10. Consistency with VaR methodology

Metoden för stressjusterat VaR bör grundas på den gällande metoden för VaR, där det i förekommande fall krävs specifika metoder för att justera den gällande VaR-modellen till en modell som ger ett värde på stressjusterat VaR. Samtliga riskfaktorer som förekommer i VaR-modellen bör därför återspeglas i modellen för stressjusterat VaR.

När det gäller de standarder som används i båda värdena, och förutom dem som föreskrivs i direktivet (till exempel ett konfidensintervall på 99 procent), kan instituten överväga att använda en skala grundad på “kvadratroten ur tiden” för att beräkna ett värde för tio dagars stressjusterat VaR. Med tanke på vissa kända begränsningar för skalfaktorn bör en analys som visar att antagandena som ligger till grund för tillämpning av regeln ”kvadratroten ur tiden” är korrekta utgöra en del av valideringsprocessen för den interna modellen.

Även om några av de nuvarande VaR-normerna även gäller för modellen för stressjusterat VaR, kan andra skilja sig åt på grund av uttryckliga krav i direktiven eller på grund av metodologisk oförenlighet jämfört med konceptet för stressjusterat VaR. Detta är framför allt fallet inom följande områden:

• i) Den stressutsatta periodens längd

Eftersom den stressutsatta perioden måste vara tolv månader tillåts inga åtgärder för att minska eller öka den angivna stressutsatta perioden grundat på behovet av enhetlighet mellan VaR och stressjusterat VaR.

• ii) Kravet på utfallstester (back-testing)

Multiplikationsfaktorn m s som används för kapitalkraven bör vara minst 3 och ökas med en addend mellan 0 och 1 beroende på resultaten av back-testing av VaR. Hur som helst är back-testing i sig inget krav för att bestämma det stressjusterade VaR-värdet.

• iii) Periodicitet för beräkningen av stressjusterat VaR

Eftersom beräkning av stressjusterat VaR-värde enligt kapitalkravsdirektivet bör göras minst varje vecka kan instituten välja att beräkna värdet oftare, till exempel dagligen, för att motsvara VaR-periodiciteten.

Om instituten till exempel beslutar sig för att beräkna stressjusterat VaR varje vecka och om man antar ett endags stressjusterat VaR som utökas till 10 dagar skulle följande gälla för den dagliga beräkningen av kapitalkraven baserat på interna modeller:

• a) Samma stressjusterade VaR-värden skulle användas för fem på varandra följande affärsdagar enligt modellen för stressjusterat VaR.
• b) När det gäller att beräkna genomsnittliga värden för stressjusterat VaR under de föregående 60 affärsdagarna bör instituten använda de tidigare tolv stressjusterade VaR-värdena.
• c) Ett institut bör kunna visa att portföljen som innehades den dag i veckan som valts för beräkning av stressjusterat VaR är representativ för dess portfölj under den veckan, och att den valda portföljen inte leder till en systematisk undervärdering av de stressjusterade VaR-värdena när de beräknas varje vecka. Bevis för att VaR inte är systematiskt lägre på den veckodag som valts för beräkningen av stressjusterat VaR kan till exempel anses som tillräckliga.

Normerna för stressjusterat VaR kan avvika från VaR-normerna under andra omständigheter när det kan föreligga metodiska hinder för att jämföra den nuvarande VaR-modellen med modellen för stressjusterat VaR. Ett exempel inkluderar förändringar i gällande VaR-metod som inte kan översättas till ett stressjusterat VaR-värde och användning av lokal värdering (känslighetsanalys/proxyvariabler) till skillnad från fullständig omvärdering, som är det lämpliga tillvägagångssättet för stressjusterat VaR.

Som allmän regel bör förändringar i en viss institutions VaR-modell eller VaR-metod återspeglas i förändringar i den modell eller metod som används för att beräkna det stressjusterade VaR-värdet.

Om ett institut kan visa att det under exceptionella omständigheter inte kan integrera förbättringar av gällande VaR-metod i modellen för stressjusterat VaR bör sådana omständigheter dokumenteras och institutet bör kunna visa att effekten (till exempel i fråga om VaR eller kapitalkrav) på det stressjusterade VaR-värdet av förbättringar av gällande VaR-utvecklingar som inte implementerats är begränsad.

Om känsligheter snarare än fullständig omvärdering används i en VaR-modell bör det berörda institutet kunna visa att denna strategi fortfarande är lämplig för stressjusterat VaR där större chocker påverkar portföljen. En känslighetsbaserad metod för stressjusterat VaR kan kräva att derivat/konvexitet på högre nivå vägs in.

Alla omvärderingsstegar eller spot- och volatilitetsmatriser som används bör granskas och utvidgas så att de inkluderar de större chocker i fråga om riskfaktorer som inträffar i stressutsatta scenarier. Det är lämpligt att en fullständig omvärdering används för stressjusterat VaR med chocker som anbringas samtidigt för alla riskfaktorer.

När det gäller kalibrering till marknadsdata betraktas ”de-meaning”-processen inte som nödvändig för stressjusterat VaR. Om det förekommer en betydande avdrift av marknadsdata är användningen av antitetiska data att föredra framför ”de-meaning”.

I tabellen nedan sammanfattas de viktigaste frågorna som beskrivits ovan vad

Krävs det enhetlighet mellan VaR och stressjusterat