7. Datakvalitet

Institut som deltar i riktmärkningen av lönegapet mellan könen bör beräkna detta lönegap på individuell nivå, med beaktande av de anställda, inräknat personal som arbetar vid filialer i samma medlemsstat, som till övervägande del är verksamma i den medlemsstat där institutet är beläget. Personal som till övervägande del är placerad i filialer i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland bör inte beaktas.

Institut bör upprätta en lista över all personal och bestämma vilken personal som ska ingå i beräkningen av lönegapet mellan könen, enligt följande kriterier:

• a. Lönegapet mellan könen bör beräknas för den personal som är anställd vid räkenskapsårets slut, dvs. personal som har avgått från institutet under räkenskapsåret beaktas inte i denna beräkning.
• b. Personal som mottar mindre än sin regelbundna totala årliga ersättning på grund av att de vid räkenskapsårets slut befann sig i en situation av föräldraledighet, långvarig sjukledighet eller långvarig särskild ledighet bör uteslutas ur beräkningen; långvarig ledighet bör förstås som ledighet under en sammanhängande period på minst tre månader.
• c. Personal som har anställts under räkenskapsårets tre sista månader bör inte beaktas för denna beräkning.
• d. Medlemmar av ledningsorganet med ledningsfunktion bör behandlas som personal och identifierad personal. EBA Public
• e. Medlemmar av ledningsorganet med tillsynsfunktion bör inte ingå i beräkningen om de inte är arbetstagarföreträdare.
• f. Medlemmar av ledningsorganet i dess tillsynsfunktion som är arbetstagarföreträdare bör tas upp som personal i beräkningen och bör endast tas upp i beräkningen för identifierad personal om de utgör identifierad personal baserat på den funktion de har som anställda.

Lönegapet mellan könen bör beräknas som skillnaden mellan mäns och kvinnors genomsnittliga ersättning uttryckt som en procentandel av mäns genomsnittliga ersättning. För beräkningen bör instituten använda personalens årliga bruttolön i heltidsekvivalenter. I linje med EBA:s riktlinjer för sund ersättningspolicy enligt direktiv 2013/36/EU bör instituten beakta den totala intjänade ersättningen samt, efter bästa förmåga, arbetstidsavtalen, årliga ledighetsperioder och andra finansiella och icke-finansiella förmåner vid beräkningen av lönegapet mellan könen, med beaktande av bestämmelserna i följande punkt.

För varje anställd som ska ingå i beräkningen av lönegapet mellan könen i enlighet med punkt 51 bör instituten fastställa dennes totala årliga bruttolön som summan av fast och rörlig ersättning, med beaktande av följande:

• a. Icke-monetära förmåner (t.ex. företagsbil, räntefria lån, gratis företagsförskola osv.) bör beaktas vid deras beskattade monetära motsvarighet.
• b. Regelbundna inbetalningar i pensionssystemet och sjukförsäkringen för all personal bör inte beaktas. Diskretionära pensionsförmåner bör beaktas.
• c. Den fullständiga rörliga ersättning som tjänats in för alla resultatperioder som löpte ut under det räkenskapsår som beräkningen bygger på bör användas, även om de avser resultatperioder som är längre än ett år. Detta bör innefatta rörlig ersättning baserad på icke-rullande fleråriga resultatperioder enligt punkt 46.
• d. Garanterad rörlig ersättning (”anställningsbonus”) och avgångsvederlag (t.ex. om personalavtalet ännu inte har löpt ut vid räkenskapsårets slut) bör inte beaktas i beräkningen.
• e. För anställda som har deltidsarbetat, inräknat för delar av räkenskapsåret, eller som inte varit anställda under hela räkenskapsåret eller som åtnjutit andra former av ledighet under delar av året (t.ex. obetald ledighet eller föräldraledighet), bör hela den årliga summan av fast och rörlig ersättning fastställas efter bästa förmåga utifrån vad den anställde skulle ha mottagit om hon eller han hade fått betalt för hela räkenskapsåret på heltidsbasis. Instituten skulle kunna beräkna beloppen genom att extrapolera ersättningen, t.ex. ersättning för deltidsanställning, till den totala årliga bruttolönen på en årlig heltidsbasis (ersättningen för personal som arbetar enligt ett deltidsavtal på 50 procent skulle t.ex. multipliceras med faktorn 2 för att erhålla årlig heltidsersättning).

Instituten bör beräkna lönegapet mellan könen för all personal (inräknat identifierad personal, identifierad på individuell nivå) och separat för deras identifierade personal. Instituten bör, i EBA Public

enlighet med nationell lag och dataskyddsförordningen, vidta alla rimliga åtgärder för att fastställa sin personals kön. Institut kan utelämna anställda vars kön inte kan säkerställas.

Institut med minst 250 anställda bör beräkna lönegapet mellan könen för varje kvartil av deras totala ersättning och som totalsumma. Institut med färre än 250 anställda bör endast lämna in uppgifterna om lönegapet mellan könen baserat på de totala siffrorna för all personal. Institut med minst 250 personer som är identifierad personal bör beräkna lönegapet mellan könen för varje kvartil av deras totala ersättning, och sammanlagt. Institut med färre än 250 personer som är identifierad personal bör endast lämna in uppgifterna om lönegapet mellan könen baserat på de totala siffrorna för identifierad personal.

Instituten bör beräkna lönegapet mellan könen uttryckt i representation av varje kön som procentandelen av manlig och kvinnlig personal baserat på antalet anställda respektive all identifierad personal. I tillämpliga fall enligt punkt 55, per kvartil – varvid de sammanlagda procentandelarna av den manliga och kvinnliga representationen i tillämpliga fall ska resultera i 100,00 procent för varje beräknad kvartil och för de totala siffrorna för all personal och för identifierad personal.

Lönegapet mellan könen baserat på bruttolön bör uttryckas som skillnaden mellan ersättningsnivåerna för manlig och kvinnlig personal, dvs. som

• a. skillnaden mellan mäns genomsnittliga ersättning och kvinnors genomsnittliga ersättning, uttryckt som procentandel av mäns genomsnittliga ersättning, samt
• b. skillnaden mellan mäns medianersättning och kvinnors medianersättning, uttryckt som procentandel av mäns medianersättning.⁵

⁵ Lönegapet mellan könen i procent = (mäns genomsnittliga ersättning – kvinnors genomsnittliga ersättning) *100 / mäns genomsnittliga ersättning

Instituten bör följa nedanstående anvisningar när de utför beräkningen:

• a. Ersättningen för anställda (oavsett kön) bör ordnas efter belopp, med början vid det lägsta beloppet. Varje ersättningsbelopp för anställda bör fördelas till manligt eller kvinnligt kön och det bör anges huruvida den anställde är identifierad personal eller inte.
• b. Anställda av ett annat kön än manligt eller kvinnligt kön bör fördelas till det kön de identifierar sig med, eller, om detta är okänt eller skiljer sig från manligt eller kvinnligt kön, till det manliga eller kvinnliga kön som totalt sett utgör det lägre antalet anställda.
• c. Den upprättade listan över personal bör i tillämpliga fall delas upp i kvartiler enligt punkt 55.
• d. Medianen och genomsnittet av ersättningen för all manlig och kvinnlig personal, och separat för manlig och kvinnlig identifierad personal, bör beräknas totalt och, i tillämpliga fall enligt punkt 55, för varje kvartil.

Alla siffror bör anges som procentandelar med två decimaler (t.ex. ”17,23 %” eller ”-17,23 %” vid ett negativt värde). När lönegapet mellan könen för en kategori inte kan beräknas på grund av att EBA Public

det bara finns kvinnliga anställda ska datapunkten i bilaga IV tilldelas värdet ”ej tillämpligt”. När det bara finns manliga anställda ska resultatet visa ”100,00 %”.