7.3. Krav enligt pelare 2 för risken för alltför låg bruttosoliditet (P2R-LR)

När de behöriga myndigheterna bedömer ramen för hantering av marknadsrisk bör de bland annat utvärdera institutets efterlevnad av de rättsakter som offentliggjorts separat på EBA:s webbplats i enlighet med punkt 12.

I dessa riktlinjer omfattar hänvisningarna till marknadsrisk alla följande risker, som bör bedömas av de behöriga myndigheterna:

• a. Den marknadsrisk som härrör från alla positioner i och utanför balansräkningen som är föremål för förluster till följd av förändringar i marknadspriser, dvs. risker i positioner i handelslagret och valuta- och råvarurisker utanför handelslagret.
• b. Risken för förluster till följd av ändrade belopp för kreditvärdighetsjustering som svar på förändringar i motpartens kreditspreadar och/eller marknadspriser, vilket påverkar det verkliga värdet av derivattransaktioner och, i tillämpliga fall, av transaktioner för värdepappersfinansiering.
• c. Den risk som är kopplad till värderingen av instrument som värderas till verkligt värde i den mening som avses i artikel 105 i förordning (EU) nr 575/2013.

De behöriga myndigheterna kan göra en mindre detaljerad analys av institut som uppfyller villkoren för små handelslager enligt artikel 94 i förordning (EU) nr 575/2013. För institut med icke-väsentliga exponeringar bör bedömningen inriktas på riskhanterings- och styrningsstrukturens lämplighet och på systemens och kontrollernas kvalitet och effektivitet.

De behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till de miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade riskernas inverkan på den inneboende marknadsrisken samt till om ramen för hantering av marknadsrisk och kontrollerna avseende miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade risker är tillräckliga, och prioritera miljörisker.

6.3.2. Bedömning av inneboende marknadsrisk

De behöriga myndigheterna bör med hjälp av bedömningen av inneboende marknadsrisk fastställa de viktigaste faktorerna för institutets riskexponering och utvärdera om denna risk kan få en betydande inverkan på institutets stabilitet. För att bilda sig en sådan förståelse bör de behöriga myndigheterna först identifiera de marknadsrisker som institutet är eller kan bli exponerat för och inrikta sin uppmärksamhet på de underkategorier och drivkrafter som anses vara mest väsentliga för institutet.

Till stöd för denna analys bör de behöriga myndigheterna åtminstone beakta institutets produkter, verksamhet och affärsområden. De bör jämföra kapitalbaskraven för marknads- och kreditvärdighetsjusteringsrisk och den ytterligare värderingsjustering som dras av från institutets kapitalbas, med det totala kapitalbaskravet. I förekommande fall bör de jämföra det interna kapital som institutet allokerar till dessa risker med det totala interna kapitalet. De kan också ta hänsyn till marknadsriskpositionernas relativa vikt uttryckt i totala tillgångar, den relativa vikten av nettovinster på marknadsriskpositioner i förhållande till totala rörelseintäkter och de historiska förändringarna i dessa siffror och prognoser. Dessutom bör institutets strategi när det gäller marknadsverksamhet och den relaterade riskaptiten beaktas. När de behöriga myndigheterna överväger marknadsaktiviteter bör de hänvisa till de risker som nämns i punkt 161, som kan omfatta handelslager och övrig verksamhet.

Institutets riskaktiviteters karaktär och sammansättning

Det första steget i bedömningen av den inneboende marknadsrisken hos ett institut är att identifiera dess exponeringar för marknadsrisk på ett konsekvent och heltäckande sätt. De behöriga myndigheterna bör använda tillgängliga mallar för lagstadgad rapportering, t.ex. COREP och FINREP, intern rapportering, insikter från bedömningen av andra ÖUP-delar (t.ex. affärsmodellsanalysen) eller tidigare tillsynsverksamhet, och jämförelser med likvärdiga institutet om sådana finns.

De behöriga myndigheterna bör i första hand grunda sin bedömning på de mest betydande identifierade riskkällorna och utvärdera deras väsentlighet för institutet ur ett tillsynsperspektiv. För att bedöma marknadsriskens karaktär bör de behöriga myndigheterna beakta åtminstone följande underkategorier³⁰ :

• a. ränterisk (handelslager),
• b. kreditspread för icke-värdepapperisering, kreditspread för värdepapperisering (handelslager),
• c. aktierisk (handelslager),
• d. migrationsrisk (för verksamhet som omfattas av ett kapitalkrav på fallissemangsrisk)³¹ ,
• e. Fallissemangsrisk (för verksamhet som omfattas av ett kapitalkrav för fallissemangsrisk),
• f. valutakursrisk, inklusive omräkningsrisk (både i handelslager och utanför handelslagret),
• g. råvarurisk (handelslager och övrig verksamhet),
• h. kreditvärdighetsjusteringsrisk (i handelslager och utanför handelslagret),
• i. värderingsrisk (instrument som värderats till verkligt värde i handelslager och utanför handelslagret),

³⁰ Se bilaga II för en icke uttömmande uppdelning av underkategorier av marknadsrisk.

³¹ Migrationsrisken behandlas som en del av kreditspreadrisken enligt den grundläggande översynen av handelslagret.

De behöriga myndigheterna bör också beakta följande:

• a. Finansiella produkters komplexitet (t.ex. produkter som värderas med modellvärderingstekniker, produkter med icke-deltarisker och basisrisker). Den behöriga myndigheten kan bedöma detta genom att som indikator använda tillägget till följd av kvarstående risker i enlighet med artikel 325u i förordning 575/2013/EU.
• b. Institutets exponeringslikviditet. Den behöriga myndigheten kan göra detta genom att bedöma om institutet är exponerat för underkategorier med höga likviditetshorisonter i enlighet med tabell 2 i artikel 325bd i förordning 575/2013/EU.
• c. koncentrationen av marknadsrisk i förhållande till specifika namn, sektorer, ekonomier och riskklasser,
• d. Användningen av specifika marknadsoperationer vars risk kanske inte fullt ut motsvaras av kapitalbaskraven för marknadsrisk (t.ex. högfrekvenshandel).

De behöriga myndigheterna bör när så är lämpligt även bedöma institutens interna riskmått. Dessa kan inbegripa det interna VaR-måttet eller det förväntade underskott som inte används i beräkningarna av kapitalbaskraven eller marknadsriskens känslighet för olika riskfaktorer och potentiella förluster.

De behöriga myndigheterna bör också bedöma institutets förmåga att bilda sig en heltäckande uppfattning om graden av marknadskoncentrationsrisk som det är exponerat för, antingen från exponeringar mot en enda riskfaktor eller från exponeringar mot multipla riskfaktorer som är korrelerade, och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt koncentrationer i komplexa och illikvida produkter. De bör granska företagets egen bedömning av koncentrationer och illikvida positioner. De behöriga myndigheterna bör kräva att instituten minskar exponeringen mot en viss central motpart vid alltför hög koncentrationsrisk eller omjusterar exponeringarna mellan sina clearingkonton i enlighet med artikel 7 a i förordning (EU) nr 648/2012.

När de behöriga myndigheterna fastställer om P2R bör införas för den marknadsrisk som institutet är exponerat för, i enlighet med punkt 300, bör de överväga om pelare 1-metoden på ett adekvat sätt fångar upp risken, med beaktande av att:

• a. Institut som använder den alternativa schablonmetoden är enligt pelare 1 skyldiga att beräkna ett tillägg (tillägg för kvarstående risk) för de risker som är förenade med komplexa finansiella produkter som inte i tillräcklig utsträckning fångas upp i den känslighetsbaserade metoden samt kapitalkravet för fallissemangsrisk.
• b. Institut som använder metoden med interna modeller eller den alternativa metoden med interna modeller är skyldiga att fånga upp alla väsentliga risker i dessa interna modeller.
• c. De riskvikter som ges enligt den alternativa schablonmetoden, expected shortfall-riskmått som avses i artikel 325bb i förordning 575/2013/EU och de riskmått med stresscenario som avses i artikel 325bk i förordning 575/2013/EU i den alternativa metoden med interna modeller är utformade för att ta hänsyn till positionernas likviditet i enlighet med den likviditetshorisont som avses i tabell 2 i artikel 325bd i förordning 575/2013/EU.

När det gäller marknadsriskpositioner och motsvarande styrningssystem bör de behöriga myndigheterna identifiera och analysera alla internprissättningsarrangemang mellan institut som är etablerade i unionen och som ingår i en tredjelandsgrupp och andra enheter i den gruppen som är etablerade utanför unionen och som inte konsolideras av moderföretaget inom EU. Analysen bör omfatta följande:

• a. En kvantitativ komponent för att identifiera hur väsentliga internprissättningsarrangemangen är i förhållande till institutets totala resultat i handelslagret och kapitalbas.
• b. En kvalitativ komponent för att bedöma om effekten av dessa arrangemang är transparent för institutets styrelse och avspeglas på ett lämpligt sätt i styrningen av riskhanteringen.
• c. En kvalitativ komponent för att bedöma hur internprissättningsarrangemanget påverkar institutets affärsbeslut, inbegripet hur dynamiken i arrangemanget för internprissättning potentiellt påverkar de beslut som fattas av de kundmötande enheterna och de potentiella intressekonflikter som arrangemanget kan skapa.

De behöriga myndigheterna bör identifiera hur väsentlig internprissättningen är när det gäller poster i handelslagret genom att fokusera på de arrangemang för internprissättning som uppfyller följande villkor:

• a. De omfattar minst en koncernenhet som är etablerad utanför unionen och för vilken den högsta konsolideringsnivån ligger utanför unionen.
• b. De baseras på en transaktionsbaserad vinstmetod, eller någon liknande metod som skulle vara ekonomiskt likvärdig, enligt vilken vinster och förluster hänförliga till positioner som ägs av flera enheter omfördelas mellan dessa enheter på grundval av varje enhets marginella bidrag ”m” till nyckelmått som anges i prissättningsarrangemanget.

För tillämpning av punkt 173 a, om de vinster och förluster som omfördelats till följd av internprissättningsarrangemang som baseras på transaktionsbaserade vinstmetoder är väsentliga (t.ex. står för mer än 5 procent av den vinst och förlust som genereras av institutet) och denna risk inte täcks eller inte helt täcks av P1R, bör de behöriga myndigheterna

• a. beakta denna risk vid fastställandet av P2R,
• b. beakta resultaten av de komponenter som förtecknas i punkt 172, såsom väsentligheten hos arrangemangen för internprissättning, i förhållande till kapitalkraven för marknadsrisk för den portfölj vars vinster och förluster används för att fastställa det belopp som ska överföras till institutet samt potentiella svagheter i de relaterade styrningsarrangemangen,
• c. fastställa P2R som i tillräcklig utsträckning täcker de marknadsrisker som inte fångas upp under P1R och som genereras inom ramen för arrangemanget för internprissättning. För detta ändamål kan de behöriga myndigheterna använda den beräkningsmetod som anges i bilaga V eller en alternativ metod som ger ett korrekt mått på den risk som inte omfattas av P1R och identifierar den därav följande P2R, med beaktande av metoden i bilaga V som referens.

Lönsamhetsanalys och stresstester

De behöriga myndigheterna bör analysera den historiska lönsamheten i marknadsverksamheten, inklusive volatiliteten för att få en bättre uppfattning om institutets riskprofil för marknadsrisk. Denna analys kan göras per portfölj eller delas upp per affärsområde, tillgångsklass eller handelsbord beroende på hur väsentliga och komplexa institutets exponeringar är (enligt affärsmodellsanalysen eller annan tillsynsinsikt).

De behöriga myndigheterna bör skilja mellan, å ena sidan, handelsinkomster och icke-handelsinkomster (t.ex. provisioner, kundavgifter) och, å andra sidan, realiserade och orealiserade vinster och förluster.

När det gäller tillgångsklasser och/eller exponeringar som ger upphov till betydande vinster eller förluster bör de behöriga myndigheterna bedöma lönsamheten jämfört med den risknivå som institutet tagit (t.ex. VaR-värde/nettovinster på finansiella tillgångar och skulder som innehas för handel) för att identifiera och analysera möjliga bristande överensstämmelser. De behöriga myndigheterna bör när det är möjligt jämföra institutets siffror mot historiska resultat och jämförelsegrupper.

De behöriga myndigheterna bör fastställa om ett institut har genomfört lämpliga stresstester som komplement till sitt system för riskmätning. För det ändamålet bör de ta hänsyn till

• a. hur ofta stresstester genomförs,
• b. om relevanta riskfaktorer identifieras (t.ex. illikviditet/prisgap, koncentrerade positioner, enkelriktade marknader),
• c. antaganden som ligger till grund för stresscenariot,
• d. intern användning av resultat av stresstester för kapitalplanering och marknadsriskstrategier. Bedömning av ramarna för hantering och kontroll av marknadsrisk

För att uppnå en tillräcklig förståelse av hanteringen av marknadsrisk, som står i proportion till institutets riskprofil, bör de behöriga myndigheterna granska institutets ram för riskhantering och kontroll och dess lämplighet när det gäller de inneboende riskexponeringarna. För denna bedömning bör den behöriga myndigheten använda de punkter som anges i detta avsnitt, samtidigt som den drar nytta av

• a. resultatet av bedömningen av andra ÖUP-delar (t.ex. affärsmodellsanalysen och styrningsområden),
• b. resultatet av den bedömning som avses i artikel 325c i förordning 575/2013/EU för institut som använder den alternativa schablonmetoden och resultatet av den bedömning som gjorts i enlighet med delegerad förordning (EU) 2024/1085, särskilt när det gäller de krav som avses i artiklarna 104b, 325bi och 325bj i förordning 575/2013/EU.

De behöriga myndigheterna bör också bedöma institutens policyer och förfaranden för att fördela positionerna till handelslager och utanför handelslager, som beskrivs i avdelning I i kapitel 3 i förordning 575/2013/EU.

Strategin för marknadsrisk och riskaptit

De behöriga myndigheterna bör bedöma om instituten har en sund, tydligt formulerad och dokumenterad riskaptit, strategi och limiter som har godkänts av ledningsorganet. Vid denna bedömning bör de behöriga myndigheterna bland annat ta hänsyn till ledningsorganets roll när det gäller att fastställa, godkänna och se över riskstrategin och riskaptiten, ledningsorganets korrekta genomförande av denna strategi samt dess lämplighet för institutet med tanke på dess affärsmodell, övergripande riskaptit, nuvarande och framtida marknadsmiljö och finansiella ställning.

Ram för organisatorisk och intern kontroll

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har en lämplig organisationsram för att identifiera, förstå, mäta, övervaka och kontrollera marknadsrisk, med tillräckliga (både kvalitativa och kvantitativa) mänskliga och tekniska resurser för att utföra de uppgifter som krävs. Vid denna bedömning bör de behöriga myndigheterna ta hänsyn till om ansvarsfördelningen för att ta, övervaka, rapportera och kontrollera marknadsrisk är tillräckligt för hela institutet, om det finns en tydlig åtskillnad mellan front office och back office och mellan de risktagande och kontrollerande funktionerna, samt om den berörda personalens kompetens och sakkunskap är tillräckliga.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har tydligt definierade riktlinjer och förfaranden för identifiering, hantering, mätning och kontroll av marknadsrisk och om dessa är sunda och förenliga med institutets riskstrategi samt täcker alla huvudsakliga verksamheter och processer. Detta inbegriper en bedömning av huruvida dessa policyer och förfaranden är tydligt formaliserade samt kommuniceras och tillämpas konsekvent inom hela institutet.

Bedömningen bör i synnerhet omfatta de positioner som för regleringsändamål ska inkluderas i eller exkluderas från handelslagret, policyerna för interna säkringar och förfarandena för nya marknadsaktiviteter och/eller produkter.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har ett lämpligt ramverk för att identifiera, förstå och mäta marknadsrisk, med hänsyn till med institutets storlek och komplexitet, och om detta ramverk är förenligt med relevanta minimikrav i enlighet med det tillämpliga rättsliga regelverket.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om instituten har infört ett lämpligt ramverk för övervakning och rapportering av marknadsrisker som ser till att snabba åtgärder vidtas på lämplig nivå i institutet av verkställande ledning eller ledningsorgan i händelse av överträdelser. Övervakningssystemet bör omfatta särskilda indikatorer och en relevant mekanism för att tillhandahålla effektiva tidiga varningar och bör informera ledningsorganet och den verkställande ledningen om aktuella exponeringar och riskmått jämfört med limiter i policyn.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har ett starkt och heltäckande system för limiter och kontroll, med sunda skyddsåtgärder för att reducera sina risker i enlighet med dess riskstrategi och riskaptit. Vid denna bedömning bör de behöriga myndigheterna särskilt uppmärksamma om institutets kontrollfunktioner (inbegripet alla konsoliderade enheter, geografiska områden och marknadsaktiviteter), har tillräcklig täckning, till förekomsten av operativa limiter (inbegripet enskilda limiter på handelsbords- eller affärsenhetsnivå som bör övervakas dagligen) och annan praxis som syftar till att hålla marknadsriskexponeringar inom nivåer som är godtagbara för institutet i enlighet med dess riskaptit och risklimiter.

De behöriga myndigheterna bör också bedöma om den interna valideringsprocessen är sund och effektiv när det gäller att pröva modellantaganden och upptäcka eventuella brister i systemet för hantering av marknadsrisker. För institut som använder en intern metod för att fastställa minimikrav på kapitalbas för marknadsrisk bör denna bedömning, om sådan finns, baseras på information som härrör från redan utförd tillsynsverksamhet avseende interna modeller (t.ex. inspektioner på plats).

De behöriga myndigheterna bör också bedöma internrevisionsfunktionens funktion vad gäller lämplighet, omfattning och frekvens för internrevisioner av ramverket för hantering av marknadsrisk. Detta bör omfatta en översyn av de viktigaste delarna av ramverket för hantering, mätning och kontroll av risk för hela institutet och efterlevnaden av relevanta externa bestämmelser för interna policyer och förfaranden samt eventuella avvikelser från dessa.

Sammanfattning av resultat, betygsättning och tillsynsåtgärder

Efter denna bedömning bör de behöriga myndigheterna ha fått en uppfattning om institutets marknadsrisk. Denna bedömning bör återspeglas i en sammanfattning av slutsatserna, vilken bör åtföljas av ett riskbetyg grundat på de överväganden som anges i tabell 8. Om vissa underkategorier omfattar väsentliga risker kan de behöriga myndigheterna välja att bedöma och betygsätta dessa individuellt, och man bör i så fall så långt som möjligt tillämpa vägledningen i denna tabell på motsvarande sätt.

Tabell 8. Tillsynsöverväganden vid betygsättning av marknadsrisk Överväganden när det

Tabellen nedan innehåller en icke uttömmande förteckning över tillsynsåtgärder som de behöriga myndigheterna kan vidta om brister har konstaterats i institutets ram för hantering av marknadsrisker. De behöriga myndigheterna bör besluta om typen av åtgärd på grundval av hur effektiv den är i förhållande till den specifika konstaterade bristen. De behöriga myndigheterna får vidta andra tillsynsåtgärder (inklusive kvantitativa åtgärder i enlighet med artikel 104.1 a i direktiv 2013/36/EU) eller en kombination av dem om dessa anses vara lämpligare för att åtgärda de konstaterade bristerna.

Tabell 9. Potentiella och icke uttömmande tillsynsåtgärder för marknadsrisk Potentiella tillsynsåtgärder för behöriga myndigheter i enlighet med artikel 104.1 b, d, e, f, j, l, m och n i direktiv 2013/36/EU, de behöriga myndigheterna kan kräva att institutet

• a) förbättrar kvaliteten på och frekvensen av marknadsriskrapporteringen till institutets ledningsorgan och verkställande ledning,
• b) förbättrar resultatet av institutets interna modeller eller dess förmåga att genomföra utfalls- eller stresstester,
• c) oftare genomför grundligare internrevisioner av marknadsverksamheten,
• d) begränsar investeringarna i vissa produkter när institutets policy och rutiner inte i tillräcklig utsträckning ser till att risken i samband med de produkterna täcks och kontrolleras,
• e) avyttrar finansiella produkter när institutets värderingsprocesser inte gör försiktiga värderingar som uppfyller standarderna i förordning (EU) nr 575/2013,
• f) minskar den inneboende marknadsrisken (t.ex. genom risksäkring eller försäljning av tillgångar eller ökning av derivat som avvecklas genom centrala motparter) när betydande brister har konstaterats i institutets mät- eller kontrollsystem,
• g) lägger fram en plan för att gradvis minska sin exponering mot nödlidande tillgångar och/eller illikvida positioner.