marknadsrisk (nivå 1)

Översyns- och utvärderingsprocessen bör inriktas på de väsentliga riskerna för tredjelandsfilialen och hur dessa är beroende av verksamheten samt övriga koncerners riskprofil och hur de hanteras. Bedömningen av filialens status och dess beroende av moderföretaget från tredjeland bör också inriktas på huruvida filialen är tillräckligt oberoende i sin styrning och riskhantering för att agera i filialens bästa intresse, säkerställa dess säkerhet, sundhet och bärkraft samt dess förmåga att fullgöra sitt åtagande gentemot kunder och motparter inom den medlemsstat där de har auktoriserats för att bedriva verksamhet.

Som underlag till bedömningen bör de behöriga myndigheterna ta hänsyn till resultaten av den oberoende tredjepartsbedömningen av filialen och det oberoende yttrandet om efterlevnad av bokningskraven enligt artiklarna 48g.8 respektive 48h.3 i direktiv 2013/36/EU. De bör även samarbeta med den myndighet som ansvarar för tillsynen av huvudföretaget (nedan kallad hemstatens tillsynsmyndighet) i enlighet med administrativa eller andra arrangemang i enlighet med artikel 48c.2 i direktiv 2013/36/EU och ta hänsyn till resultaten av hemstatens tillsynsmyndighets tillsynsbedömningar av filialen, om sådana finns tillgängliga.

De behöriga myndigheterna bör se till att bedömningens omfattning innehåller åtgärder för att identifiera tredjepartsleverantörer av systemisk betydelse eller som utgör risker för den finansiella stabiliteten. Vidare bör bedömningen göra det möjligt att identifiera de tredjelandsfilialer för vilka det kan vara lämpligt med auktorisation i enlighet med avdelning III kapitel 1 i direktiv 2013/36/EU (som dotterföretag). De behöriga myndigheterna bör beakta artikel 48i för kriterier att ta hänsyn i detta avseende.

Om granskningen av tredjelandsfilialens styrning, affärsmodell eller verksamhet ger de behöriga myndigheterna rimliga skäl att misstänka att penningtvätt eller finansiering av terrorism pågår, har begåtts eller har försökt genomföras, eller att det finns en ökad risk för detta, är den behöriga myndigheten skyldig att omedelbart underrätta EBA och tredjelandsfilialens tillsynsmyndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med artikel 48n.4 i direktiv 2013/36/EU.

12.1.2. Analys av affärsmodellen

De behöriga myndigheterna bör analysera tredjelandsfilialens affärsmodell och affärsstrategi för att förstå de viktigaste drivkrafterna bakom dess risk. De bör använda vägledningen i avdelning 4 som grund för bedömningen och sträva efter att tillämpa principerna på ett sätt som står i proportion till tredjelandsfilialen. De behöriga myndigheterna bör kontrollera att strategin för tredjelandsfilialen och en separat bedömning av de tillhörande riskerna dokumenteras på lämpligt sätt tillsammans med bevis på granskning och prövning av filialens ledning.

De behöriga myndigheterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt omfattningen av tredjelandsfilialens verksamhet för att bedöma om den är förenlig med det territoriella tillämpningsområdet för den auktorisation som beviljats av den behöriga myndighet där tredjelandsfilialen är etablerad. Uppmärksamhet bör också ägnas all gränsöverskridande affärsverksamhet som bedrivs vid omvänd kundinitiering.

De behöriga myndigheterna bör överväga hur huvudföretagets strategiska prioriteringar för tredjelandsfilialen påverkar dess riskprofil. De bör vara uppmärksamma på eventuella mål som har fastställts för resultat eller strategiska mål för tredjelandsfilialen och huruvida dessa stöds av tredjelandsfilialens resurser och riskhanteringsförmåga. De bör också bedöma vilken typ av tjänster och verksamhet som erbjuds av tredjelandsfilialen och avviker från vad den övergripande gruppen erbjuder och huruvida detta leder till ökade risker eller går utöver omfattningen av de tjänster och verksamheter som har auktoriserats att utföras av tredjelandsfilialen, vilka inte kan vara mer omfattande än det direkta huvudföretagets erbjudanden i tredjelandet.

12.1.3. Bedömning av intern styrning och kontroll

De behöriga myndigheterna bör bedöma om formerna för tredjelandsfilialens styrning är tillräckliga med hjälp av avdelning 5 och avsnitt 7 i EBA:s riktlinjer för intern styrning i enlighet med direktiv 2013/36/EU⁵² som vägledning samt de specifika övervägandena för tredjelandsfilialer nedan. Bedömningen bör omfatta det övergripande ramverket, riskkultur och riskbeteende, ersättningspolicy och ersättningspraxis samt ramen för intern kontroll och riskhantering, inbegripet hantering av IKT-risker och tredjepartsrisker.

⁵² EBA/GL/2021/05

Vid bedömningen av den interna styrningen bör de behöriga myndigheterna överväga om tredjelandsfilialen upprätthåller tillräcklig reell närvaro i medlemsstaten i enlighet med kraven i punkt 90 g i EBA:s riktlinjer för intern styrning. Organisatoriskt ramverk

De behöriga myndigheterna bör bedöma om de personer som leder tredjelandsfilialen:

• a. har tillräcklig förståelse för filialens verksamhet och risker och kunskap om den lokala marknaden samt medlemsstatens EU-lagstiftning och nationella lagstiftning,
• b. har tillräcklig auktoritet, ställning och oberoende, med beaktande av den utsträckning i vilken de har befogenhet att bidra till moderbolagets beslut som påverkar filialen,
• c. tillbringar tillräckligt med tid i medlemsstaten och i filialens lokaler för att effektivt kunna fullgöra sina uppgifter.

Om tredjelandsfilialen har inrättat en filialledningsgrupp bör de behöriga myndigheterna se över dess roll när det gäller att säkerställa adekvat styrning. I avsaknad av ett sådant organ bör de behöriga myndigheterna granska huruvida ett lämpligt och proportionerligt alternativt ramverk för den verkställande ledningens tillsyn av tredjelandsfilialens verksamhet och risker har genomförts.

Förhållande till moderbolaget

De behöriga myndigheterna bör bedöma förhållandet mellan institutet och moderbolaget, inbegripet huruvida filialen är integrerad i ramen för gruppens styrning och riskhantering på ett effektivt sätt. De bör ta hänsyn till huruvida:

• a. filialens rapportering till moderbolaget ger tillräcklig synlighet för filialens väsentliga risker,
• d. det riskramverk som tillämpas på tredjelandsfilialen på ett adekvat sätt beaktar EU:s bestämmelser om finansiella tjänster.

Om en tredjelandsfilial utför back-to-back-transaktioner eller gruppintern verksamhet bör de behöriga myndigheterna kontrollera att filialen har en lämplig ram för hantering av sin motpartsrisk.

Ramverk för intern kontroll och riskhantering som utförs av tredje part

De behöriga myndigheterna bör bedöma om tredjelandsfilialen har robusta interna kontrollfunktioner. För tredjelandsfilialer i klass 1 (och tredjelandsfilialer i klass 2, i tillämpliga fall i enlighet med artikel 48g.3 i direktiv 2013/36/EU) bör de behöriga myndigheterna bedöma om lämpliga chefer för interna kontrollfunktioner har utsetts som är oberoende och har tillräcklig kapacitet för att fullgöra den funktion som föreskrivs i artikel 76.6 i direktiv 2013/36/EU.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om tredjelandsfilialen genomför lämplig due diligence-granskning och löpande tillsyn av funktioner som tillhandahålls av tredjepartsleverantörer av tjänster. De bör kontrollera att tredjepartsarrangemang, inbegripet gruppinterna arrangemang, regleras av avtal och att tredjelandsfilialen har tillgång till all information som krävs för att utöva sina övervakningsskyldigheter, även när underleverantörer används. De behöriga myndigheterna bör granska tredjelandsfilialens hantering av IKT-risker, inbegripet huruvida tredjelandsfilialen för ett lämpligt register över sina tredjepartsleverantörer av tjänster, inbegripet när underleverantörer som utför kritiska eller viktiga funktioner används.

12.1.4. Bedömning av kapitalresurser och likviditetsresurser

De behöriga myndigheterna bör utvärdera:

• a. Huruvida tredjelandsfilialen uppfyller minimikravet om kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med artikel 48e.1 i direktiv 2013/36/EU.
• b. Huruvida koncentrationen av kapitalresurser till en viss typ av instrument eller till instrument från en viss geografisk plats, eller valutamismatch för kapitaltilldelningen jämfört med tredjelandsfilialens skulder, särskilt med inlåning, skulle leda till ökad volatilitet i instrumentens värde och till en potentiell överträdelse av minimikravet.
• c. Huruvida kapitaltilldelningen innehas på ett godtagbart spärrkonto i den medlemsstat där tredjelandsfilialen har auktoriserats och om instrumenten för kapitaltilldelning uppfyller kriterierna i artikel 48e.2 i direktiv 2013/36/EU och villkoren i EBA:s riktlinjer om instrument som är tillgängliga för tredjelandsfilialer för obegränsad och omedelbar användning för att täcka risker eller förluster⁵³ .

⁵³ EBA/GL/2026/03

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har tillräckligt med likvida och icke intecknade tillgångar för att minska sina likviditetsrisker och i synnerhet om filialens likvida tillgångar är tillräckliga för att täcka likviditetsutflöden under minst 30 dagar i enlighet med artikel 48f.1 i direktiv 2013/36/EU. För tredjelandsfilialer i klass 1 bör bedömningen omfatta filialens efterlevnad av det likviditetstäckningskrav som beskrivs i samma artikel.

När de behöriga myndigheterna gör bedömningen av kapitalförsörjningen och likviditeten bör de överväga om tredjelandsfilialen har dokumentation som är tillräcklig för en snabb och korrekt granskning av dess efterlevnad av minimikapitalkravet och likviditetskravet.

De behöriga myndigheterna bör utvärdera:

• a. kvaliteten på engagemanget mellan tredjelandsfilialen och moderföretaget när det gäller beslut om kapital- och likviditetshantering, inbegripet hur filialen omfattas av processer för koncernens kapitalplanering och likviditetsplanering, övervakning och stresstester samt om förekomsten av lämpliga upptrappningsmekanismer så att filialen utan dröjsmål kan underrätta huvudföretaget om potentiella eller faktiska kapital- eller likviditetsproblem,
• b. huruvida de gränsöverskridande gruppfinansieringsarrangemangen ligger inom gränserna för det undantag som är tillåtet enligt artikel 48c.4 d i direktiv 2013/36/EU och inte döljer gränsöverskridande affärsverksamhet som strider mot auktorisationens territoriella tillämpningsområde, till exempel om den gruppinterna finansiering som tillhandahållits en tredjelandsfilial som är etablerad i en annan medlemsstat i utbyte mot en (fullständig eller partiell) andel av de ekonomiska riskerna och avkastningen av en viss tillgång.

12.1.5. Bedömning av bokningsarrangemang

De behöriga myndigheterna bör bedöma om tredjelandsfilialen har en lämplig ram för hantering och registrering av tillgångar och skulder som bokförs eller har sitt ursprung i medlemsstaten inklusive poster utanför balansräkningen. De behöriga myndigheterna ska kontrollera att tredjelandsfilialens ramverk innehåller ett register som på ett tillfredsställande sätt dokumenterar alla tillgångar och skulder som bokförts i eller härrör från filialen i enlighet med tekniska standarder för tillsyn i enlighet med artikel 48h.4 i direktiv 2013/36/EU och en policy i enlighet med artikel 48h i direktiv 2013/36/EU.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om den verksamhet som bedrivs av tredjelandsfilialen, dess tillgångar och skulder som bokförts i eller härrör från, eller andra säkringsarrangemang som identifierats i registret är i enlighet med tredjelandsfilialens policy för bokningsarrangemang och dess affärsstrategi.

Om tredjelandsfilialen använder sig av back-to-back-bokningsarrangemang bör de behöriga myndigheterna bedöma om tredjelandsfilialen på ett lämpligt sätt hanterar riskerna med ”back-to-back”-bokningsarrangemang respektive arrangemang för distansbokning, inklusive motpartsrisk, kreditvärdighetsjusteringsrisk respektive avvecklingsrisk.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om tredjelandsfilialen förvaltar tillgångar och skulder självständigt. De bör överväga om tredjelandsfilialen visar prov på oberoende när det gäller att acceptera nya verksamheter, bland annat genom att genomdriva en riskaptit som filialledningen har godkänt. De bör överväga om tredjelandsfilialen har tillräckliga kontroller och tillräcklig rapportering för att självständigt förstå och agera utifrån riskerna med nuvarande eller framtida verksamhet. De bör ta hänsyn till huruvida tredjelandsfilialens ramverk på ett adekvat sätt hanterar både tillsynsriskerna med den bokade verksamheten i den mån de påverkar filialens riskprofil för kapital och likviditet och riskerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

Om tredjelandsfilialen framställer tillgångar och skulder för andra filialer eller dotterbolag i samma grupp bör de behöriga myndigheterna bedöma om några särskilda risker uppstår till följd av dessa arrangemang, inbegripet operativa sårbarheter och rättsliga begränsningar.