15.2 Uppskovsperiod och andel uppskjuten ersättning

Uppskovsperioden börjar efter beviljandet (t.ex. vid utbetalningen av den del av den rörliga ersättningen som ska betalas ut direkt). Uppskjutande kan tillämpas på båda typerna av rörlig ersättning, dvs. kontanta medel och instrument.

När den faktiska uppskovsperioden och den andel som ska skjutas upp fastställs i enlighet med minimikraven i artikel 32.1 l i direktiv (EU) 2019/2034 bör värdepappersföretagen ta hänsyn till

• a. den identifierade personalens ansvar och befogenheter samt de arbetsuppgifter som de har utfört, EBA Public
• b. konjunkturcykeln och egenskaperna hos värdepappersföretagets verksamhet,
• c. förväntade variationer i den ekonomiska aktiviteten samt värdepappersföretagets och affärsenhetens resultat och risker och den identifierade personalens inverkan på dessa variationer,
• d. den godkända kvoten mellan de rörliga och fasta delarna av den totala ersättningen och det absoluta beloppet för den rörliga ersättningen.

Värdepappersföretagen bör fastställa kategorier av identifierad personal som bör omfattas av längre uppskovsperioder än den obligatoriska minimiperioden på minst tre till fem år för att se till att den rörliga ersättningen är anpassad efter riskprofilen på lång sikt. När längre fleråriga ackumuleringsperioder används och när den längre ackumuleringsperioden ger större säkerhet i fråga om de risker som har uppstått sedan ackumuleringsperioden började bör värdepappersföretagen ta hänsyn till detta när de fastställer uppskovs- och kvarhållandeperioder och får, när så är lämpligt, införa uppskovsperioder som är kortare än de uppskovsperioder som skulle vara lämpliga för en ettårig ackumuleringsperiod. Minimikravet på en treårig uppskjutandeperiod gäller under alla omständigheter.

Värdepappersföretagen bör fastställa en lämplig del av ersättningen som bör skjutas upp för en kategori av identifierad personal eller en enskild identifierad anställd vid eller över minimiandelen på 40 procent. Vid särskilt höga belopp av rörlig ersättning bör andelen uppskjutande för sådana anställda vara minst 60 procent.

Värdepappersföretagen bör definiera vilken nivå av rörlig ersättning som utgör ett särskilt högt belopp, med hänsyn till den genomsnittliga ersättning som betalas ut inom värdepappersföretaget, EBA:s rapport om jämförelse av ersättningar när den finns tillgänglig och, när sådana finns tillgängliga, nationella och andra resultat från jämförelser av ersättningar samt de tröskelvärden som de behöriga myndigheterna har fastställt. Vid genomförandet av riktlinjerna bör de behöriga myndigheterna fastställa ett absolut eller relativt tröskelvärde med beaktande av ovanstående kriterier. Ersättning vid eller över denna tröskel bör alltid betraktas som ett särskilt högt belopp.

När värdepappersföretagen fastställer den andel som ska skjutas upp genom en serie av absoluta belopp (t.ex. delen mellan 0 och 100: 100 procent direkt, delen mellan 100 och 200: 50 procent direkt och resten skjuts upp, och delen över 200: 25 procent direkt och resten skjuts upp) bör värdepappersföretagen kunna visa för den behöriga myndigheten att värdepappersföretaget på genomsnittlig viktad grund för varje identifierad anställd respekterar det lägsta tröskelvärdet på 40–60 procent för uppskjutande och att den uppskjutna andelen är ändamålsenlig och korrekt anpassad efter värdepappersföretagets verksamhet, risker och den berörda anställdes verksamhet.

Om de allmänna principerna i nationell avtals- och arbetsrätt förhindrar en avsevärd sänkning av den rörliga ersättningen om värdepappersföretagets finansiella resultat försämras eller blir negativt bör värdepappersföretaget tillämpa ett system för uppskjutna betalningar EBA Public

och använda instrument för beviljande av rörlig ersättning som säkerställer att riskjusteringar på förhand tillämpas i så stor utsträckning som möjligt. Detta kan inkludera något av följande:

• a. Fastställande av längre uppskjutandeperioder.
• b. Undvika användning av proportionellt intjänande i situationer där det går att tillämpa malus men där tillämpningen av återkrav skulle omfattas av rättsliga hinder.
• c. Bevilja en högre andel av den rörliga ersättningen i instrument som är anpassade efter värdepappersföretagets resultat och omfattas av tillräckligt långa uppskovs- och kvarhållandeperioder.