med fokus på bedömning av deras finansiella ställning, relevant sakkunskap och erfarenheter av liknande projekt, såväl som samstämmigheten av intressen mellan investerare och de institut som erbjuder utlåning till samma projekt. 5.2.9 Transaktioner som medför en hög skuldsättningsgrad ( leveraged transactions )

Vid bedömningen av låntagarnas kreditvärdighet vid transaktioner som medför en hög skuldsättningsgrad bör instituten, utöver de allmänna bestämmelserna om kreditprövningen i avsnitt 5.2.5 och avsnitt 5.2.6, identifiera alltför hög skuldsättningsgrad vid transaktionens genomförande, vilket fastställs som en kvot: total skuld i förhållande till resultat före räntor, skatt, av- och avskrivningar (nedan kallad EBITDA) Transaktioner med alltför hög skuldsättningsgrad bör utgöra undantag (och vara i linje med ett instituts riskaptit) och ingå i ett instituts ramverk för kreditdelegering och riskhantering vid eskalering.

Instituten bör göra en omfattande bedömning av låntagarens förmåga att återbetala skulden eller minska skuldsättningsgraden till hållbara nivåer inom rimlig tid.

5.2.10 Fartygs- och offshorefinansiering:

Vid bedömningen av låntagarnas kreditvärdighet vid fartygs- och offshorefinansiering, bör institut, utöver de allmänna bestämmelserna för kreditprövning i avsnitt 5.2.5 och avsnitt 5.2.6, tillämpa de särskilda kriterierna i detta avsnitt. Instituten bör särskilt bedöma följande:

• a. Kvoten mellan fartygets resultat och kostnader (driftskostnader, inbegripet försäkringar, löner, underhåll, smörjmedel och räntekostnader).
• b. Kvoten mellan fartygets nuvarande ålder och dess förväntade nyttjandeperiod.
• c. Egenskaper hos låntagarens flotta i förhållande till den samlade flottpopulationen (storleken på nybyggandeverksamheten, antalet upplagda fartyg, antalet fartyg som skrotas för varje flottsegment och fartygens ålder avgör övertonnage och påverkar fraktsatser).
• d. Värderingar med eller utan värderingsavdrag (om sådana inkluderas som återbetalningskälla). Avdragen kan återspegla försäljningskostnader, nuvärdesberäkningar och osäkerhet när det gäller tillgångens likviditet och säljbarhet. Hänsyn bör tas till att enskilda värderingar inte är möjliga ifall fartyg drivs som en del av en större flotta med vitt skilda typer av inkomster.

Instituten bör också beakta andra faktorer. Sådana kan till exempel vara utbud och efterfrågan på marknaden för tillgångstypen i fråga, nuvarande och framtida handelsmönster för tillgångstypen i fråga, om lånet innefattar regressrätt, har garantier eller har ett långfristigt befraktningsavtal med en godtagbar slutanvändare, och huruvida fartygsägaren kan tillhandahålla andra värdepapper, såsom överlåtelser av befraktningsavtal och försäkringar, pantsättning av aktier och kontanta säkerheter eller inteckningar av andra tillgångar, såsom fast egendom och systerfartyg.

När det gäller lån till byggande av fartyg bör instituten fastställa att låntagaren

• a. har en rimlig affärsplan, inbegripet en motivering till utvecklingsprojektet och en prognos över alla tillkommande kostnader som kontrollerats av en oberoende expert,
• b. har tillgång till byggare, marinarkitekter, ingenjörer och entreprenörer inom fartygsbyggnad,
• c. har erhållit eller i framtiden kan erhålla alla nödvändiga tillstånd och intyg för projektets slutförande.

5.2.11 Projektfinansiering

Vid bedömningen av låntagarnas kreditvärdighet vid projektfinansiering bör institut, utöver de allmänna bestämmelserna för kreditprövning i avsnitt 5.2.5 och avsnitt 5.2.6, följa de särskilda kriterierna i detta avsnitt.

Instituten bör bedöma den primära källan till återbetalning av lånet, vilket är den intäkt som genereras av de tillgångar (projektet) som finansieras. Instituten bör bedöma kassaflödet förknippat med projektet, inbegripet den framtida intäktsgenererande kapaciteten när projektet är slutfört, med beaktande av eventuella tillämpliga regelmässiga eller rättsliga begränsningar (t.ex. prisreglering, reglering av avkastningsgrad, intäkter som omfattas av take-or-pay-avtal, miljölagstiftning och miljöbestämmelser som påverkar ett projekts lönsamhet).

Instituten bör i möjligaste mån se till att projektets alla tillgångar samt nuvarande och framtida kassaflöde och räkenskaper pantsatts till det institut som tillhandahåller utlåningen eller till agenten/garanten vid syndikerade transaktioner/club deals. Om ett företag för särskilt ändamål etableras för projektet bör aktierna i företaget pantsättas till institutet för att göra det möjligt för institutet/agenten att vid behov ta över företaget. Vid syndikerade transaktioner/club deals bör avtal mellan kreditgivare reglera kreditgivarnas tillgång till pantsatta medel och tillgångar.

Vid bedömningen av projektets utvecklingsfas bör instituten fastställa att låntagaren

• a. har en rimlig affärsplan, inbegripet en motivering till utvecklingsprojektet och en prognos över alla kostnader kopplade till projektet som kontrolleras av en oberoende expert,
• b. har tillgång till byggare, arkitekter, ingenjörer och entreprenörer för projektet,
• c. har erhållit eller i framtiden kan erhålla alla nödvändiga tillstånd och intyg för projektets slutförande.

Instituten bör se till att kostnadsberäkningen för projektet, som tillhandahålls av låntagaren, omfattar medel avsatta för oförutsedda utgifter som leder till kostnadsöverskridanden. Medel som är avsatta för oförutsedda utgifter bör inkluderas i kreditgränsen eller tillskjutas genom eget kapital. Instituten bör bedöma låntagarens eller aktieinvesterarnas kassareserver och likviditetsprofil för att säkerställa att de har förmågan att finansiera oförutsedda utgifter vid eventuella kostnadsöverskridanden och förseningar som går utöver summan medel som är avsatta för dessa utgifter.

Förutom att bedöma låntagarens kreditvärdighet bör instituten bedöma investerare i projektet, med fokus när så är relevant på att bedöma deras finansiella ställning, relevant sakkunskap, erfarenheter i liknande projekt, förmågan och viljan att stödja projektet under projektets livscykel.