Bilaga II – Underkategorier för marknadsrisk

I denna avdelning behandlas tillämpningen av de förfaranden och metoder för översyns- och utvärderingsprocessen som anges i dessa riktlinjer, på tredjelandsfilialer enligt definitionen i artikel 47.3 i direktiv 2013/36/EU. Den behandlar även de behöriga myndigheternas tillämpning av tillsynsåtgärder för att hantera brister som fastställts vid bedömningen av ÖUP-bedömningen av tredjelandsfilialer.

När de behöriga myndigheterna gör ÖUP-bedömningen för tredjelandsfilialer bör de bland annat utvärdera institutets efterlevnad av de rättsakter som offentliggjorts separat på EBA:s webbplats i enlighet med punkt 12.

ÖUP-bedömningen av en tredjelandsfilial bör omfatta en bedömning av filialens affärsmodell, interna styrformer och kontroller, kapitalresurser och likviditetsresurser samt bokningsarrangemang (ÖUP-delarna för tredjelandsfilialer). I enlighet med översyns- och utvärderingsprocessen för kreditinstitut (ÖUP för kreditinstitut) bör bedömningen av dessa områden ske kontinuerligt och åtföljas av fortlöpande övervakning av nyckelindikatorer.

Granskningen bör genomföras med en frekvens och intensitet som står i proportion till tredjelandsfilialens klassificering i klass 1 eller klass 2 i enlighet med artikel 48a i direktiv 2013/36/EU och arten, omfattningen och komplexiteten i tredjelandsfilialens verksamhet. För tredjelandsfilialer i klass 1 bör de behöriga myndigheterna åtminstone tillämpa nivån för tillsynsengagemang för institut i kategori 3 såsom anges i tabell 1 i avsnitt 2.4. För tredjelandsfilialer i klass 2 bör de behöriga myndigheterna åtminstone tillämpa nivån för tillsynsengagemang för institut i kategori 4 såsom anges i tabell 1 i avsnitt 2.4.

Utöver bedömningen av de centrala ÖUP-komponenterna för tredjelandsfilialer bör de behöriga myndigheterna se till att de förstår filialens andra väsentliga risker och hur dessa reduceras. Detta inbegriper alla betydande exponeringar mot kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk och ränterisk i bankboken. De behöriga myndigheterna kan anse det lämpligt att göra en mer djupgående bedömning av ett eller flera av dessa områden på grundval av riskens relevans och väsentlighet för tredjelandsfilialen. I sådana fall bör de behöriga myndigheterna använda vägledningen i de relevanta motsvarande avdelningarna i dessa riktlinjer som grund för bedömningen och försöka tillämpa principerna på ett sätt som står i proportion till tredjelandsfilialen.

Om de behöriga myndigheterna utövar sin rätt i enlighet med artikel 48a i direktiv 2013/36/EU att låta tredjelandsfilialen omfattas av kraven för kreditinstitut i enlighet med direktivet och faktiskt behandla tredjelandsfilialen som ett dotterföretag, bör de behöriga myndigheterna tillämpa ÖUP för kreditinstitut på tredjelandsfilialen i fråga och hänvisa till de relevanta avdelningarna i dessa riktlinjer (avdelningarna 2–11, samt avsnitt 12.1.2 i detta avsnitt, om affärsmodellsanalys).

De behöriga myndigheterna bör använda resultaten från bedömningen av de enskilda ÖUP-delarna för att betygsätta varje område. Den behöriga myndigheten bör använda denna analys för att göra en övergripande bedömning och betygsättning av tredjelandsfilialen och använda övervägandena i tabell 21 som vägledning i detta avseende. Den övergripande bedömningen och betygsättningen bör också ta hänsyn till bedömningen och betygsättningen av tredjelandsfilialens andra väsentliga risker (i tillämpliga fall). På grundval av den samlade ÖUP-bedömningen och bedömningen av de enskilda ÖUP-delarna för tredjelandsfilialen bör de behöriga myndigheterna vidta tillsynsåtgärder i enlighet med avsnitt 12.2 i denna avdelning för att hantera eventuella brister som konstaterats.

Risk för Förordning (EU) nr 575/2013 , artikel 381 kreditvärdighetsjustering.

(handelslager och