6.1 General requirements specific to LGD estimation

Institut som har fått tillstånd att använda egna LGD-skattningar i enlighet med artikel 143.2 i förordning (EU) nr 575/2013 bör göra en LGD-skattning för varje icke fallerad exponering och en skattning av LGD vid fallissemang och bästa skattning av förväntad förlust för varje fallerad exponering inom ramen för tillämpningen av riskklassificeringssystemet som omfattas av ett sådant tillstånd i enlighet med artiklarna 172 och 173 i förordning (EU) nr 575/2013. Instituten bör skatta LGD-värdena för alla produktriskklasser i en särskild klassificering av exponeringarna eller för alla klasser som ingår i riskklassificeringssystemet. Vid LGD-skattning bör instituten behandla varje fallerad exponering som en åtskild fallissemangsobservation, såvida inte mer än ett oberoende fallissemang som inte uppfyller kraven i punkt 101 observerades hos en enskild facilitet.

När det gäller LGD-skattning vid fallissemang som observerats för en enskild exponering, där tiden mellan tidpunkten när exponeringen återgår till ej fallerad och efterföljande klassificering som fallissemang är kortare än nio månader, bör instituten hantera sådana exponeringar som konstant fallerade från tidpunkten för fallissemanget. Instituten kan ange en period som överskrider nio månader för att inkludera två efterföljande fallissemang som ett enda i LGD-skattningen, om detta är lämpligt för denna särskilda typ av exponeringar och återspeglar fallissemangserfarenhetens ekonomiska betydelse.

Instituten bör estimera sina egna LGD-värden på grundval av sina egna erfarenheter av förlust och återvinning, som det återspeglas i historiska data om fallerade exponeringar. Instituten kan komplettera sina egna historiska data om fallerade exponeringar med externdata. I synnerhet bör instituten inte härleda sina LGD-skattningar endast från de finansiella instrumentens marknadspriser, inbegripet men inte begränsat till säljbara lån, obligationer eller kreditinstrument, men de kan använda denna information för att komplettera sina egna historiska data.

Om instituten härleder LGD-skattningar från realiserade förluster och lämpliga PD-skattningar i enlighet med artiklarna 161.2 och 181.2 a i förordning (EU) nr 575/2013 vid exponeringar mot hushåll och förvärvade företagsfordringar bör de säkerställa följande:

• (a) Processen för estimering av total förlust uppfyller kraven i artikel 179 i förordning (EU) nr 575/2013 och resultatet överensstämmer med LGD-begreppet såsom det anges i artikel 181.1 a i samma förordning, liksom med kraven som fastställs i kapitel 6, i synnerhet med begreppet ”ekonomisk förlust” såsom det definieras i avsnitt 6.3.1.
• (b) PD-skattningsprocessen uppfyller kraven i artiklarna 179 och 180 i förordning (EU) nr 575/2013 liksom kraven som anges i kapitel 5.

En LGD-modell kan innehålla flera olika metoder, särskilt när det gäller olika typer av säkerhet, som kombineras för att få fram ett LGD-värde för en viss exponering.

Instituten bör kunna påvisa att de metoder som de väljer att använda för LGD-skattningen lämpar sig för deras verksamhet och den typ av exponeringar som estimeringarna gäller. De bör vidare kunna motivera de teoretiska antaganden som metoderna bygger på. De metoder som används vid LGD-skattning bör i synnerhet vara förenliga med institutets urvals- och återvinningspolicyer och ta hänsyn till möjliga återvinningsscenarier liksom eventuella skillnader i rättslig miljö i relevanta jurisdiktioner.

De metoder instituten använder för LGD-estimering, de antaganden som ligger till grund för dessa metoder, institutens beaktande av eventuell ekonomisk nedgång, längden på de dataserier som används, försiktighetsmarginalen, den personliga bedömningen och, om tillämpligt, valet av riskfaktorer bör lämpa sig för den typ av exponeringar som avses.

6.1.2 Datakrav för LGD-skattning

Vid LGD-skattning bör instituten använda referensdata som omfattar samtliga följande poster:

• (a) Samtliga fallissemang som identifierats under den historiska observationsperioden och som anges i enlighet med avsnitt 6.3.2.1.
• (b) Samtliga data som behövs för beräkning av faktiska LGD-värden i enlighet med avsnitt 6.3.1.
• (c) Relevanta faktorer som kan användas för att sammanställa de fallerade exponeringarna på ett meningsfullt sätt och relevanta förlustmekanismer, inbegripet deras värden vid fallissemangstillfället och åtminstone för det år som föregick detsamma, om tillgängligt.

I de referensdata som används för att visa resultaten av återvinningsprocessen bör instituten inkludera återvinningar och kostnader med avseende på varje enskild fallerad exponering. I detta hänseende bör instituten inkludera följande:

• (a) Information om resultat från ofullständiga återvinningsprocesser fram till LGD-skattningens referensdatum.
• (b) Information om resultat från återvinningsprocesser på portföljnivå, om sådan informationsinsamling är motiverad och i synnerhet i fall av indirekta kostnader och försäljning av en fordringsportfölj.
• (c) Information om externa eller sammanställda data som använts vid LGD-skattningen.

Uppsättningen referensdata bör innehålla åtminstone följande information:

• (a) Gäldenärrelaterade, transaktionsrelaterade och institutrelaterade riskegenskaper samt externa faktorer enligt vad som avses i punkt 121 som utgör potentiella riskfaktorer på relevant referensdatum enligt vad som anges i punkt 122.
• (b) Tidpunkt (datum) för fallissemang.
• (c) Alla fallissemangsindikationer som har förekommit, inbegripet både händelser med förfallna betalningar och där betalning sannolikt inte kommer att inträffa, även efter identifiering av fallissemang. Om exponeringarna är föremål för framtvingad omförhandling bör beloppet med vilket den finansiella förpliktelsen minskat beräknas i enlighet med EBA:s riktlinjer för definition av fallissemang.
• (d) Utestående belopp för exponeringar vid tidpunkten för fallissemang, inbegripet kapitalbelopp, ränta och avgifter.
• (e) Belopp och tidpunkt för ytterligare utnyttjanden efter fallissemang.
• (f) Belopp och tidpunkt för bortskrivningar.
• (g) Värden på säkerheter i samband med exponeringar och, i tillämpliga fall, typen av värdering (såsom marknadsvärde eller pantlånevärde som definieras i punkterna 74 och 76 i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013), datumet för värdering, en indikator på om säkerheten har sålts och försäljningspriset.
• (h) Information om eventuella samband mellan gäldenärens risk och den risk som är förenad med säkerheten eller säkerhetsställaren.
• (i) Typer av obetalt kreditriskskydd samt belopp och löptider, inbegripet en uppgift om kreditriskskyddsutfärdare och dennes kreditkvalitet.
• (j) Återvinningarnas belopp samt tidpunkt för och källor till dessa.
• (k) Belopp och tidpunkt för samt anledning till direkta kostnader i samband med återvinningsprocesser.
• (l) Tydlig identifiering av typen av avslutande av återvinningsprocessen.
• (m) Valutaobalanser mellan två eller fler av följande element, i tillämpliga fall: den valutaenhet som institutet använder i sin redovisning, den underliggande förpliktelsen, betalt eller obetalt kreditriskskydd och kassaflöden från likvidationen av gäldenärens tillgångar.
• (n) Belopp för realiserad förlust.

I enlighet med artikel 229.1 i förordning (EU) nr 575/2013 kan instituten använda sig av olika metoder för att värdera säkerheten i form av fast egendom, inbegripet i synnerhet marknadsvärde eller pantlånevärde enligt definitionerna i punkterna 74 och 76 i artikel 4.1 i förordningen. Om instituten använder olika värderingsmetoder med hänsyn till fast egendom som säkrar exponeringar som ingår i ett visst riskklassificeringssystems tillämpningsområde bör de samla in och spara informationen om typen av värdering i sina referensdata. Denna information bör användas konsekvent vid LGD-skattningen och vid tillämpningen av LGD-estimat.

Om instituten härleder LGD-skattningar från realiserade förluster och lämpliga PD-estimat i enlighet med artiklarna 161.2 och 181.2 a i förordning (EU) nr 575/2013 bör de använda en uppsättning data som inbegriper realiserade förluster för alla fallissemang som identifierats under den historiska observationsperioden som anges i enlighet med avsnitt 6.3.2.1 och relevanta förlustfaktorer.

När aggregerad information samlas in och sparas bör instituten utarbeta en lämplig metod för fördelning av återvinningar och kostnader på enskilda fallerade exponeringar, och tillämpa denna metod på ett konsekvent sätt på exponeringar samt över tid. Instituten bör alltid visa att processen för allokering av återvinningar och kostnader är effektiv och inte leder till missvisande LGD-skattningar.

Instituten bör visa att de samlar in och sparar all information som krävs för att beräkna direkta och indirekta kostnader i sina databaser. Alla väsentliga indirekta kostnader bör allokeras till motsvarande exponeringar. Kostnadsallokeringsprocessen bör grundas på samma principer och teknik som instituten använder i sina egna system för kostnadsredovisning. För att allokera indirekta kostnader kan instituten använda metoder baserade på exponeringsviktade genomsnitt, eller statistiska metoder som grundar sig på ett representativt urval inom populationen för fallerade gäldenärer eller exponeringar.

Instituten bör vidta rimliga åtgärder för att redovisa källorna till kassaflöden och allokera dem korrekt till den specifika säkerhet eller det specifika obetalda kreditriskskydd som realiserats. Om källan till kassaflödena inte kan identifieras bör instituten ange tydliga policyer för hantering och allokering av sådana kassaflöden för återvinning, vilket inte får leda till snedvridning i LGD-skattningen.

6.1.3 Återvinningar från säkerheter

Instituten bör betrakta återvinningar som härrörande från säkerheter i följande situationer:

• (a) Säkerheten säljs av gäldenären och det erhållna priset har använts för att täcka delar av eller hela det utestående beloppet för den fallerade fordran.
• (b) Säkerheten återbördas eller säljs av institutet, moderbolaget eller något av dess dotterbolag på uppdrag av institutet.
• (c) Säkerheten säljs genom offentlig auktion av egendomen genom domstolsbeslut eller vid ett liknande förfarande i enlighet med tillämplig rättslig ram.
• (d) Fordran säljs tillsammans med säkerheten och fordrans försäljningspris inkluderas i den befintliga säkerheten.
• (e) Leasingföremålet säljs av institutet, om det rör sig om leasing.
• (f) Säkerheten realiseras genom en annan godtagbar metod inom den rättsliga ramen för relevant jurisdiktion.

När det gäller punkt 115 (b) bör instituten fastställa återbördandevärdet som det värde med vilket gäldenärens fordran minskat till följd av återbördandet av säkerheten, och enligt vilket den återbördade säkerheten registrerats som en tillgång i institutets balansräkning. Om dessa värden skiljer sig åt bör instituten betrakta det lägre av de två som återbördandevärdet. Återbördandevärdet bör betraktas som återvinningsvärdet vid tidpunkten för återbördandet och bör inkluderas i beräkningen av ekonomisk förlust och faktiskt LGD-värde i enlighet med avsnitt 6.3.1.

Instituten bör överväga huruvida återbördandevärdet i tillräcklig grad återspeglar värdet på den återbördade säkerheten, i överensstämmelse med interna krav på hantering av säkerheter, rättslig säkerhet och riskhantering. Om den återbördade säkerheten uppfyller kriterierna för likvida tillgångar av hög kvalitet på nivå 1, enligt artikel 10 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61, kan instituten direkt ta med säkerhetens marknadsvärde vid återbördandet som realiserad återvinning. I alla andra fall bör instituten tillämpa ett lämpligt värderingsavdrag på återbördandevärdet och inkludera en återvinning motsvarande återbördandevärdet vid beräkningen av ekonomisk förlust efter tillämpningen av lämpligt värderingsavdrag. Instituten bör estimera detta värderingsavdrag med beaktande av följande villkor:

• (a) Värderingsavdraget bör återspegla möjliga fel i värderingen av säkerheten vid tidpunkten för återbördandet med hänsyn till typen av värdering som är tillgänglig vid återbördandet, genomförandedatumet och marknadslikviditeten för denna typ av tillgång.
• (b) Värderingsavdraget bör estimeras med antagandet att institutet har för avsikt att sälja den återbördade säkerheten till en oberoende tredje part och bör återspegla det potentiella pris som skulle kunna fås vid en försäljning, försäljningens kostnader och diskonteringseffekterna för perioden från försäljning till återbördande med beaktande av marknadslikviditeten för denna typ av tillgångar.
• (c) Om det finns tillgängliga observationer avseende återbördande och efterföljande försäljning av liknande typer av säkerheter bör estimeringen av värderingsavdraget grundas på dessa observationer och bör regelbundet utfallstestas. I detta hänseende bör instituten ta hänsyn till följande:
• (i) Skillnaden mellan återbördandevärdet och försäljningspriset, särskilt om det inte förekommit några väsentliga ändringar i marknadsförhållanden eller ekonomiska förhållanden mellan återbördandet och försäljningen.
• (ii) Eventuella inkomster och kostnader i samband med denna tillgång som observerats mellan datumet för återbördande och tidpunkten för försäljningen.
• (iii) Diskonteringseffekter.
• (iv) Om institutet återbördade säkerheten med avsikten att genast sälja den eller om en annan strategi tillämpades.
• (d) Om det inte finns några historiska observationer tillgängliga avseende återbördande och efterföljande försäljning av liknande typer av säkerheter bör estimeringen av värderingsavdraget baseras på en bedömning av varje enskilt fall, inbegripet analys av de nuvarande marknadsförhållandena och ekonomiska förhållandena.
• (e) Ju färre data ett institut har om tidigare återbördanden och ju mindre likvid marknaden för den givna typen av tillgång är, desto osäkrare blir de resulterande estimaten, vilket bör återspeglas på ett korrekt sätt i försiktighetsmarginalen i enlighet med avsnitt 4.4.3.

Återbördandet av en säkerhet bör alltid redovisas vid tidpunkten för återbördandet och får inte hindra instituten från att avsluta återvinningsprocessen i enlighet med punkt 155.

Försäljningar av fordringar i enlighet med punkt 115 (d) bör tas med i LGD-skattningen på ett sätt som lämpar sig för metoden för LGD-skattning, med beaktande av följande villkor:

• (a) Om instituten regelbundet säljer fordringar som en del av sina återvinningsprocesser bör de på ett lämpligt sätt återspegla observationerna med avseende på de sålda fordringarna i modellutvecklingsprocessen.
• (b) Om instituten inte säljer fordringar regelbundet som en del av sina återvinningsprocesser och om tilldelningen av den del av priset som avser säkerheter är för betungande eller opålitlig kan de besluta sig för att ta hänsyn till dessa observationer i processen modellutveckling.
• (c) Instituten bör inte behandla återvinningar från sålda säkrade fordringar som realiserade återvinningar utan att använda säkerheter, såvida de inte kan påvisa att återvinningarna med avseende på dessa säkerheter är oväsentliga.
• (d) Instituten bör alltid inkludera alla observationer, inbegripet försäljningar av fordringar, i beräkningar av långfristiga genomsnitt av LGD-värden.

I enlighet med punkt 115 (f) kan instituten specificera och godta andra former av realisering av säkerheter som lämpar sig för de typer av säkerheter som används av institut som är berättigade enligt tillämplig rättslig ram. När de godtar sådana andra former av realisering av säkerheter bör instituten ta hänsyn till att en säkerhet kan ta sig olika former och att olika former av säkerheter kan avse samma tillgång. Om olika former av säkerheter avser samma tillgång, men realiseringen av den ena säkerheten inte minskar värdet av den andra, bör instituten i samband med LGD-skattningen betrakta dem som separata säkerheter. Instituten bör separat beakta den form av säkerhet som ger rätt till återbördande eller försäljning av tillgången (såsom inteckning) och den form av säkerhet som ger rätt att inkassera de kassaflöden som genereras av tillgången (såsom överlåtelse av hyror eller avgifter).